Fredag kväll och jag ramlar in över tröskeln till wonderflat efter att ha ätit middag med mamma och pappa på den där resturangen som ligger på gästbryggan i i Saltis där man sitter under ett gammalt segel. Jag ska bara hem, akutpiffa och hämta vin, sen ska jag på inflyttningsfest och sen till Debban där Jens och Elias och några till spelar skivor och halva stan är.
I köket står måndagfrukostens odiskade grötkastrull fortfarande i diskhon, full med vatten. Har inte ätit frukost hemma sedan dess tydligen. Inte ätit något annat heller, antar jag, för då hade jag väl diskat undan.
I vardagrummet ligger förra helgens seglarpackning utslängd över mattan, blandat med föregående helgs midsommarpackning. Kjol, ylletröja, smutsiga underkläder och en vitlök som jag inte kan motivera riktigt.
Jag hatar när saker ligger framme, men har tydligen inte varit hemma tillräckligt för att tänka på det.
Kylksåpet ekar tomt, förutom vinet som jag ska hämta finns bara en matlåda full med broccoli som jag glömde bort förra veckan och de där obestämbara burkarna man alltid har men aldrig använder - kapris, ketchup, syltlök - när använder jag syltlök? hur smakar det ens? - tacosås, jagvetintevad.
Det slår mig att kylskåpet har varit så här tomt sen förra fredagen när jag och Odie köpte take away indiskt från snål-indiern för att jag inte orkade handla efter arbetveckan. Ica-affären stänger 22, det är för tidigt, jag har inte hunnit dit någon kväll.
I badrummet är både duschcremen och tandtråden slut, och jag har behövt klippa isär tandkrämstuben och liksom gröpa ur den med tandborsten för att få upp något.
Jag ser mig omkring, ser hela min lägenhet i hela dess förfall, försöker räkna efter när jag städa senast - en månad sedan? mer? - och sätter mig i soffan. Den är full av smulor.
Jag har chefat min första vecka.
Jag kommer aldrig iväg till inflyttningsfesten. Jag läser en bok om kärlek, sinnessjukdom och livslögner.
Sen diskar jag grötkastrullen.
No comments:
Post a Comment