open fields of eucalyptus - westward bound.

Det är höst. Jag vet det för jag har köpt höstens första mössochhalsdukar, samt blivit förkyld. Det är därför befogat att skriva en lista över sommarläsningen.

Förra sommaren hade jag, om nån minns, projektet att läsa ut min bokhylla. Samt en annan reservlista. Det var helt fab, jag läste som aldrig förr. Det hade sannolikt att göra med mitt jobb som var väldigt läs- och sommarpratarvänligt.

Denna sommaren har jag inte haft samma jobb, och inte haft tillgång till min egna bokhylla. Istället har jag haft tillgång till panshiarnsas bokhylla, som är väldigt omfångsrik, och ett jobb som gjorta att jag sovit väldigt mycket på dagarna och kollat mycket på vita huset på kvällarna.
Från början skulle sommaren ha varit rysk, men det gick inte alls. Jag hann med en soiree hemma hos Anna Pávlova samt en spritfyllefest där jag har för mig att någon slags björn var involverad hos unge herr Kurágin. Sen slutade jag läsa Krig och Fred. Det kan ha varit ett misstag, men jag har läst så sjukt mycket bra böcker i sommar att jag inte kan vara ledsen för det.

Sommaren började med Myggor och Tigrar, men det kanske är att fuska för den läste jag nog egentligen innan jag ens började sommarviket. Jag har minnen av att ligga och flämta i värmen på klipporna på Huvudskär och läsa om Camorran i ljuset av fotogenlyktan på kvällen. Det konstigaste med den här boken var att den inte alls handlade om det som jag trodde den skulle handla om. Jag tycker obestämt om den.
Sen flyttade jag till Norrköping, och hittade en av de första dagarna stans bästa antikvariat och Glaskupan för en tjuga. Den var så bra att jag vägrade ge bort den i det där pocketutbytet jag gick med i. Istället fick någon i Söderhamn glädjen att läsa The Versuvius Club - a bit of fluff, som verkligen är en bit fluff. Den började mer lovande än vad den i slutänden levererade, men var ändå trivsam och brittisk sommarläsning.
Ungefär då kom jag in i någon slags läsfrenzy, och avverkade i rask takt Martha Quest, Lonely Planet, Kallocain, Lolita, Neverwhere, och Glasblåsarnas Barn.
Sen läste jag om Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, liggandes i hammocken med ett glas flädersaft. Det var precis så somrigt som det låter.
Sen började sommaren lida mot sitt slut, som det heter, och jag läste Special Topics in Calamity Physics, Jack och Bit of a Blur.

En bra sommar, all in all.

In conclusion, gentlemen,
Myggor och tigrar - oväntad och helt okej.
Glaskupan - varje gång jag tänker på hur länge jag väntade med att läsa den blir jag lite arg på mig själv.
Versuvius Club - lättviktig trevlighetslitteratur.
Martha Quest - nästan så jag inte vågar läsa de uppföljande böckerna, i rädsla att de inte ska vara lika bra.
Lonely Planet - mycket bra.
Kallocain - Helt okej.
Lolita - obehagligt bra.
Neverwhere - fin om man gillar sagor, och det gör ju jag.
Glasblåsarnas barn - njah.
Mästerdetektiven Blomqvist lever farligt - mycket, mycket bra.
Special Topics - Så bra att jag får svårt att uttrycka mig.
Bit of a Blur - fin
Jack - småtråkig.

Nu är sommaren slut och jag har Gräset Sjunger bredvid sängen.
Vad har ni läst?

Sport-o.

På listan av saker jag är trött på att prata om kommer snart OS att inta en formidabel plats. Men innan det händer ska jag bidra med min bloggade åsikt om Kallur. Och Holm. Och hela skiten.

För jag har tänkt lite på en grej.
Det måste ändå vara rätt nice att vara sportstjärna i Sverige. Den oförställda, okritiska kärleken från såväl folk, som journalister (med ett undantag möjligen) och expertkommentatorär är fullkomligt förkrossande.
Såhär.
Kallur river första häcken. Men att hon river beror givetvis inte på att hon är för dålig, utan att hon är för bra. Hon var helt enkelt för stark och för snabb, och därför inte hinner dra upp fötterna när häcken kommer sådär otippat snabbt inpå. (Vilket ju möjligen hade varit rimligt om hon i vanliga fall hade lattjat omkring i nån slags snårskog i 20 minuter och sen rundat en hörna och där WHAMBAM jättestor häck och kallur ba Oh shit, vad fan hände.) Jobbigt läge.

( Meanwhile in lunchrummet.
Sporten: Men ni måste ha lite förståelse, det är jättesvårt det där ju och hon var för snabb.
Webbredaktören:Alltså. Kvinnan hade ett jobb. Springa över häckar. Det klarade hon inte. Då får man tycka att hon är dålig.)

Och sen, Holm. Han kan inte hoppa över ribban. Vilket är förståeligt, den är snorhögt uppe och hade jag sett den ligga där hade inte min första instinkt varit att hoppa ÖVER den direkt. Men det var tydligen hans. Vilket misslyckades.
Efteråt, i expertsnacket, Kajsa Bergqvist:
"Det finns ingen friidrottare som är lika bra som Stefan Holm. Ingen."
Men jag tycker nog ändå att om det finns nån som lyckas hoppa över 2.36 och nån som inte lyckas, så är den som lyckas lite bättre. Även om det var Stefan Holm som misslyckades.

Ok. Det var allt.

Idyllically yours.

"I efterhand kommer Norrköping att vara min idyll".

Jag har just tillbringat en helg i Blekinge. Det var sådär som jag alltid tror att alla andras sommrar är, med var sol och flädersaft och gnissliga cyklar och utomhusfest och kulörta lyktor i träd och dansa i gräset tills solen gick upp och Midlake och vin innan hemcykling förbi spegelblankt hav och rosa himmel och dis över ängarna. Och sen hav med horisont och mera flädersaft och grilla och planera 25årsfest och gestikulerande diskussioner om kärlek, politik, vilket som egentligen är den ultimata sadelhöjden på cyklar och haloumi.

Det var som ett sånt där fotomontage i motljus man visar i filmer precis innan allting går åt helvete.




Nu är jag i Norrköping i två dagar, och sen ska jag till Stockholm i mitt hjärta. Jag saknar mina raringar och mina kvarter, trots att jag har världens roligaste jobb.

Ain't no flower power here

Det allra bästa med att det nu är 2008 är att vi äntligen lämnat Linnéåret bakom oss.
Jag har aldrig känt så starkt mot någon så förmodat fredlig förut, men 2007 har verkligen lärt mig mig hata blomsterkungen.

Det är konstigt. Om jag förstått saken rätt ägnade sig mannen främst åt att klassificera kronblad, vilket man ju kan tycka inte är så provocerande.

Men som sagt. Om jag får leva resten av livet utan att någonsin höra frasen "Gå i Linnés fotspår" kommer jag att dö som en lycklig människa.

Gott nytt o-linnéår.