And my glory was I had such friends.

Obs: har briljanta vänner som tycker saker om ägg.

Läs mer i Arons blogg här.

I dag...

... blir vi lite blödiga av att få dricka rosévin i parker och äta sparrispasta och röka en ohemul mängd cigaretter på en innergård i den första varma stockholmsnatten tillsammans med vad som kan vara en av Stockholms allra finaste människor, och sen lyssna på det här.


I morgon är vi tillbaks med your regularly scheduled mans-, kött- och idiothat.

Uppgång och fall

Lieblings,
det har varit en hård helg på Stockholms barrikader. Som tur är behöver jag inte blogga om det själv, eftersom Sandra gör det här och Caroline gör det här.
Sammanfattningsvis kan man säga att jag hade en helt fantastiskt snygg dag i lördags, vilket var kul men givetvis behövde kompenseras med en lika fantastiskt ful dag i dag, enligt lagen om osmos och universums strävan efter balans. Som tur är var det inte i dag jag behövde träffa hela Stockholm på Trädgården, så det var helt okej. Men ni skulle ha sett det.

En annan dag ska jag skriva något om varför årets första segling alltid är lite lätt religiöst (och varför man då egentligen inte bör släpa med sig segling-newbies, de kan bli skrämda för livet) och det fina med klädbytardagar, men inte just nu.

Küss.

Halo, halo, halo, heeeeejlo- oho

I dag fyller min storasyster 30 år. Jag har därför tänkt en del på Miniver. Miniver är en som blev helgonförklarad genom att kasta en kam på djävulen.
Jag tänker mig att det utspelade sig ungefär så här:
Miniver: Ack, jag sitter här och kammar mina gyllene lockar! Djävulen: Aha, jag ser en jungfru som är nära att tillfalla mig genom sin fåfänga!
Miniver: Well, ärligt talat så är jag ju faktiskt sjukt het.
Djävulen: Miniver! Skåda din mörke mästare!
Miniver: Vad är detta för osedligt intrång? istället för min jungfru Lucy ser jag Lögnernas fader här i min budoir!
Djävulen: Well, om man ska vara petnoga så jag kallas också Satan, Lucifer, Hin håle och en del annat som upphovsrättsskyddats se 2000 fkr.... Men vem räknar. Anyway. Skåda ditt öde, Miniver!
Miniver: Huh.
Djävulen: Kom i mina armar, vi lever ett liv i dekadens och synd tillsammans! Jag lovar dig guld, gröna skogar, och ett obegränsat utbud av lågprispocketböcker!
Mildred: *kisar, siktar*
Djävulen: ok, jag har inte hela dan här. Vad säger du?
Miniver: Invånare av underjorden! ÄT KAM!

Orsaken att jag tänkt på Miniver är att jag tror att jag har varit henne i ett tidigare liv. Jag måste nämligen ha gjort något riktigt jävla spektaulärt bra för att förtjäna en storasyster som Sofia. Och har svårt att se att det är i det här livet, där min uppgift mest verkar bestå av att vara lång och lite svajig och vara entusiastisk. Som ett träd, med en entusiastisk uggla i sig. Och som helgon kommer känner jag mig mer besläktad med Miniver och hennes kam, än med alla de där med uthuggna ögon och ihjälbrända hjärtan och andra våldsamheter.

I dag fyller min storasyster 30 år.
Det går givetvis inte att föreställa mig ett liv utan henne. Jag har över huvud taget svårt att andra människor klarar sig genom livet utan syskon. Hur klarar ni familjesemestrara, eller hell - familjemiddagarna? Vem har ni som sett nästan allt som har hänt er, och kan tolka vad ni gör med det i åtanke? Vem lånar ni kläder av, vem har ni utvecklat så interna skämt med att de inte lägre går att härröra från något verkligt fenomen, vem beundrar ni mest av nästan alla, vem kommunicerar ni med med hjälp av höjningar på ögonbrynen?
Att man överlever utan storasyskon är ett mindre mirakel, och alla som lyckas förtjänar något slags pris. Jag vet att jag är jävligt nöjd med att inte ha behövt försöka.


Till höger världens bästa, since 1980.

Miniver, alltså. Bra jobbat.

Fire so delightful

God jul, barn. Jag har vakat in julen med att lägga snö på rubrikerna i en kvällstidning nära dig, och frilägga tomtar. Det blir asfint, tyvärr köper tydligen ingen kvällstidningen på julafton - de bara säger att de ska göra det - så världen går miste stor konst imorgon.

Jag känner mig ovanligt ocynisk i år. Snart ska jag hem till Heliga Familjen för att fira en jul som med största sannolikhet kommer vara kantad av dödslarviga rim, dry martini, hommous, Frank Sinatra och minutiöst inslagna julklappar, och som så småningom mynnar ut i den lyckligt stillsamma juldagen. Utan att jinxa det kan jag säga att det artar sig att bli den bästa julen på länge.

