Go out in style

Hej lilla blogg, dig har jag försummat.
 Det blir ju lite så, att vara sjukt bra på sitt jobb brukar sammanfalla med att ha sjukt mkt på sagda jobb att göra. Jobb i plural dessutom, jag knycker på nacken och himlar med ögonen när folk undrar hur i helvete jag inte är utbränd men ja, jo, ett tag där var det nog lite mycket, stess-ekesemen (detta sexiga sexiga ord) som är min trusty mätare på hur jag har det i livet blommade upp och jag inledde varenda dag med att göra en lista på exakt vad den här dagen skulle innehålla

(Lördag: träna 11.00, skriva pressrelease för novell, träffa emma 13.00, korra den satta novellen (överstruket och flyttat till annann dag: jobba med reportaget), ring hästägare angående träning, 18.00 middag amanda, 21.00 fest ylva - OBS! var i form att köra bil nästa dag kl. 12:00!)

Det var inte alls bara jobb, och även när det var jobb var det roligt jobb, men jag tror inte att jag vill ha det så där mer än ungefär två veckor i streck. Sen får det gärna vara mer som det är nu: reportage inlämnat och fakturerat, novell skickad till tryck, pressreleaser skrivna, releasefest färdigplanerad, julfest stundande och med lagom tid avsatt till att fixa inför, pulsen i handleden och i tinningen återigen tillbaks på en lugn och taktfast nivå.

Dessutom fick de här veckorna mig att komma på vad jag ska ha i nyårslöfte nästa år. Mer om det när det börjar närma sig.

Nu vill jag mest ha sagt att jag tycker att ni samtliga borde infinna er på Häktet den 20 december klockan 19.00, för då firar vi jordens undergång och Brevnovellers nya novellsläpp med pompa, ståt och en coctail i högsta hugg. Go out in style du med vetja så ses vi där!

 

Work in, work out.

Jag jobbar så jävla bra just nu.
En del andra saker går rätt crappy, jag har inte tränat på ett par veckor pga måste förnya årskortet efter lön, jag är ett relationsretard av gigantiska mått och jag har inte hittat någon medryttarhäst som jag fastnat för än.  Dessutom har jag blivit alldeles för full de senaste gångerna jag varit på fest och häromdagen förstörde jag ännu en blus när jag tvättade.
Men jobbet. Jag är inne i ett sånt himla bra flow. Känslan av att vara effektiv,  ha relevanta åsikter om saker som andra människor tar till sig, känslan av att ha kreativiet kvar till faktiskt alla olika projekt och av att alla ens olika system för hur man gör saker fungerar. Det är en sån high. Det känns som att jag aldrig skulle tröttna på det.

Extra extra - jobba med Terry!

Förresten!
Har jag alltså börjat frilansa lite mer uppstyrt nu.
Jag är jättebra på att skriva om inredning, trender, stockholm, musik, mat, resor, politik och hästar. Och lite annat.
Dessutom känner jag massor av duktiga fotografer som jag kan jobba ihop med om din tidning eller redaktion inte redan har sådana.

Vill du jobba med mig? maila till teresastenlerSNABELAgmail.com eller bloggadressen terryfromtheblockSNABELAgmail.com så pratar vi mer!

Det har hänt att jag kallats Månadens medarbetare av vissa av mina uppdragsgivare. I'm just sayin'.

Dressed to success, eller: vikten av en skjorta.

Fredagar är frilansdagar.
Oftast. Ibland är det marathon-middagslursdagar, ibland är det stalldagar och ibland är det ikea-dagar. Men i prinicp är tanken att de ska vara frilansdagar.
Jag har ingen frilanslokal. Det passar mig egentligen jättedåligt, jag är inte som Karin som kan jobba hemma i pyamas och tycka att det är ashärligt och få en massa gjort. Jag behöver uppstyrning och styrfart, jag behöver egentligen ett skrivbord och kollegor och andra människor som gör effektiva saker runt omkring mig för att jag ska känna att det är viktigt att jag också gör det. Inte inte bara klämmer ett till avsnitt av The Wire.
För att detta ska hända krävs två saker.
 Belöning, och rätt sorts kläder.

Belöningen händer i form av avocado- och parmesanmacka från Vallhallabageriet, som man grundar med så fort man kommer hem. Efter ett visst antal tecken/antal jobbsamtal/antal omarbetningar av reportaget får man även en kardemummabulle från samma ställe. Hela tiden behövs tillgång till bryggkaffe, och det lite pockande pick-ljuet som bryggaren avger med jämna mellanrum påminner mig om att jag behöver göra något, inte bara surfa på SAMCRO-forum.

Rätt sorts kläder är för att skapa en illusion av att jag gör något viktigt och riktigt, och inte bara kan hasa runt hur som helst i min track shorts. Med en pennkjol behöver man utföra något, och det går inte att sötsurfa hur länge som helst om man har en uppfodrande blus på sig.
I dag ser frilansoutfiten ut så här:

Ursäkta det urusla dagens outfit-kortet, jag är tydligen inkapabel till att fota mig själv så att jag både ser normal ut och så att kläderna syns. Kommer aldrig bli något som modebloggare, clearly

Ändå en rätt fiffig strategi, om jag får säga det själv.

Utmaningen del 8, favoritsnax.

Tio favoritsacks:
1. Ost. Alla sorters ost utom grönmögel funkar skitbra. Kittost, brieost, guyèreost, västerbottenost, hell i knipa duger även goudaost. Älska ost mer än livet självt.
2. Oliver. Bäst är naturligtvis de stora gröna med kärnor, men jag uppskattar även de med mandlar i, kalamata-oliver, rosmarinsmarinerade och såna med festaost i. (se ovan punkt ang. ost.)
3. Popcorn. Mest på bio, för den korrekta smörsmaken, men även micropopcorn är mkt bra. Micropopcorn är fö det enda jag saknar med att inte ha en microvågsugn.
4. Cashewnötter. Kan ej hantera dem. Kommer att moffa i mig alla som finns inom räckhåll om du inte hindrar mig. *är härligt gränslös*.
5. Små snittar. Det är något med mkt mkt små saker som gör att de liksom blir ännu godare.
6. Wasabinötter. nomnomnom.
7. Jordnötsringar. Äts med fördel genom att först trä upp en på varje finger, sedan göra larviga handrörelser och eventuellt en dans, och sedan äta dem en efter en. Ljudeffekter premieras men ej ett krav.
9. Dipp. Vad som kommer med dippen är sekundärt, här godats selleri, gurka, morötter och chips egalt utan diskriminering. Det viktiga är att det inte snålas på dippen.
10. Och relaterat, vilket möjligen kanske inte är ett eget snax men ändå - guacamole. Har fortfarande inte upptäckt min botten när det kommer till vilken mängd guacamole denna mage kan hantera.

***
Överväger att kuppa den här listan och bara göra de kategorier jag tycker känns meningsfulla hädanefter. Obs meningsfullet är i detta sammanhang ett relativt begrepp.


Utmaningen: Hela listan
Dag 1- tio saker om mig
Dag 2 - tio (-ish) favoritfilmer
Dag 3 - tio favoritserier.
Dag 4 - tio fraser jag ogillar skarpt.
Dag 5 - tio bästa spelningar
Dag 6 - tio favoriträtter
Dag 7 - tio favoritdrycker

Fars dag 2012, eller: ett jättelångt inlägg som jag inte vet vem som kan relatera till.

Vi ska ses klockan 12. Jag blir lite sen, för i sista stund slår det mig att man kanske borde vara lite finklädd på farsd dags-brunch så jag byter om till kjol när jag egentligen borde vara ute ur dörren. Men det är bara fyra minuter eller så. Kön utanför Kvarnen ringlar sig lång, jag får Portlandia-vibbar, och hittar inte pappa. Ringer Sofia, hon är också sen. Ringer pappa, det går fram signaler men jag får inget svar. Efter ett tag inser jag att jag hör ringsignalen på lite avstånd och ser honom stå på andra sidan gatan med telefonen i hand utan att svara. Jag lägger på och han kommer över, säger något om att telefonen inte lät honom svara. Säger att det är fint att se mig. Jag säger något om vädret, som han inte hakar på, och något om kön, som han inte heller reagerar på. Sen står vi tysta i kön och väntar på att få komma in. Han svajar lite, men det kan vara vad som helst tänker jag, jag vet att han är ostadig nu och att det är därför han går med käpp. Vi är tysta. Jag känner det välbekanta knytet i magen, precis vid naveln.

