Du är inte upptagen, du är bara oartig.

Det är måndag, och det är väl en lika bra dag som någon att köra ett litet rant i klassisk stil, där jag igen målar i mig i samma hörn som pappan i that 70’s show. Men here goes.

Det här med att komma sent.
Ett tag, delvis fortfarande, var jag i ett visst sällskap alltid personen som kom försent. Varenda gång.
Det var konstigt för i andra sammanhang var jag aldrig det, utan alltid i tid. 
Men med just de här människorna, det gick fan inte. Minst 20 min sen varje gång vi skulle ses hemma hos någon, och typ minst 10 om vi skulle se på stan.
Undantagslöst.
Det har blivit bättre, jag vet inte exakt hur men numera händer det rätt ofta att jag är den som är i tid, och ofta även den som får stå och vänta.

Och, och det här är såklart förmätet och ironiskt, men jag har börjat tycka att det är så himla INTE OKEJ att komma sent.
Till jobbmöten, till jobbet över huvud taget, till fikadejter, till tandläkaren, till baren där man ska ses, till middagar.
Du är inte upptagen, du är bara dålig på att planera. Vi är alla upptagna, det är inte så att dina grejer är lite viktigare och svårare, och det är fan omöjligt att just du alltid har otur och bussen går sönder precis varje gång du är i tid men sen inte riktigt blev det ändå.
Det är inte otur, det är ett systemfel, och det är fan oförskämt att bry sig sådär lite om andra människors tid.

Och det är inte mer okej för att vi nu har teknisk möjlighet att sms:a och säga att vi blir sena - du är fortfarande sen, du bara talar om det så att jag vet att jag kommer få vänta ännu längre när jag står där och fryser om tårna och har skyndat mig för att komma i tid!

Och det är störigt, för det går inte riktigt att bli sur på någon som är sen. För då är de ju äntligen där, då är det liksom försent. Det är som när hårfrisören skäller på en för att man inte kommit dit tidigare. Men vafan, jag är ju här nu, liksom. Ej heller är man så sugen på att paja stämningen med att sura ur på personen som just kommit. Ofta är de dessutom fulla av ursäkter, och då blir man tvungen att säga att det inte gör någonting, det är helt lugnt - trots att det gör något! Det gör massor! -  för att det är vad man säger när någon ber om ursäkt, för att så går konversationsmallen, för man vill ju inte att den andra personen ska ha dålligt samvete.
Vilket ju som ni hör är helt sjukt. Man ska fan ha dåligt samvete. Man ska ha dåligt samvete, och sen ska man bättra sig.

Ok. Nu när jag möjligen har alienerat samtliga mina vänner, är jag klar.

***

Disclaimer:  ja, jag kommer också försent. Fortfarande. Det suger.

Disclaimer 2: Är du en senis? Jag gillar dig ändå, men möjligen skulle jag gilla dig ännu mer om du kom i tid. Eller framför allt skulle jag gilla dig ännu mer under de där tio minutrarna jag nu får stå och frysa och sväraoch vänta, tid som vi istället hade kunnat göra nåt fett med.