åh, gud.

Hittar en gammal dagbok från en  semesterresa. Hårresande läsning, bitvis. Heartbreaking, bitvis. Och hela tiden - gud vad jag skriver som en jävla 14-åring. Vad fan hände med min känsla för språk?

"Har på allvar aldrig sett så många gamla människor på ett och samma ställe. Deras hostningar är inte av denna världen. Bredvid mig sitter en tant och läser Daily mail, tror jag. Tidningen har en sid 3-brud som visar brösten. Inga konstigheter. England - vilket jävla rövland du är. The Sun, är det nog förresten.
***
Jag behöver komma ur det här lamea humöret. Om jag var med i Glee skulle mr Shoe prata om hur man ibland kan haman i en funk, men hur man måste ta sig ur det och sen skulle vi sjunga och dansa helt synkroniserat och harmoniskt utan att nånsin ha övat innan.
***
Asså gud. Tanken på att någon gång bli så gammal som de här människorna. Tanken är obegriplig.
***
Om det inte är sol i morgon vet jag inte vad jag gör.
AMENGUUU vad töntigt att vara helt väder-obcessed! Själv-tröttma.
***
Ibland sneglar jag på min kille i smyg typ när han läser ocy tänker att han är sjukt snygg, och att det är knäptt att jag liksom vant mig vid det. VANT MIG. Bara sådär.
***
Jobbiga saker jag inte tänker på:
1. Jag är livrädd för att jag ska tröttna på mitt jobb. OBS har alltså inte tröttnat nu, jobb fortf. awesome. Men tänk om det slutar. Jag kan inget annat. Skulle behöva nöja mig, fortsätta ändå. Bli bitter. Få spleen.
2.  Jag är superkär i min kille, men ändå inte det minsta säker på att han är nån jag ska vara med 'livet ut'. Får man vara ihop ändå?
***
Läser Middlemarch. Tänker att det är en sån bok jag borde gilla, men idag är uppenbarligen ingen bra dag för de Wolfska bisatserna och de Austenska omständliga inledningarna. I morgon åker vi hem."