Hoppas ni har det bra. Vi ses på andra sidan.


Jag gillar er jättemycket.

Jag rear ut min själ - allt ska bort.

Bokmässan resulterade, förutom led- och träningsvärk, gratisfyllor, hedjlöst nätverkande, gratispåsar från Gudrun Sjödén och ett gäng nya fantastiska bekantskaper, såklart i nya böcker. Närmare bestämt Melankoliska Rum, eftersom jag jättelänge förstått att jag borde läsa den och man faktiskt inte kan motstå en bok om "ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid", Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), eftersom Anneli Jordahl är en av Sveriges bästa skribenter och jag inte kan TRO att hon äntligen börjat skriva skönlitterärt. Skönlitteratur ftw. Vidare Linn Hanséns Ta i trä, eftersom den är fin och grön och verkar vara en sån bok som jag önskar att jag hade skrivit. Och slutligen Helen Hanffs Brev till en bokhandel, eftersom den handlar om kärleken till böcker, något som ni säkert redan förstått ligger nära till hands hos Lag Terry.

Alla dessa böcker, fantastiska som de är, och tidningar (som faktiskt är för många för att räkna upp, eller jag skojade bara jag måste bara nämna tidningen Mums som ärligt talat verkar vara nästan hur bra som helst, jag ska läsa lite mer och återkomma, jag lovar), tar plats. Och Wonderflat, bra lägenhet som den är, har aldrig varit bäst i grenen Förvaring och uppställning.
Jag har därför rensat ut min bokhylla. Detta är ett projekt som måste ske i omgångar, eftersom man först inte förstår hur man ska kunna leva utan någon av alla böckerna, och sedan tar man bort ungefär tre, och tänker "nej, det räcker annars dör jag", men efter en paus på ett par timmar eller en dag kan man återgå till hyllan och hitta nya böcker att rensa ut.

Däremot får man ju faktiskt inte slänga böcker. Farenheit-filmen gjorde ett beklagligt stort intryck på mig när jag var liten, jag skulle aldrig få för mig att langa något inbundet i papperskorgen.
Myrorna, däremot, går hur bra som helst. Men helst vill jag ju ge bort böckerna till folk jag känner - så att jag vet att de får ett bra hem.
Här är därför listan på vad jag rensat bort hittills, skicka ett mail till mailadressen som står till vänster eller ja, kontakta mig på fejjan eller annat sätt, och claima vad ni vill ha. Jag lovar att inte bli ledsen om ingen vill ha något, men då får ni lova att inte bli ledsna om ni hittar en bok på listan som ni har gett mig. Jag tycker säkert jättemycket om den, men man måste vara hård mot de hårda ibland. Och böcker är ganska hårda.

Ok, då kör vi.
1. Susan Faludi "Ställd". Sjuktsjuktsjukt bra! TAGEN!
2. Lyrikvännen nr 1. 2007, numret om Lugn och Svenbro. Jag veeet att det inte är en bok utan snarare en tidning, men den är jättebra och inbunden som en pocket.
3. De 9 - litterär kalender från 2006. Oklart varför jag äger den här, men en del intressanta texter finns det.
4. Stora fotoboken om hundar. Nej, jag vet inte varför jag har den här heller. TAGEN!
5. Arne Dahl "Upp till toppen av berget". En deckare, men även deckarhatare som jag kan ändå läsa den här utan att kräkas lite i munnen. Istället för idol, liksom.
6. Anne Appelbaum "Gulag - de sovjetiska lägren". En tegelsten, men väldigt välskriven och ganska hemsk. TAGEN!
7. Per Hagman "Skugglegender" (novellsamling). ÅH, jag älskade den här så mycket när jag var tonåring! Innehåller än i dag vissa riktigt bra noveller, och andra inte lika bra kanske. TAGEN!
8. Fjordor Dostojevkij "Onda andar". Rysk nihilism.
9. .Dock - locket på. Inte heller precis en bok, utan en numera avsomnad (tror jag) tidskrift om skönlitteratur och skrivande. Texter av Ninni Holmqvist och Peter Kadhammar och en massa andra höjdare. Mycket bra.