När vi ska hänga av oss jackorna tittar han sig förvirrat och lite argt omkring. “Den här tänker jag ta med mig in”, säger han stridslystet till killen som har garderoben. Jag vet inte om de har blivit slappare på det där med garderobstvång eller om killen fattar att allt inte är helt okej, för han låter oss gå in. “Hur är läget”, frågar jag, och klappar pappa lite på axeln. Klassiskt knep. Den känns svettig. Munnen ett hårt streck. “Jag blir så förbannad bara”, säger pappa, och drar ut på r:et i “förbannad”.  Jag gör mig dum. “Det behöver du väl inte vara, du fick ju ta med jackan in och nu ska vi äta brunch”, säger jag. Han huffar till svar. Samma lite osammanhängande och ilskna blick. Vi får vårt bord och sätter oss. “Du känns lite svettig pappa, kan det vara så att du har en känning?”, frågar jag, och jag vet exakt vad svaret kommer att bli. “Kan du inte kolla blodsockret ändå”, försöker jag. Han har inte med sig apparaten. Knuten vid naveln har hårdnat nu, snart är det en fullt utvecklad klump. Sofia har fortfarande inte kommit. “Jag tror att du behöver äta lite socker”, säger jag, och jag vet att det är första gången av många jag kommer att säga det inom den närmsta halvtimmen. Han himlar med ögonen och säger att jag inte vet någonting.


Då kommer Sofia instormande, full av kramar och brunchpepp. På två sekunder har hon fattat läget, hennes höjda ögonbryn får min ena axelryckning till svar, vi vet båda två exakt vad som händer nu. I erna bordshörnet pappa, druvsockret på bordet, hans blick irrar runt i lokalen, han är asförbannad och förlolämpad och osammahängande och jag tänker att jag vet exakt hur det här skulle kunna sluta i värsta fall, har sett det så många gånger, i tankarna har jag redan funderat på hur ambulanspersonalen skulle ta sig in i lokalen, var någonstans de skulle kunna gå undan med honom eller om de skulle strunta i det, han får i sig fyra eller fem druvsockerbitar men jag vet att det inte räcker, det är svårt att veta exakt var i kurvan han är just nu men jag är ganska bra på att bedöma sånt nu och jag tror att det krävs minst ett helt paket dextrosol. Ett tag verkar det som en omöjlig uppgift, långsamt och sluddrigt förklarar han att han förstår att vi tror att det är en känning, men att det faktiskt inte är så, att vi inte vet vad vi pratar om. Jag tänker att jag önskar att vi inte gjorde det. Sofia är mycket bättre än vad jag är på den här delen, själv blir jag rädd och arg samtidigt, hon blir bara rädd tror jag, och till slut får hon i honom hela paketet. Surrealismen i när kvarnens kypare kommer och frågar vad vi vill dricka och jag, i någon slags ambition att hålla uppe skenet, eller bara inte låta den här mardrömmen drabba någon annan riktigt än i alla fall, är jag jätteartig mot kyparen och ber om tre kaffe, säger “perfekt, tack så jättemycket”, trots att tanken på att jag ska äta eller dricka något känns mycket avlägsen, har fortfarande ambulanspersonal och glycos-sprutor på hjärnan.

Jag hämtar ett glas mjölk, för det är en bra sak att han dricker. När han självmant börjar dricka av den vågar jag hoppas på att det har vänt, att det nog är på väg uppåt igen, jag har ring mamma som inte var någon som helst hjälp mot paniken men fick i alla fall veta att det var viktigt att äta mat också. Det är aslång kö till buffén, jag irrar runt i jakt på något lättätet och sött, är så skakis att jag råkar skära mig i tummen skitdjupt när jag ska skära upp bröd, adrenalinet tror jag. När han kommenterar hunden på min tröja förstår jag att han är tillbaks, att han ser oss igen och vet var han är och att vi är out of the woods för den här gången. Jag får ett plåster av barpersonalen till min tumme som blöder skitmycket, och ytterligare tio minuter senare står vi i kö för att hämta mat. “Jag är ledsen för det här”, säger pappa. “Det är tur att ni är så envetna. När det här händer så förstår jag det inte själv”. Jag är så lättad att jag nästan gråter. Sen äter vi mini-västerbottenpaj och ceasarsallad och våfflor och får äntligen dricka det där kaffet, och min magknut löser långsamt upp sig även om jag fortfarande inte kan slappna av och är lite onaturligt entusiastisk över allt vi pratar om, som för att kompensera för det surrealistiska som just hänt, den avvärjda katastrofens skugga ligger över brunchen och det är olika hur man reagerar på den, själv blir jag någon jag inte riktigt känner.

Sen är vår sittning slut, årets fars dags-firande läggs till handlingarna, och jag tänker att det är är lite varför jag har så himla svårt att förklara mina föräldrar och min relationer till dem för  folk som inte vet hur det är att ta hand om någon som har tagit hand om en själv.

Utmaningen dag 7, när vi börjar tröttna va?

Bloggutmaningen dag 7 - tio favoritdrycker
(och ungefär här någonstans börjar jag tröttna. Vem fan bryr sig om vad jag gillar att dricka? Knappt jag själv, och dår är jag ändå ett under av narcisissm.)
 (ahja)

❖1. Flädersaft
❖2. Öl
❖3. Asdyr champagne
❖4. Te
❖5. Bryggkaffe
❖6. Bakis-cola
❖7. Vin.
❖8. Smoothie. obs ej med banan, pga banan dominerar hela smoothien och gör att ingen annan smak träder fram. Preferably i ställer mango, hallon, kanske ingefära.
❖9. Äppelmust med fruktkött.
❖10. Fireball.

Viktig tilläggsinformaiton: Jag gillar även lemonad.

Utmaningen: Hela listan
Dag 1- tio saker om mig
Dag 2 - tio (-ish) favoritfilmer
Dag 3 - tio favoritserier.
Dag 4 - tio fraser jag ogillar skarpt.
Dag 5 - tio bästa spelningar
Dag 6 - tio favoriträtter

Utmaningen - dag 6, tio favoriträtter

10 favoriträtter
(lätt den enklaste listan hittils)

1. Risotto, of any kind men gärna med kantareller. Eller/och saffran. .
2. Tortillas. Gärna med sötpotatis.
3. Grön ärtsoppa.
4. Västerbottenostpaj. Ios typ alla sorters pajer. Älska paj.
5.  Taboulieh.
6. Vadsomhelst med sparris, ungefär.
7. Potatisgratäng.
8. (soja-)Korv stroganoff
9. Kronärtsskockor
10. Pumpasoppa

bubblare: lyllig lasagne, bakispizza, ungefär all sorts pasta med parmesanost och citron, glasnudelsallad med tofu och koriander, etc etc.

Utmaningen dag 5 - tio bästa spelningar

Tio bästa spelningar - fast det här är som att försöka lista älsklingsskivor eller bästa artister (åh, gud, jag kommer behöva göra det också, don't I?), det är helt jävla omöjligt.
Här kommer i alla fall tio stycken som var så bra att jag fortfarnade minns känslan av att vara där knivskarpt.

1. Dexys midnight runners på cirkus. 2003, kanske?
2. Rilo Kiley på Arvika, 2004.
3. Bruce Springsteen på Stadion 2009.
4. Arcade Fire på popaganda 2011.
5. Kathryn Williams på Lydmar, 2005 kanske?
6. Beyoncé, Globen, 2006
7. New Pornographers, Strand, 2010? typ.
8. Calexico, Berns. Vetfanintenär.
9. Deportees, Dramaten, 2012
10. Magnetic Fields, Filadelfiakyrkan, 2011.



Utmaningen: Hela listan
Dag 1- tio saker om mig
Dag 2 - tio (-ish) favoritfilmer
Dag 3 - tio favoritserier.
Dag 4 - tio fraser jag ogillar skarpt.

