Och nu något helt annat.

:
Har ni tänkt på att granen på Odenplan är helt sned? Den lutar mot tunnelbanetaket till. Det gör mig oroad, men får mig samtidigt att tänka på en pjäs av Jonas Gardell, så det får ändå se som en vinst i slutänden.

Dress me up

Det här med dresscode på olika jobb, alltså. På vissa jobb får man inte vara för slashasig. På andra blir man tittad snett på om man kommer med klackar som låter. Idag är det sjuhuhuuuukt varmt, Stockholm flämtar och klagar över bristen på parasoll, alla dricker det där vitaminvattnet och jag har gått omkring i ett par shorts som ser lite ut som de som Brüno har på filmaffisherna överallt, förutom att de är vita och inte gula, och saknar hängslen.

Dessutom har de guldnappar.

De är snygga, och bekväma, och lagom varma. Men kan man verkligen ha dem på nyajobbet?
Återkommer med besked i den frågan om ganska exakt en timme.

Åh, som i ångest.

Saker som ger mig ont i magen på julen:

• previews av TV-program som sänds på julafton och nyårsafton. Och det är inte bara för att det alltid är charadlekar med Lotta Engberg i nån slags röd klänning och TV-sända stearinljus och fyrverkerier. Det är också föreställning om att vara den som tittar på tv-sända ljus och servila barnkörer, medan man äter ICA-pepparkakorna direkt ur plastburken i sängen trots att det kommer smula jättemycket och man inte kommer kunna sova sen.

• mammor på tunnelbanan med tunga påsar och trötta händer och fötter den där ledsna blicken ut genom fönstret.

• tanken på att teknikmagasinet faktiskt skulle kunna vara meningen med livet.

(Jajjaa, ni ska få veta den andra vitsen med jul. Snart. Ikväll, kanske rentav).

Schizophrenian like you.

Alltså.
Jag vet att det är lite passé att göra sig lustig över tunnelbanans och pendeltågens högtalarröster. Men det här med att hon som ropar ut pendeltågsdestinationerna är schizofren. Vad är egentligen upp med det?
Först är det helt happy-go-lucky "Tåget fortsätter till Södertälje". Men sen kommer hennes onda tvilling och avbryter henne med ett barskt "CENTRUM".


Jag blir helt nervös.

Tease me please me

Såhära.
Jag har ett jättelångt inlägg i huvudet om vanilj och doftljus och saltsjöbadens samskola och parfymer och omklädningsrum men det får vänta lite för jag kan inte samla tankarna riktigt just nu.
Kom tillbaks ikväll så lovar jag nästan att det finns nåt att läsa.

Ok?
Ok.

ETA:
Medan ni går i väntans tider (eller får man bara använda det uttrycket när man pratar om graviditet? I såna fall tar jag tillbaks. Det var ingen subtil plantering) kan ni läsa det här som får mig att vilja ha häst igen och det här som får mig att vilja träffa A, som också vet nästan allt, och det här som får mig att sakna min pappa trots att han inte är det minsta död.

Vilken tröst vad än som kommer på. -ish.

Det luktar begravning i wonderflat. Odie har nämligen gått och köpt liljor.
Det är märkligt, för de allra flesta lukter vänjer sig näsan vid efter ett tag och liksom glömmer bort. Den pikanta doften på redigeringen känner man inte efter ett par timmar i skickningssvetten, och det går ju hur bra som helst att sova i gamla bakfylleångor ända tills man går upp för att ta en alvedon och sen försker gå och lägga sig.

Begravningslukten tycks dock vara det berömda undantaget.

Jag nynnar på blott en dag och fryser om händerna.

Flied lice?

När jag omorganiserade skafferiet idag* insåg jag att jag uppenbarligen äger bisarra mängder ris och mjöl. Basmatiris, jasminris, aborioris, råris, långkornigt ris. Couscous och quinoua ej inräknat.
Kruskakli, 4-kornskross, rågmjöl, rågsikt, vetemjöl, grahamsmjöl.
Och även väldigt mycket farinsocker, pärlsocker och florsocker. Samt vanligt strösocker då, givetvis.

Det är lite oklart vad jag ska laga för något för att bli av med det här. Däremot står det väldigt klart att jag till slut lyckats inkarnera mina föräldrar och deras förhållande till skafferier.

Fan.

*Första dagen som arbetslös. Jag är inte som Jörgen, jag kan inte se det meditativa. Inte än.

Please confuse my every decision

Igår åt jag lunch på cinnamon. Det var nice, jag åt pastasallad och mozarella, och fick en identitetskris.

Klockan var kanske halv tolv. Jag åt lunch. Jag satt med Anna och Mia, som också åt lunch. Vi pratade om yoga och veckans bildjobb och om vad man helst skulle vilja drömma om på nätterna och om vilken sorts snarkning som var bäst, bas- eller diskant-snarken.
Bredvid oss sitter två tjejer och ser sådär sömnmosiga och nyvakna ut. De äter yoghurt med bär och dricker kaffe och juice. De äter uppenbarligen frukost, och är förmodligen lite småbakis men i helt okej skick.

Mozarellabitarna blev lite större i munnen när jag insåg att jag nu var en av de där människorna som åker nyduschade till jobbet när andra personer åker hem från efterfesten. Jag är en av de där du skäms inför när du luktar sprit en torsdagmorgon efter en ovanligt hård onsdagnatt.

Jag antar att jag förstod att det skulle hända en vacker dag, och jag är väl egentligen inte speciellt missnöjd. Mitt jobb är fantastiskt, och jag går hellre upp halv sju varenda vardag och har det än slirar i svängen varje dag utan jobbet.
Jag lovar.

Men det kom ändå som något av en chock.

Nu ska jag till gamla folkhemmet och knycka gratisöl. Jag tror inte att jag är i kris, men jag är inte helt säker.

Rapport från en neurotiker

På mitt i finns det fyra toaletter. En killtoa (som kan vara fler och ha en pissoar men det vet jag av förklarliga skäl inte säkert). En gigantisk handikapptoalett. Och så två stycken toa-toor. Eller hur man nu böjer slangordet för toalett i plural. Normala toaletter, menar jag. I alla fall.

Toa-toaletterna ser ut så här:
Dörr som är låsbar. Rum med handfat, spegel, papperskorg, tvål och papphanddukar. En till låsbar dörr. Toalett samt ännu ett handfat med spegel, handdukar, tvål och papperskorg.
Detta innebär problem. Vilken av dörrarna ska man låsa egentligen?
Man vill gärna låsa den dörr som är längst ut, för det är så obehagligt när folk rycker i dörren medan man går på toa. Men det lite läskigt att bara låsa den yttre dörren, för kan man verkligen vara säker på att man faktiskt låste den yttre dörren? Verkligen verkligen säker? Nej, trodde inte det heller.

Detta skulle visserligen kunna avhjälpas med att man låste den yttre dörren och sedan lämnade den andra dörren öppen. Så att man kunde hålla ett öka på låsvredet och se att ja, det är så där på tvären som det är när det är rött. Men hur creepy är det inte att gå på toa med en öppen dörr, även om det är en låst dörr precis utanför den öppna?
Man vill inte gärna låsa båda dörrarna heller. Det känns så himla neurotiskt att gå in, stänga dörren, låsa den, gå in genom nästa dörr, stänga och låsa den också, innan man slår sig till ro.

Jag tänker på det här varje gång jag går på toa på jobbet.