10. En bok om dammsugarens historia, från Tekniska Museet. Egentligen vill jag inte ge bort den här - de är så himla rolig! Älska trivia-böcker med illustrationer från 20-talet! - men ja. Hård mot de..., etc. TAGEN!
11. Mirja Unge "Motsols". Lite äcklig, lite läskigt, väldigt fin. TAGEN!
12. Moa-Lina Croall "sen tar vi Berlin". Om att fly, och om att åka till Berlin.TAGEN!
13. Visslingar och Rop nr 15, Perfekt performance. Ännu en o-bok, men snygg och bra.
14. Günter Wallraff "Längst där nere". The original wallraffing, innan det blev fattigblogg av alltihop. TAGEN!
15. Jose Saramago "Året då Ricardo Reis dog". Också så bra att jag helst inte vill ge bort den, iallafall inte till vem som helst. Om fantasi, litteratur, skrivande, och lök-doftande poliser. TAGEN!
16. Jag Kjaerstad "Förföraren". Ok, den är inte alls bra. Jag tycker att den suger ashårt. Men alla andra älskar den ju tydligen så det gör säkert du med. Prisbelönt och kultförklarad och jag vet inte vad.
17. Dorothy Sayers "Drama kring ung dansör", och "Naturligt död". Åh, Dorothy Sayers. Jag önskar att du var min bästis. Och att Lord Peter Wimsey var min älskare. Två böcker av den allra bästa. TAGNA!
<18. Plura Jonsson "Resa genom ensamheten". Om musik, mat och svineri. Bland annat. TAGEN!
19. Astrid Lindgren "Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt". Åh, jag vill inte skiljas från den här heller egentligen.
20. Alessandro Baricco "Silke". Den minsta, och kanske finaste, boken i bortskänkningssamlingen. TAGEN!
21. Jan Stenmark "Du och jag". Jag älskar ju Stenmark, men vet inte riktigt vad jag ska göra med hans böcker när jag väl läst dem. Ergo, nya läsare sökes. TAGEN!

Ok? Ok!

pop quiz, pt 2.

I går och i förrgår var jag en på alla sätt storartad vän. Jag hjälpte nämligen min kompis Jens att flytta för ungefär nittonde gången i år. Det här ska inte bli ett inlägg om Stockholms bostadssituation och andrahandsmarknad, för åh guuuud vad tråkigt.
(Apropå det är det nog dags för ett Kan vi bara prata om vädret istället-inlägg snart igen.)

Nix, det här inlägget ska handla om nåt jag kom på när jag bar upp den tredje flyttkartongen med sonic-tidningar för tre trappor utan hiss. Nämligen om man inte skulle kunna göra verklighet av de där planerna man länge haft på att inleda varje spirande vänskapsförhållande med ett kanske tråkigt, men i längden för båda parter givande frågeformulär.
En av frågorna skulle givetvis vara Hur många gånger tänker du flytta det närmaste året, och om det överstiger två, på vilket sätt kommer du kompensera den konditionsångest* och träningsvärk det här kommer framkalla.
Andra relevanta frågor är:
Kommer du lämna mig för att plugga nånting jättespännande på andra sidan världen under längre tid (och om ja, hur många gånger får jag hälsa på), tänker du ligga med någon av mina kompisar och om ja, hur bra är du på att inte fucka upp i det läget, samt vilka är dina bästa tv-serier.

Inte en sån himla dum idé, no? Det kniviga kommer givetvis att bli att känna av när det är läge att langa fram formuläret, men jag tänker mig att detta kommer ge sig efter ett par försök.


*en avlägsen släkting till tjockisångest. Framkallas av att man får blodsmak i munnen av att springa till bussen, och av att mycket skrynkliga tanter cyklar förbi en när man flåsar upp för västerbron.

My glory was I had such friends. -ish.

Vad engagerar människor? Mer specifikt, vad engegerar medmänniskor? Är det klagan över sjukdom, glädjeyttringar över våren eller kanske efterlysningar efter lunchsällskap? Nej minsann. Det är morotsjuice.
Låt mig illustrera med ett exempel:





(Jag har världens nördigaste vänner. Det var bara det.)

Pop quiz!

Jag är övertygad om att samtliga läsare av den här bloggen är både allmänbildade och kulturellt intresserade, varför det borde vara en shoe-in för er att slänga ihop svaren till Total Eclipse-bloggens julkalenderfrågetävlingsgrej. Gör ni det har ni nämligen chans att vinna en väldigt fin tidning där jag i celebert sällskap av Philip Teir, Viktor Johansson, Fredrick Östlund och Jenny Damberg skriver om julen och lite annat. Garanterat framtida samlarvärde, och samtida lustfylld läsupplevelse.

Hey kids.

Jag hoppas ni har haft en fin jul, och att ni har en proportioneligt fridful juldag. Juldag är, som alla trogna läsare av den här bloggen vet, den största vitsen med hela julen.

Idag har jag promenerat i rimfrosten, klappat lite på segelbåten, druckit varm choklad med rom, lagt pussel, läst julklappsböcker och visat min mamma hur man laddar ner film. Ni kan se det som ett sedelärande exempel på hur en juldag bäst bör tillbringas.

