Working class whatta?

Saker man vill göra när man är lite lätt bakfull*
- Titta på Breakfast at Tiffanys
- Eller Gossip Girl
- Läsa tidningen i ultrarapid
- Rekapitulera gårdagens händelser med övriga partners in crime
- Äta ost
- Titta in i väggen
- Gå omkring i raggsockor och mjukisar
- Frampå kvällskvisten ta sig samman och bjuda över sig till nån annan som lagar mat åt en.

Saker man inte vill görra när man är lite lätt bakfull
- Cykla i motvind och regn till jobbet för ett skönt 10-timmarspass.



*inte sådär episkt bakfull så att man bara vill dö, ungefär, alltså.

Det är ett idogt jobb, etc.

Igår på redaktionen.

Sportreporter: Det är lite jobbigt, för det regnar så mycket så nu kanske inte matchen blir av och då sitter vi där med fyra extrasidor att fylla.
Nattchef: Ja, det blir ju ett problem. När vet vi om den blir av?
Sporten: Vid halv sju säger de, men vi har fortfarande inte hört något
Nattchef: Vi får väl vänta och se. Det är ju TV-sänt, så det ska väl mycket till för att de ställer in den.
Sporten: Jo, det förstås
Nattchef: Sen kanske de visserligen bryter benen av sig i det blöta gräset. Men det kan man ju åtminståne fylla tidningen med.

Det är möjligt att jag har sagt det förut, men jag har verkligen världens roligaste jobb. Att utbilda mig till något och sedan jobba med det och sluta jobba på bilmack/gästhamn/kvarterskrog/extrajobb of choice kan möjligtivis ha varit det bästa jag gjort, typ.

Ain't no love in the heart of the city

Jag har bytt jobb och stad. Det är ungefär så där som man glömmer att det är varje gång. Jag kan ingenting, hittar ingenstans och känner ingen. Det är någon slags skräckblandnad förtjustning, jag varvar hemlängtan, en känsla jag var tvungen att fundera över ett tag innan jag kunde placera, med lättnad och saknad och känslan av att vara obekväm och osjälvklar och med pepp över att få rita nya sorters uppslag och frustration över att inte ett enda kortkommando är samma på PC som på mac. Jag gillar det rätt mycket.

Mitt rum är ungefär 14 kvadratmeter stort, och när jag flyttade in hängde det sjutton tavlor på väggarna. 17. I kid you not. Nu har några åkt ner, jag blir nervös av för många akvareller med höstlöv och stränder. Det tar 10 minuter att cykla till jobbet. Jag har inte haft så nära till en arbetsplats sen jag gick i lågstadiet i en gul tegelskola någonstans i en Stockholmsförort för bara några sekunder eller möjligen flera hundra år sedan.

Med andra ord är allting fortfarande för omedelbart för att kunna beskrivas. Jag läser rysk litteratur och tror att det nog kommer bli en bra sommar. I helgen ses vi i Stockholm om du också är där då.