Bloggutmaning dag 4 - tio fraser jag ogillar.

Fast några av dem är bara ord jag ogillar. Eller utrryck. Insåg även att denna lista skulle kunna bli hur lång som helst. Jag vill helst inte spekulera mer i vad det säger om mig.


1. "Spendera tid". Det heter tillbringa. Spenderar gör man enbart pengar. Skärpning, din direktöversättande latmask.
2. "Jag är emot kvotering" (said by snubbe). Håll käften, du har kuk, du är redan inkvoterad just pga denna och saknar därmed rätt att uttala dig.
3.  "Shit vad lång du är".  Men alltså, det vet jag väl. Antingen tycker du det för att jag har klackskor, och då var det ju jag som satte på mig dem och jag som försöker gå i dem och ja, jo, man blir ju länre med en decimeter platå. Eller så är jag bara lång ändå, 174,5 cm är rätt långt för en tjej, och det är inte heller något som gått mig förbi de senaste åren.  Vad vill du med den här kommentaren? Varför är det viktigt för dig att säga den? Jag blir obekväm, och ibland ledsen, och nästan alltid irriterad.
4. "Varför har du inte roligt?", samt "bara le lite vännen". (oftast sagt av random människa man inte känner på en fest) Ja, fast nu blir jag ju ännu mindre sugen på att le när du säger så där.
 5. "Den här filmen/teatern/kultur-upplevelsen of choice går inte att värja sig mot".
Fast,  varför skulle man vilja det? Om jag nu har satt mig fem meter från en asstor vit duk där filmen projiceras och inte kan göra något annat än att titta på den i 2,5 timme, varför skulle jag då vilja värja mig? Det är en efterbliven fras att använda.

6. "Politiskt korrekt". Ett sånt sjukt slappt sätt att slentrianmässigt avfärda allt som är det minsta rättvisepolitiskt relaterat. Man orkar inte en specificera vad man tycker är problemet, så man drar till med ett lamt "politiskt korrekt". Jag ska säga dig en sak, du som använder detta. Den här världen vore sjukt mycket bättre om vi alla bara var lite mer politiskt korrekta.

7. "Basal". Bara säg grundläggande. Det är det du menar egentligen. Basal är ett jättefult ord.
8.  "Shabby chic".  Oh, ew.
9. "Gammelmedia". Här kan det vara jag som är stingslig, men jag får alltid känslan av att människor som använder det här uttrycket lägger lite väl mycket prestige i att de har en blogg och därmed automatiskt är medlemmar av någon slags i framkant-rörelse, som är i direkt motsats till de bakåtsträvande dinosaurierna tidningar/radio/tv. Breaking: Nej det är du inte. Hur modern du är beror på vad du gör med ditt medium, oavsett om det är digitalt eller analogt eller vad man nu kan definiera det som, och när du använder uttryck som "gammelmedia" får det mig automatiskt att tänka att du inte är särskilt modern alls, men gärna vill kompensera för det. Men vad vet jag. Jag jobbar ju med print, bevars.

10. "Såg du Solsidan igår?"


Herrejävlar vilket gnäll det här vart. I morgon ska jag vara lite peppigare. Kanske.

Bloggutmaningen dag 3 - tio favoritserier

Åh tv-serier. Vad mycket tråkigare mitt liv skulle vara utan er.
Helt jävla omöjligt att sätta en topp tio-lista, dock. Här kommer i alla fall tio tv-serier jag älskar som skiten ur, och som om du inte sett dem och vi ändå är vänner vet jag vad vi ska göra nästa gång vi ses.

☆1. West wing.
☆2. Buffy the Vampire Slayer
☆3. Doctor Who
☆4. Supernatural
☆5. The Hour
☆6. Sherlock
☆7. Studio 60 on the sunset strip
☆8. Weeds
☆9. Six feet under
☆10. Åh gud, vilken ångest, nu kommer jag att glömma någon asabra tv-serie här och får skäll av Amanda. Tiondeplatsen är list-motsvarigheten till matens the swedish piece. Jag säger Awkward, mest pga dess första säsong som är BRILJANT. Andra tyvärr inte alls samma klass. Men första. Första! Herreminje.

Fan. Och nu får jag inte plats med The wire.


Relaterat, tv-serier jag inte har sett men förstår att jag borde se och gilla:
☆1. Girls
☆2. 30 rock
☆3. Parks and recreation
☆4. Bored do death
☆5. Big bang theory
☆6. Fringe
☆7. Fritt fram för er,
☆8. mina små hallonhjärtan,
☆9. att fylla på listan med
☆10. mer bra tips här.

Utmaningen: Hela listan
Dag 1- tio saker om mig
Dag 2 - Tio (-ish) favoritfilmer

Utmaningen dag 2 - tio favoritfilmer

Tio favoritfilmer - obs utan all relation till inbördes ordning och dessutom fritt fabulerat ur minnet.

1. Eternal Sunshine of a Beautiful Mind
2. Gosford Park
3. Legally Blonde
4. Heathers
5. Royal Tenenbaums
6. Sen tror jag faktiskt
7. Inte att jag kan
8. Komma på några
9. Fler favoriter som är 
10. lika bra som dessa fem.

(Obs att jag skulle kunna skriva en till lista med bara älsklingsdokumentärer, men de är så himla svåra att jämföra med spelfilm att det möjligen får bli ett alldeles eget kapitel en annan dag.)

Tidigare inlägg:
Dag ett- Tio saker om mig
Utmaningen - tio grejer om dagen

Bloggutmaning dag 1

Tio saker om mig:
☞1. Jag har fortfarande galopperande åldersångest inför att jag fyller 30. Eller inte så mycket specifikt three-oh, utan mer... att bli äldre. Att förändras. Att alla andra ska förändras. Att det ska sluta vara så här roligt och bra och lätt som det har varit nu i ungefär tio år - och egentligen, det vore inte så konstigt, hur länge kan man ha det roligt och lätt, varenda film jag sett har berättat för mig att allt som är roliga tar slut någon gång. Men jag vill inte. Jag vill inte hitta glädjen i andra saker, tråkiga saker. (barn, villa, hemmakvällar, tv-tablån, parmiddagar, solsemestrar, bostadrsrättsinredningar ÅH GUD SKJUT MIG) Jag är inte färdig med den här sortens rolig. Inte färdig det allra minsta.

☞2. Jag har en gång spelat i ett lacrosse-lag. Jag var helt okej, tror jag. Brukade i alla fall få spela match. Hade munskydd och allt.

☞3. Annars är jag inte mycket för lagidrotter. Försökte intressera mig för engelsk ligafotboll ett tag, gav upp efter en omgång champions league.


☞4. När jag var liten var nedbitna naglar det snyggaste jag visste. Dock tyckte jag att det var asäckligt att bita på dem sjläv, så jag försökte övertala min bästis Carro att bita ner mina åt mig. Det gjorde asont.


☞5. Jag kan inte riktig acceptera att det finns vuxna, välinformerade människor i min närhet som äter kött. När vi pratar om det säger min mun "nejdå, det där lägger jag mig inte i, det är upp till var och en", men hjärnan tänker IDIOT. Mest pga att jag fortfarande, to this date, aldrig har hört ett argument för att äta kött som inte går ut på att det suppodesly smakar gott. Att en enskild människas temporära välmående kan gå framför en hel planets är fan oacceptabelt.


☞6. Förutom åldersångest är min andra stora skräck i livet att hamna på fel spår, och inte kunna göra något åt det förrän det är för sent, och sedan sitta där och titta sig runt omkring och undra hur det kunde gå så här.


☞7. Och sen är jag även rädd att alla mina vänner ska dö.

☞8. Nu framstår jag som rätt neurotisk, det är jag egentligen inte.


☞9. Mitt äsklingsbröd är hönö-kakor. Kan klämma fem stycken med Bregott med havssalt på raken.

☞10. I september hade jag en vit månad. Det var ganska tråkigt, men helt okej. Sen blev jag snorfull på två glas bubbel när jag följde med Rebecca på tidnings-bjud-mingel på Wasahof. Jag lägger ingen värdering i något av detta.

Challengers.