Att vara hos mina föräldrar är lite som att bo innuti i en parentes. Allt som inte är precis här i närheten känns liksom lite mindre viktigt. När man väl överlevt hela julaftonscirkusen är tillvaron här ute surrealistisk loj. Räkningar, intervjuer och jobbmail, säger du? Nej, det tror jag inte är något som angår mig. Jag ska nog sätta mig och se några avsnitt av Vita huset istället. Pom pom pom.
Det är ett konstant fikande, promenerande och intagande av alkohol, och även om jag är ledsen att behöva åka härifrån snart förstår jag någonstans att det nog är för det bästa.

För mycket lojhet sätter sig förmodligen på förståndet.

Nu däremot låter det som att det är nån som kollar på Matador i en annan ände av huset. Vi ses på andra sidan allt det här, y'all.

The läge, eller höst: inte så farligt som jag trodde.

Imorse vaknade jag av att någon ville att jag skulle komma på jobbintervju. Sedan dess har jag sprungit på Norrmälarstrand, druckit te i fönstret och tittat på regnet, diskuterat offentlighetsprincipens önskan om att egentligen inte alls vara speciellt offentig med Odie samt vägt slamkrypare vs. lyftkarns för- och nackdelar när det gäller båtupptagning.

I helgen ska jag ta upp min båt, vilket förhoppningsvis går mer olycksfritt än avmastningen gick, och äta våfflor. Dessutom ska både jag och ni försöka hinna med världens bästa arrangemang, Tambur #1, på Botkyrka konsthall som fina Schmarro och Mandycandy arrangerar.

Det är all for now, kids.

Let all the children boogie

En av mina bästar på gymnasiet, E, har blivit gravid. Hon är ett år yngre än jag och bor i Avesta. Givetvis inträdde omedelbart grav ångest vid beskedet. Jag vill inte ha några barn, jag tycker inte ens värst mycket om barn, och jag vill inte alls bo i Avesta. Men ändå.

Jag och Amanda hanterar den nya informationen såhär:

10:04amAmanda
hur var det med E btw var det hemligt?

10:05amTeresa
nejdå
hon ba "då hade jag ju inte sagt det till dig". typ.
eh.
liksom

10:05amAmanda
HAHAHHA

10:05amTeresa
hon blandar uppenbarligen ihop mig med vanten.

10:29amTeresa
hon kanske kommer på lördag
eller hon kommer helt säkert, men måste gå tidigt pga evening sickness

10:34amAmanda
okej, usch stackarn
ja, jag kommer ju sent pga bokia sickness

10:38amTeresa
också en fruktad sjukdom.

10:45amAmanda
ja, precis som graviditet...

10:47amTeresa
HAHAHAHA.

10:49amAmanda
jag brukar annars tänka att det är bra att andra skaffar barn så att jag slipper. Så att det finns andra som kan betala skatt när jag är pensionär

10:50amTeresa
en mycket sund inställning.

***

In other news frågar gmail i sin riktade reklam mig om jag är singel, över 39, och trött på alla unga singlar. För i såna fall, meddelar de i all välmening, finns det tejting och kärle bara för vuxna på 39plus.se

Tack som fan.


Det enda jag egentligen verkligen gillar med kids är alla apsnygga kidskläder.

Yeats is on my side.

Igår fyllde jag år.
Jag är ungefär den enda människan jag känner, möjligtvis undantaget Amanda, som inte har något emot att fylla år. Det är ett jädra tjôtande om hur ”det inte är nåt att fira att man blir äldre” (vilket naturligtvis bara är larv, det är klart att man ska fira att man överlevt ett år till i den här världen) och om hur man får åldersnoja av att fylla år (något som förmodligen inte försvinner bara för att man låter bli att äta tårta, så jag ser inte hur det ska stå i vägen för champagne och tårta).

Som framgår står jag alltså över allt det där. Eller möjligen under. Jag älskar verkligen att fylla år. Alla måste vara snälla mot en en hel dag, och man får presenter och tårta. Vad finns det att inte gilla?

Igår var en helt ideal blandning av pannkakor och tulpaner och frukost på sängen och lyxlatte med lördagskorsordet och promenader och champagne och tal till min (tveksamma) ära och helt fantastiska presenter och jamåholeva och soppa och marrängsvisch och tokdans och planka in på debaser trots min numera aktningsvärda ålder och ännu mer tokdans och fyllepommesfrittes taxi och vakna med wonderflat full av disk och lycka.

Det var hur fint som helst.
Jag blev såklart blödig och rörd. Eventuellt förtjänar jag inte alls mina ärligt talat jävligt strålande vänner, jag kan inte komma på något jag gjort som kan motivera att jag typ varje dag får hänga med de här smarta och roliga och begåvade människorna.

Think where mans glory most begins and ends
and say my glory was I had such friends.

Tack som fan, alla. Det var kanske världens bästa 25-årsdag.