Det pågår någon slags bloggutmaning där ute bland de riktiga och organiserade och i-normalt-tempo-uppdaterade bloggarna, vilket tangerar mina älsklingsfenomen listor.
Jag kan nästan lova att jag inte kommer göra allihopa, pga älskar att börja saker men hatar att avsluta dem, men här kör vi en första i alla fall.
Har du en blogg - haka på du med vetja. Enkäter har en särskilt plats i alla våra hjärtan, och är en speciell konstform som det bara är att omfamna. Nu kör vi.

Listan:
TOPP 10-UTMANING  (fast igen kan jag nästan lova att det inte kommer komma tio stycken punkter efter varje. Det är rätt att göra uppror.)

Dag 1- 10 fakta om mig själv.
Dag 2- 10 favoritfilmer
Dag 3- 10 favoritserier
Dag 4- 10 uttryck jag ogillar skarpt
Dag 5- 10 bästa konserter jag sett
Dag 6- 10 favoriträtter
Dag 7- 10 favoritdrycker
Dag 8- 10 favoritsnacks
Dag 9- 10 favoritböcker
Dag 10- 10 favorittidningar

Dag 11- 10 manliga favoritskådisar
Dag 12- 10 kvinnliga favoritskådisar
Dag 13- 10 kändiscrushar
Dag 14- 10 favoritband/sångare
Dag 15- 10 fiktiva favoritkaraktärer
Dag 16- 10 favoritsånger just nu
Dag 17- 10 saker jag ville bli när jag var liten
Dag 18- 10 favoritpyssel
Dag 19- 10 saker jag inte kan gå ut utan
Dag 20- 10 saker jag måste göra innan jag dör

Dag 21- 10 internetsidor jag ofta besöker
Dag 22- 10 heta fysiska saker på en eventuell partner
Dag 23- 10 heta egenskaper på en eventuell partner
Dag 24- 10 favoritspel
Dag 25- 10 saker jag gör när jag har tråkigt
Dag 26- 10 saker jag älskar med mig själv
Dag 27- 10 saker jag önskar att jag kunde förändra
Dag 28- 10 saker jag ångrar
Dag 29- 10 önskningar
Dag 30- 10 ställen jag vill åka till

Äeh men SKÄRP ER.

Förresten har jag svårt att ta den här upprördheten över de avrättade och nedfrysta djuren på Parkens Zoo på allvar.
Alltså sjävklart tycker jag också att det är hemskt, och djupt ovärdigt, och bisarrt att människor kan göra så. Men det tycker jag å andra sidan om själva affärsidén att ha vilda, "exotiska" djur inspärrade i ett litet terrarium så att vi ska kunna titta på dem och förtjusas.
När man har den synen på ett djur, som en gullighets- eller spänningsfunktion som de ska fylla hos oss människor, då är det väl inte så jävla märkligt att när de inte längre fyller den funktionen eftersom det kommit nyare och gulligare/mer spännande djur, så åker de ut. Inte så petnoga på vilket sätt.
Och dessutom, hur många frysta djurdelar har de Upprört Chockerade Djurälskarna själva i sina kök?

Det var bara det.

Mvh glädjespridaren

Just nu läser jag:

The beautiful and the damned, av F. Scott Fitzgerald*

Favoritmening hittils:
"Anthony was glad he wasn't going to work on his book. The notion of sitting down and conjuring up, not only the words in which to clothe thoughts but thoughts worthy of being clothed - the whole thing was absurdly beyond his desires."

*För övrigt ett av historiens bästa författarnamn.

Makin' a list, etc.

On a lighter note - en önskelista!

Saker jag önskar mig:
☂ En tröja med en panda på, till exempel denna.
☂ Att någon annan ska städa min lägenhet åt mig, dels pga tråkig och jobbigt men också pga rädd att det ska finns spindlar under/bakom saker jag inte lyft på på ett litet tag.
☂ Någon slags uppfattning om var någonstans i Tokyo det är roligast att bo, och sedan även
☂ En lägenhet eller hotellrum i det området.
☂ Att snubben jag spanar på ska fatta att jag gör det och sen fråga om vi inte borde ses och sen hångla upp mig.
☂ Nya gladiolii till  wonderflats vardagsrumsfönster.

 

Hej lilla lägenhet, vad jag älskar dig.

I think it's gona be a long long time.

Det har gått lång tid nu. Lång tid den den den där tisdagkvällen i april som inte slutade som jag trodde, ännu längre sen den där lördagmorgonen i mars som jag fortfarande inte kan tänka på utan att få andnöd.
Att vara ihop med honom är inte längre min enda och snabbaste lösning på varje bakfylleångest-session, varje tom kväll, varje gång jag vaknar mitt i natten. Vi kan till och med träffas nu, träffas som civiliserade människor som pratar om saker, om vanliga roliga bra saker men utan att det bränns hela tiden, och utan att det slutar med att vi går hem och knullar trots att vi sa att vi inte skulle göra det trots att vi vet hur vi kommer se på varandra efteråt.

Jag kan minnas andra saker nu. Andra saker än hur han höll mig, hur det var att vakna mot honom, hur hans hud kändes under mina händer. Andra saker som gör att det känns mer okej att vara ensam, trots att de börjar blir mörkare nu känns det mer okej än på länge, på för länge.

Det har hänt, det där som ni sa skulle hända men som ärligt talat verkade alldeles för osannolikt för att jag skulle kunna ta på allvar. Jag har vant mig, det har svalnat, det har blivit bättre, jag måste inte tvångsmässigt skämta bort det eller supa ner mig eller vägra titta er i ögonen när jag pratar om det.

Och ändå, känslan av att något är nedsolkat, något som ingen har någon rätt att peta på blivit allmängods, att jag blivit det, vilket ju är helt sjukt för vad fan sitter jag här och bloggar om det för om det inte är allmängods, men det är annorlunda, det är på mina villkor, i alla fall känns det så, herregud vad många bisatser, var var jag nu nånstans. Jo. Känslan av äckel vid den lite avslappnat vårdslösa frågan på jobbet “betyder det här att du inte längre är ihop med den där killen du hade i våras Terry”, från en inte så nära kollega.

 Dra åt helvete, det ska du skita i.
Säger jag inte.
 

Vem är jag och vad hände med min musiksmak?

Identieetskrisen man får när man inser att jävla Lynrd Skynrd ligger femma på ens mest-lysnsnade-skivor-lista på Facebook.

Vad fan hände där? Och, när?

Kompenserar med att tipsa om denna helt sinnessjukt bra låt som också går på repeat i detta huvud.




Även om den tydligen inte kan konkurrera med bredbent americana-sydstats-gubbrock.

Free as a bird, now.

I helgen har jag seglat 24-timmars.

 Det såg inte det minsta ut så här:

Däremot innehöll den 24-timmars segling, två vaktbyten, rulla omkring i förpiken för att man fick sovpasset under kryssen, 80-nånting sjömil, revning av segel mitt i natten, möte med sälar på Askrikefjärden, möte med U-båt i mörkret på Kanholmsfjärden. Stjärnklart, fullmåne, läns, kryss, spöregn, bleke på hela fjärden, nattnavigation, soluppgång, morgonmackor, nattsockerkaka och den där ofattbara känslan av att korta stunder inse exakt hur stor tur man har som får göra sånt här* med sitt liv.

*Sånt här = Sitta på öde fjärd i en liten segelbåt, överallt runt omkring mig hav, fyrar, tystnad, inuti mig ett lugn som lagt sig i magen. Nere i förpiken sover andra vaktpasset, det är bara jag och Ylva och fler stjärnor än jag någonsin sett förut i hela mitt liv. Om ett par timmar ska vi väcka de andra, och om ytterligare några timmar är det målgång. Men för ögonblicket är det bara det här, det här svårförklarade grejen man väljer framför utgång och kräftskiva och födelsedagar, för det gör sig inte på instagram, det går inte riktigt att förklara på 140 tecken, men ibland en höstdag i tidig september är det precis allt det man behöver.

åh, gud.

Hittar en gammal dagbok från en  semesterresa. Hårresande läsning, bitvis. Heartbreaking, bitvis. Och hela tiden - gud vad jag skriver som en jävla 14-åring. Vad fan hände med min känsla för språk?

"Har på allvar aldrig sett så många gamla människor på ett och samma ställe. Deras hostningar är inte av denna världen. Bredvid mig sitter en tant och läser Daily mail, tror jag. Tidningen har en sid 3-brud som visar brösten. Inga konstigheter. England - vilket jävla rövland du är. The Sun, är det nog förresten.
***
Jag behöver komma ur det här lamea humöret. Om jag var med i Glee skulle mr Shoe prata om hur man ibland kan haman i en funk, men hur man måste ta sig ur det och sen skulle vi sjunga och dansa helt synkroniserat och harmoniskt utan att nånsin ha övat innan.
***
Asså gud. Tanken på att någon gång bli så gammal som de här människorna. Tanken är obegriplig.
***
Om det inte är sol i morgon vet jag inte vad jag gör.
AMENGUUU vad töntigt att vara helt väder-obcessed! Själv-tröttma.
***
Ibland sneglar jag på min kille i smyg typ när han läser ocy tänker att han är sjukt snygg, och att det är knäptt att jag liksom vant mig vid det. VANT MIG. Bara sådär.
***
Jobbiga saker jag inte tänker på:
1. Jag är livrädd för att jag ska tröttna på mitt jobb. OBS har alltså inte tröttnat nu, jobb fortf. awesome. Men tänk om det slutar. Jag kan inget annat. Skulle behöva nöja mig, fortsätta ändå. Bli bitter. Få spleen.
2.  Jag är superkär i min kille, men ändå inte det minsta säker på att han är nån jag ska vara med 'livet ut'. Får man vara ihop ändå?
***
Läser Middlemarch. Tänker att det är en sån bok jag borde gilla, men idag är uppenbarligen ingen bra dag för de Wolfska bisatserna och de Austenska omständliga inledningarna. I morgon åker vi hem."

Fredag, en innehållsdeklaration.

Fredag,
post skick-jobba, få lön, köpa gladiolus (gladiolii?) på väg från jobbet, hitta en ny älsklingsparfym, planera lördagsbrunch, sova middag, vakna av solen i ögonen, strunta i att träna, fastna i en roman, akutpiffa, trängas på Babylon, dricka vin, äta ost, vilja bli bästis med servitrisen, fira någons första riktiga lön, dricka mera vin, bli en folkskock, röka upp alla andras cigaretter, springa in ungefär alla som inte är på Popaganda, planera höstresor, gestikulera stort, bli hes, frysa om benen, dricka mer vin, åka hem. 

August is a wicked month.

What August did.

Har cyklat hem i tropisk värme, spöregn och totalmörker. Utan jacka, utan lysen.
Jag kallar resultatet av det performance-verket "snyggsminkning, deconstructed".

Tokyo jag tänker på dig (PRECIS HELA TIDEN.)

Hörni hörni hörni i mars är det jag som åker exakt HIT:



Är i detta nu så exalterad att jag inte vet var jag ska göra av mig själv, har velat åka till dit  ungefär hur länge som helst ca.

Har ni tips på var man ska bo, vad man ska äta och vad som är roligt att göra så spill your beans! Jag tänker mig att jag vill äta god mat, äta konstig mat, dricka drinkar, sjunga kareoke, kolla på kidz med konstiga subkulturella tillhörigheter, kanske åka ett sånt där snabbtåg nånstans utanför stan (var? vet ej.), hänga i parker, köpa saker som inte finns någon annan stans och kanske dansa. Men jag är öppen för lite vad som helst.

Vad får man inte missa i Tokyo?

Lost in your rockn'roll.

Jag har kommit hem från skärgården, läst ut tre böcker och gjort en mycket bra spellista. Den heter loj, lat och ledig, vilket är lite jobbigt nu när jag sitter på redaktionen igen, men man får helt enkelt komma över det. Den är nämligen full av exakt den musiken man vill lyssna på den här sommaren. Och möjligen hösten också.

Varsågoda, från mig till er.

Snart ska vi prata om böckerna också, men det tar vi lite senare.

So long sailors.

Skepp ohoj,
nu drar jag till sjöss en vecka.
Beräknar komma hem solbränd, blåmärkt och lycklig.

Herrå!

Like it's 1999, eller: en enkät! En enkät!

Gudars vad jag älskade enkäter när jag hängde på skunk. Sedan dess har charmen avtagit lite, men nu fick jag feeling. Snodd av, bland andra, Sandra. Gör den du med vetja, det blir kul!

Vad har du på dig?


Mörka, oanständigt korta jeansshorts som min mamma genast dömde ut som för korta för att ha på jobbet (troligen en korrekt bedömning), svart bomullslinne jag fått av Amanda på en klädbytardag, bikini.

Hur mår du?

Alltså, bra för det allra mesta. De tre månaderna har gått, antalet gånger jag vaknar mitt i natten utan att kunna andas är klart färre. Så det är ju bra.

Vad önskar du just nu?

Soligt väder på seglingen, nån slags känslomässig trygghet igen, ett slipat köksgolv.

Vad har du ätit idag?

Yoghurt + musli, juice, te i morse. Älska semme-frukost! Och sen en bagel från bagelstreet, där jag återigen kom fram till att varm mozarella är sjukt äckligt om det inte är på pizza. Sånt djupt slöseri på ost.

Vad ska du göra ikväll?

Packa, handla seglingmat, kanske dricka öl om jag blir klar tidigt.

Vad ska du göra imorrn?

Gå till havs!

Vem saknar du?


Maja, det var omänskligt länge sen vi hängde och hon är en sån där människa som man alltid blir sitt allra bästa av,  alltid gör upp storstilade planer med som man may eller may not genomföra, och alltid, oavsett allting, blir glad av.

Senaste köp?


Bagel på bagel street.

Vad skrattade du senast åt?

Åt nåt som Karin sa. Monumentalt rolig kvinna, detta.

Vad grät du senast åt?

Smålipade lite åt de här bilderna.

Vem sov du senast med?

En dude jag nog behandlade lite sämre än han vad han förtjänade.

Vad läser du just nu?

"Frihet" av Jonathan Franzen. Exakt sådär bra som jag hoppades att den skulle vara.

Senast sedda film?

Moonrise Kingdom. Föga förvånande älskade jag den.

Vilken svordom använder du mest?

Kuken, i en variation av kombinationer (kukens kuk, helveteskuk, kukens röv...)

Vem var den senaste som ringde dig?

Sofia.

Har du dejtat någon av en annan religion?


Vet icke.

Senast 3 inkomna sms?


"Sant, ingen rolig plan. De har öppet till 18 i dag, jag har svårt att hinna, och i morgon öppnar de elva."

"Hon är inte direkt självständig"

"Kyligt! Det ska jag."

Vad stod de i ditt senaste skickade sms?


"Totalt!"

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?


Litterär gestaltning, psykologi. Och de där projektarbetet man fick göra, det var fett!

Bonusfråga, pga kan tydligen inte läsa: Vilken är din favoritlukt?

Pizzalukt, gräsklippslukt, nyregnad varm asfalt på sommaren-lukt.

Vilken är din favoritfrukt?

Har kommit på att jag inte gillar frukt så mycket. Banan är värst av allihop. Äter den oproportionerligt mycket av den i förhållande till hur äcklig jag tycker att den är. Men mango är okej, svenska höstäpplen också, och så gillar jag bär. Blåbär, vinbär, krusbär.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?

Gud jag tycker sånt är så jobbigt, för man blir ju alltid jämfört med snyggisar (pga alla knädisar är snygga), så det är alltid en konstig komplimang som jag inte vet hur jag ska svara på, plus känner mig dum för det stämmer ju fan aldrig de som de kommer på. Men Susan Sarandon, Kate Hudson, Drew Barrymore, Meryl Streep... ni hajar. De har inte direkt mkt gemensamt, dessa donnor.

Vad är du rädd för?

Spindlar, ensamhet, att alla mina vänner ska dö.

En person du tycker är snygg?


James Franco. Bland andra. Är mkt ytlig these days.

Blir du lätt svartsjuk?


Icke det minsta.

Din favoritkaraktär ur en serie?


Som jag ser nu? Chloe i Don't trust the bitch in apt. 23. Annars? Josh i Vita Huset, Willow i Buffy, Tara i Sons of Anarchy.

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?


Minns icke.

Vilket språk hade du velat lära dig?

Åh, om den där franskan kunde sitta vore det himla fiffigt. Älskar skiten på det klyshigaste av vis.

Vad för sorts killar faller du för?


Alltså, har insett att rolig är typ ett odiskutabelt krav? Rolig snubbe går före typ alla andra. Och mer rolig menas även smart, Stefan&Krister + KTH-relaterad humor göre sig icke besvär.

Vart vill du åka just nu?

Till skärgården.

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?

En brödrost. En tamburmajor. En resa till Tokyo. Eller en kanelshot.

pausfågel

Det borde inte komma som en chock för någon av mina få men ihärdiga läsare att det är lite låg aktivitet på den här bloggen just nu.
Sommar, etc, ni vet.

Vi beräknas återgå till den vanliga  blandningen av manshat, musikälsk, litteraturlistor och ett occasional emoinlägg om någon vecka sådär.

Mvh har haft livets första semestervecka nånsin.

Feel your way.

Det här, mina hjärtan, är det finaste på internet just nu.
En låt jag aldrig trodde att jag skulle lyssna på och faktiskt höra texten. Dödens bra, va?

Killar killar killar.

I dag har jag ingenting vettigt att säga alls, ety har skickat tidning och har hjärna full av mos.
I stället vill jag verkligen, alltså VERKLIGEN, tipsa om den nya fantastiska bloggen på PSL, genialt titulerad "killbloggen". Den handlar om pojkband.
Alla som någon gång varit 14, eller känner någon som varit 14, bör läsa den här bloggen. Gör det, bara gör det.
Framför allt behöver ni läsa det här inlägget, som handlar om varför killarna i ens klass alltid sa att pojkbandskillarna  var bögiga (och, om tillfrågade idag, skulle hävda exakt samma sak).

"[den här sortens kritik av pojkbanden är] En uppvisning av homofobi och misogyni triggad av inkorrekta maskulina beteenden hos utförarna. En av många sanktioner mot män som uppvisar ”feminint” beteende (som känslor och tillgänglighet, urk!), och mot kvinnors omdöme.
Det hela är klassiskt:

• Kulturella uttryck som riktar sig mot, eller främst uppskattas av kvinnor tillskrivs sällan eller aldrig de värderingar som är tätt sammankopplade med manliga motsvarigheter, som kvalitet och autenticitet.
• Män som utmanar typiska machoideal för mycket bögklassas direkt, med den underliggande värderingen att de står för något sämre."

Har nu en svårartad crush på den briljanta Rebecka Hedström som skriver bloggen.

Dessutom handlade senaste inlägget om Hanson. Bara en sån sak.

Learning, failing, etc.

Saker jag har lärt mig de senaste dagarna:
- Raka inte benen och ät frukost stamtidigt. Du kommer åka till jobbet med marmelad på knäna, utan att ha en bra förklaring att ge till folk.
- Vänta inte till 21.30 med att laga middag en onsdag. När händerna skakar är det lätt att missa munnen med maten, och dessutom känner du inte hur maten smakar.
- Gå inte och drick öl en tisdag med dina nattjobbande vänner från Expressen. De har nämligen inte alls någon uppfattning om när som är sent och när det är en bra idé för dig att börja ta sig hemåt, pga tidigare nämnda nattjobb som gör att 03.15 är en helt normal tid att fälla kommentaren "näeh, nu ska jag nog runda av". Det är för övrigt ungefär fyra timmar innan du behöver gå upp.

Varsågoda, livsvisdomar från mig till er. Free of charge.

Ej för utvärtes bruk.

Resultatet av att lida av hybris, eller: fredagkväll, mindre glamourös

Fredag kväll och jag ramlar in över tröskeln till wonderflat efter att ha ätit middag med mamma och pappa på den där resturangen som ligger på gästbryggan i i Saltis där man sitter under ett gammalt segel. Jag ska bara hem, akutpiffa och hämta vin, sen ska jag på inflyttningsfest och sen till Debban där Jens och Elias och några till spelar skivor och halva stan är.

 I köket står måndagfrukostens odiskade grötkastrull fortfarande i diskhon, full med vatten. Har inte ätit frukost hemma sedan dess tydligen. Inte ätit något annat heller, antar jag, för då hade jag väl diskat undan.
I vardagrummet ligger förra helgens seglarpackning utslängd över mattan, blandat med föregående helgs midsommarpackning. Kjol, ylletröja, smutsiga underkläder och en vitlök som jag inte kan motivera riktigt. Jag hatar när saker ligger framme, men har tydligen inte varit hemma tillräckligt för att tänka på det.
Kylksåpet ekar tomt, förutom vinet som jag ska hämta finns bara en matlåda full med broccoli som jag glömde bort förra veckan och de där obestämbara burkarna man alltid har men aldrig använder - kapris, ketchup, syltlök - när använder jag syltlök? hur smakar det ens? - tacosås, jagvetintevad. Det slår mig att kylskåpet har varit så här tomt sen förra fredagen när jag och Odie köpte take away indiskt från snål-indiern för att jag inte orkade handla efter arbetveckan. Ica-affären stänger 22, det är för tidigt, jag har inte hunnit dit någon kväll.
I badrummet är både duschcremen och tandtråden slut, och jag har behövt klippa isär tandkrämstuben och liksom gröpa ur den med tandborsten för att få upp något.

Jag ser mig omkring, ser hela min lägenhet i hela dess förfall, försöker räkna efter när jag städa senast - en månad sedan? mer? - och sätter mig i soffan. Den är full av smulor.

Jag har chefat min första vecka.

Jag kommer aldrig iväg till inflyttningsfesten. Jag läser en bok om kärlek, sinnessjukdom och livslögner. Sen diskar jag grötkastrullen.

Istället för medalj.

Har efte världens regnigaste juni äntligen fått premiärsegla min båt.
Det såg ut lite såhär.

Vi kom fram till att det här. Det här är belöningen för tapperhet under lång hård vinter. Och vår.

och lasagne!

Hur lät midsommar, undrar ni? (Jo. Jo det gör ni)
Why, den lät exakt så här.

En mycket bra blandning av Beach House, Lasse Holm, Grimes, Kate Bush och Vånna inget. Och en massa annat.
Här hittar ni listan. Jag tror att den kan komma att bli en hit resten av sommaren.
(Dock att Canneloni Macaroni är besvärande catchy och helt jävla omöjlig att få bort från skallen när den väl satt sig där. Måste tyvärr ta på mig ansvaret för att samtliga 11 personer jag firade midsommar med gick runt och nynnade på den i tre dagar. My work here is done.)

Midsummer, night's dream.

Glad midsommar, mina hjärtan. Jag tänker fylla min med vänner och öl och den där sortens lycka som kommer när man är någon annan stans än där man alltid är med några av de där människorna som alltid är i ens hjärta, oavsett var någon av oss är.
Jag tror aldrig jag har behövt det så mycket som nu.

Ses på måndag igen.

En jävla skitdag, vsg för info.

Kära dagbok,
snart är den här dagen slut, och aldrig har någon varit gladare för det. Jag har slagit världrekord i gnäll på jobbet eftersom jag fått nya tråkiga arbetsuppgifter två dagar i veckan under sommaren. Jag är inte van vid att ha tråkigt på jobbet. Jag kan inte riktigt hantera det. Jag är van vid att man visserligen kanske tycker att det är mer nice att vara ledig, men att det ändå är roligt och peppat och utmanande och något man är bra på.
Så.har.det.inte.varit.idag.
Jag har ritat insändare.
Jag inte bara hatar det, jag är även riktigt jävla dålig på det. Ritar i nybörjartempo, gör fel hela hela tiden, och fult blir det också. Och när jag äntligen är klar med hela skiten visar det sig att jag naturligtvis gjort ett gigantiskt fel på samtliga sidor, så att jag nu måste rita om dem i morgon när jag egentligen skulle börja rita de riktiga sidorna. De roliga sidorna.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera att det här är något som är min vardag i FYRA JÄVLA VECKOR i sommar. På riktigt. Det är otroligt nedbrytande.

Dessutom har jag pajat min rygg genom att först inte ha någon bålstabilitet (tydligen), och sedan trots det träna statisk situps med bålrotation och vikt på stationsjympan i söndags och sedan, trots begynnande ryggkänning, intervallträna i går. Pang, smällde ryggen till som på en pensionär. Nu har världens ondaste och bästa naprapat dragit och tryckt på mig i 1.5 timme men det är ändå inte riktigt bra.
Helvetes kuk.

Nu ska jag skriva frilansknäck om andras snygga lägenheter och försöka att inte låta min missunnsamhet skina igenom.

Röv-dag.

Den osunda kärleken till gubbar, vol 852.

För övrigt är ju årets sommarpratarlista ännu ett exempel på hur rätt jag hade när jag sa att 2012 skulle bli Johannes Brosts år.

Deprimerande, detta.

feed me?

Mkt viktig fråga: Hur många av er har problem med att få den här bloggen att funka med era rss-läsare? Jag vet att förut blev inläggen avhuggna på slutet, men har nu även fått rapporter om att den vägrar rss-kommunicera över huvud taget, vilket ju är helt keff. 

This just in.

Har klippt mig och ser missvisande ljuv ut.

Och ja, det är ett blomsterdiadem i håret. Får uppenbarligen tveksam smak på sommaren. Det kändes som en fräsch grej nyss.
Var även nära att slå till på ett par fräsigt rödglansiga braxer från American Aparel, men hejdades av Idbergskan i sista stund.

Torsdagsärligt

(Jag försöker fortfarande att inte vara ledsen över att inte är vi, och i stället vara glad åt att det var vi, ett litet tag i alla fall, och att det kanske om allt inte skiter sig om vi inte förstör allt alltid kommer att vara vi, lite grann ändå.)

fire walk with me.

Järn, låt mig få presentera er nya vän eld.

Herrejävlar hörni, vad jag har den där känslan av att stå på toppen av ens prestationsförmåga precis innan kraschen. Styr upp frilansknäck till höger och vänster och råddar fotografer och säljer in idéer och får samtidigt sjuk nytändning med Brevnoveller som jag (och vi) har asmånga jättebra idéer för och fiffiga strategier för hur vi ska ta över världen lagom till nästa novellsläpp, vilket händelsevis nog blir under Bok- och biblioteksmässan, och så det vanliga heltidsjobbet som fortfarande efter typ nio månaders anställning nästan fortfarande är osannolikt roligt, men också bitvis rätt krävande.
 Jag är så jävla on top,  jag ser mig själv genom ett fotomontage till den här låten:
där jag vässar pennor och ordnar papper och pratar i telefon med luren liksom inkilad mellan öra och axel för jag skriver samtidigt, och datorknatter och text som fyller skärmen jättejättesnabbt.

Men eftersom vi allihop vet att tillvaron har varit något skakig på sistone är jag lite rädd att det kommer landa i en spektakulär krasch inom ett par veckor.
(Men än så länge: I'M THE KING OF THE WORLD, etc.
Woho!)

Slut på hybris.

So, what.

Jag bakar. Zucchinikaka, kanelmüsli, flädertryffel. Fyller burkar med ingefärsbiscotti, fryser in kardemummabullar. Bakar, och när allt är klart: En fundamental känsla av meningslöshet.

Söndag.

Ett pedagogiskt illustrerat inlägg.

Hej lilla bloggi, jag har inte glömt dig.
Här är några saker som hänt sen sist:

1. Karin har sminkat mig som en råsnygging som ska gifta sig. Har möjligen aldrig känt mig så lite som mig i hela mitt liv, men det blev i alla fall tydligt hur duktig hon är på att få folk att bli grymt mycket snyggare än vad de egentligen är. Samt i mitt fall förvandla dem till någon slags stureplansbrud, men det tror jag är optional. Ska du gifta dig eller bara vill bli extra snygg nån gång är det er kvinna.

Hej jag tittar ner för att mörka på hur jag håller på att garva ihjäl mig.

2. Vi har haft releasefest av Brevnovellers senaste publikation signerad ingen mindre än Eric Ericson. Ja, du borde ha varit där. Sen hade vi årsmöte. Det fick mig att känna mig som en vuxen och kompetent människa, något jag verkligen uppskattar.

"Presentation av verkamshetsplan och budget för den kommande prenumerationsperioden". Byråkrati-snacka me harder baby.

3. Jag har gett det här himla heart breaket of mine en tidsbegränsad deadline, eftersom jag är så förbannat trött på att ramla ner i dessa emo-svackor av ensamhetsavgrund och oälskbarhetspanik och eh, ja, ni vet hur det brukar kännas. Återkommer med rapport om hur hjärtat följde deadlinen.

4. Världens finaste segelbåt Esther har åkt i sjön och premiärseglats. Det var exakt så fett som du tänker dig. Ja, du får följa med nästa gång om du frågar snällt och kanske tar med en kaka.

 (Fast just det här är Amandas båt. Den är också mycket seglingsbar, för den som undrar.


Ok, det var typ inte alls det, men resten tar vi en annan gång.
I morgon är det nationaldag, ni vet ju vad vi tycker om det, så vi hör när den är överlevd, yeah?

Dagens demokratioutfit

Dagens demonstrationsoutfit:

Har uppenbarligen rört mig långt sen stålhättor och palestina var mandatory när det kom till demonstrationståg. Nu ba: piffiga lädersnörskor med klack och vippig klänning. Ahja. Nu kör vi. Hej demokrati!

Want, take, have.

Och on a lighter note så är jag väldigt sugen på en sån här bikini från Betsy Johnson, om någon skulle vilja köpa det åt mig.

Varsågod för info.

So hard.

Det fanns flera saker som jag visste skulle bli svåra i hela den här värdelösa grejen jag är inne i nu.
De oändliga söndagarna, internskämten ingen annan fattar, att ha någon att säga godnatt till.
Vad jag inte visste skulle bli svårt var den här känslan av att hela tiden göra fel.
Inte gentemot H, även om jag på fler sätt har klantat mig kungligt där också, men det var ju liksom lite mer troligt all along.
Men det är som att jag hela tiden liksom behöver fel. Fel saker, fel personer, fel sorters tröst.
Jag visste inte att ett break up kom med så här många regler för hur man skulle vara ledsen, och när, och vilken sorts umgänge man skulle behöva, och i vilken ordning känslorna skulle komma. Känslan av att göra det här fel.
Det är som att jag gör någon besviken genom att inte vilja ses och Prata Ut vid ett givit tillfälle då jag enligt den okända regelboken borde det. Ej heller kommer gråten när den borde. Jag förstår att det är otillfredsställande att vara vän till någon som aldrig gråter ut, kan hon bara hulka loss nån himla gång så att man kan få omfamna, torka tårar och känna att man gör nån jävla nytta nån gång.
I stället: omättligt behov av distraktion från varenda fredagkväll och lördagmorgon och måndageftermiddag och fuck knows what else, och det verkar inte gå över heller, jag är rädd att jag snart har passerat den där tiden när man har överseende med en nydumpads konstiga humörsvängningar och oförutsägbara umgängesbehov, och alltså jag fattar att det är jobbigt, särskilt när man är så jävla dålig på att prata om saker som jag är, det kommer stötvis och inte alls när det borde.

Känslan av att göra hela den där processen med sex steg som börjar med förnekelse och slutar med acceptans, känslan av att göra den i en jättekonstig ordning vilket stör personer som försöker hantera mig försöker hjälpa mig antar jag.

Jag visste inte att det skulle vara svårt på det här sättet också.

And my glory was I had such friends.

Obs: har briljanta vänner som tycker saker om ägg.

Läs mer i Arons blogg här.

Rapport från en cyklist.

Köpt en cykel för en freaking' MÅNAD sedan, men sen kom ju snöhelvetet och förstörde livet för en så i dag var första gången jag cyklade till jobbet.

Jag överlevde och fick vårkviller i magen och allt sånt där som jag hade hoppats på, men framför allt:
Nästa gång tror jag att jag ska ta ett par andra skor än de här pupporna:

Pga nu kan jag inte riktigt röra mig på sätt som kräver vadmuskulatur. Och jag var lite lite rädd att välta och dö när jag var tvungen att stå upp på pedalerna.

Dock, sjukt värt det. Älska fortfarande cykling lika mycket som när jag skrev det här.
Nu vill jag åka på cykelutflykt och kanske köpa mig en halmhatt.

will never grow old.

Helgen i glaskross:
Antal krossade vinglas: 2 stycken
Antal krossade champagnekupor: 1 stycken
Antal krossade hjärtan: Pass.

 ***
Den här söndagen har varit full av duggregn, bakfylla, slitigt båtjobb och blå bottenfärg i hela ansiktet.
Sen kom jag hem och dammsög. Är övermänskligt duktig, förtjänar något slags pris för tapperhet i vardagen.

40 day dream.

Jag: M, så nu är det väl ungefär en blandning av ibland helt okej, och ibland så jävla värdelöst. Mest värdelöst.
Hon: Ja, men så ska det ju vara. Det kommer vara rätt värdelöst i ett par månader nu framöver.
Jag: Jo, men jag är bara så jävla osugen på det, alltså.

In other words har jag just nu en tillvaro av att plocka bort exakt alla vassa kanter ur tillvaron, och av att välja det minsta moståndets väg. Detta gör att jag, som tidigare nämnt, inte följer Mad Men. Det gör tyvärr också att jag inte kan fortsätta läsa min sjukt bra bok (som jag har tappat bort i olika omgångar och därför aldrig lyckats avsluta, och nu när den väl är återfunnen - HURRA - kan jag alltså ändå inte läsa den - OHURRA.). Det är lite trist, men vaskamangöra.

Så, hörni, lite tips på lagom uppbyggelig och härlig trivsellitteratur, har ni det på lager?

Duggregn. Båtjobb. Bakfylla.

Båtjobbar på bakfyllan. Är säker på att ni håller med mig när jag säger att jag aldrig varit vackrare. Särskilt nöjd med båtfärgen som hamnat under näsan och ger mig en sexuell hitler-air.

whot?

I kväll är det premiär för nya säsongen av Mad Men. Jag är ungefär den enda i hela världen som inte följer serien slaviskt, trots att jag vet att jag borde, trots att jag sett halva första säsongen och älskat den, jag bara orkar inte, jag skulle kunna analysera varför men jag har ingen lust utan nöjer mig med att dela med mig av den här fina sammanställningen av Don Draper som säger what.
Hypnotiserande.

Or, not.

Uppdatering, så här i efterhand:
Inte helt ångestfri söndag, nej.
Mvh diabetikerbarn.

Step through brilliant shades

Hej mina hjärtan,
i dag ska vi trotsa the curse of the cykelstölder (track record: två av två cyklar snodda på två år. Den senaste hann jag bara cykla hem innan den blev snodd. Finns en speciell plats i helvetet för folk som snor cyklar.) och åka och tjacka en cykel i en förort (så klart, har fan aldrig lyckats köpa en cykel i innerstan, nejnej det är Älvsjö och HAningen och Sockenplan och Abrahamsberg framåtillbaks. The things you do.), antingen en fräsig low rider eller en stilig blå tantcykel, lite oklart än. Sen åker vi ut till Heliga Familjen och äter våfflor och inspekterar krokusarna i trädgården och kanske blåsippsspanar en sväng. Sist styr vi kosan mot Stadsteatern där vi efter jagvetintehurmångaår av bokningar och avbokningar äntligen ska få se De tre musketörerna. Detta är vi mycket peppade på.

Det finns därmed goda utsikter för att den här söndagen kan bli i det närmaste ångestfri. Det vore väl nåt, hörni?

Extra extra, DN är förutsägbara och hyllar Johannes Brost!

AHA! Vad var det jag sa, vavava? Vad var det jag jävla sa?
DN prickar in varenda klysha jag förutspådde i det här inlägget, som om de suttit med en freakin' bingoplatta framför ögonen och en totalt allöverskuggande samtidsblindhet bakom hjärnan i sin artikel om Johannes Brost, och hur han är ute från kylan och aktuell med fin-filmen Avalon. 

Tillåt mig att citera ingressen: 
"Efter tio år i tv-serien ”Rederiet” var Johannes Brost ”Joker” med hela svenska folket, men av branschen fick han kalla handen. Som festande 60-plussare i Axel Peterséns rosade debutfilm ”Avalon” är han åter i värmen"

Jämför med detta,  previously, i Terryfromtheblock:
"Inom ett år kommer en enad kritikerkår falla över sig själva i sin ambition att om- och uppvärdera Johannes Brost som "inte bara Joker i Rederiet", prisa hans realistiska tolkning av festfixaren Janne, göra en exposé över hans liv och leverne, och jag beräknar att både Aftonblades söndagssatsning samt DN eller SvD kommer att ha en längre intervju med honom där han i egen hög person får bre ut sig om sitt liv, sin förvandling, vad han gör nu, sina eeeeeerfarenheter från sceeeeeenen ("han har ju faktiskt sysslat med seriös teater, vilket många inte förknippar honom med", tusen spänn på att denna formulering i en eller annan tappning kommer vara med), sina kvinnor och sitt slitiga liv i största allmänhet."

VAD VAR DET JAG SA.

Fy fan vad deprimerande. Tipstack till Lisa.

Are you scared enough.

 I uttagningen till den nya säsongen av ponnyakuten finns det en tjej som inte vågar rida ut. När hon skulle rida ut första gången, berättar hon, hade hon en ”häst som kändes lite pigg, och sen ramlade jag av”. ”Och sen slog jag huvudet i en sten. Och då svimmade jag. Och när jag vaknade blödde jag i ansiktet”. Flickan, som har det mest bedårande leendet i världen och gluggar i munnen och de ögon som uttrycker allt, berättar att hon hade tappat fyra tänder i fallet och bitit hål i läppen. Hon fick åka till sjukhuset, ”och först tänkte jag att jag aldrig ville rida igen, men sen.. att inte få hålla på med hästar, det fungerar inte. Jag är rädd, det är läskigt. Men jag vill.”
När jag såg det började jag lipa.

Den där känslan, att älska hästar så otroligt mycket men samtidigt vara rädd för dem, rädd för vad de kan göra, rädd för att man ska bli skadad och rädd för att tappa kontrollen. Jag vet inte vad jag ska jämföra det med, kanske finns det helt enkelt ingenting som är som det där. Hästskräcken. Ett begrepp, ett välkänt fenomen även bland hästälskare, bland ridskoleungar. Att vara rädd för bakåtslickade öron och ögonvitor och hovar, men samtidigt älska djuren så mycket att hjärtat värker, att inte vilja vara utan deras närvaro, känslan av att samarbeta med dem, känslan av tillhörighet och gemenskap och ja, kärlek.

Jag tror alla som vuxit upp med hästar har det. Jag minns inte att jag lidit av en konstant hästskräck, men visst har den funnits där. Vissa ponnyer som man vägrade gå in till. Känslan i magen när man skulle hoppa med den där hästen som slängde av en förra gången. Att sitta upp igen efter att man blivit släpad i stigbygeln över hindret för att man fastnat när man blev avslängd. Adrenalinet, händerna som som skakar, den ostadiga rösten men över allt detta – viljan, viljan att få fortsätta, viljan att ha det här livet med hästar, och vetskapen att det kan vara annat än skäck. För mig var alltid hoppet att det skulle gå över större än skräcken. Jag satt alltid upp igen, var förmodligen inte lika stursk som jag lät, vågade kanske inte egentligen men körde ändå, och det fungerade.
Men det är fan heart breaking att se den där flickan med sin häst som hon inte vågar rida ut på, men som ändå är hennes allt. Att man kan ha två så starka känslor i sig och inte gå sönder, det är lite obegripligt och säger något om flickor, och om hästar.

***
Möjligen borde jag starta någon slags hästblogg så att inte läsare som inte kunde bry sig mindre om ponnies och hästar och hästliv (vilket förmodligen är majoriteten av läsarna, i förbigående sagt)  blir avskräckta av såna  här textdrapor i framtiden. Hm.

My Johnny too?

Kan vi bara bestämma att det är vår nu, för min pelargon i köket blommar och det skulle funka himla bra för mig om det var sant.