like a full grown woman might

Hej på er.
Så här dagen innan löning tycker jag att vi slår till på ännu ett Billiga Sätt Att Underhålla Sig Själv På-inlägg.

Topp fem billiga sätt att fördriva en onsdag på*
- Städa. Man känner moralisk överlägsenhet, och förutsatt att man redan äger en dammsugare kostar det ingenting. Betyg: två getingar.
- Hänga i ett stall. Man blir glad, det luktar gott och det tar sjukt lång tid. Obs att man gärna måste känna stallet lite innan, det är inte helt kosher att bara knata in i ett stall och gosa med någons häst. Betyg: fyra getingar.
- Ligga. Kostar möjligtvis en cigarett efteråt, men annars ett optimalt innan lönings-nöje. Betyg: fyra getingar.
- Träna. Har man ett träningskort så är det ju bara att sätta iväg och dra i snören som sitter fast i väggen eller vad som nu är ens kopp te. Annars får man försöka låtsas att man är en harmonisk människa som bara äääälskar löpning, så himla ENKELT ändå, bara snöra på sig skorna och köra. Tyvärr är det ju dödens tråkigt. Betyg: överkorsad geting.
- Laga mystery casserole, dvs mat på vad man hittar i ens kyl och/eller frys. Otippat tillfredsställande. Man gräver fram något som liknar Ötzi, ismannen, ur frysens mörkare vrår, och det visar sig smaka utmärkt tillsammans med oliver, kapris, dijonsenap och quinoua. Betyg: tre getingar.


In other news är det fortfarande shortsväder ute, jag är rastlös och planlös och räknar ner dagarna tills jag åker till Barcelona. Tills dess är det er allas uppgift att underhålla mig samt distrahera mig från det faktum att jag är arbetslös om exakt en vecka. Ok? Ok.

*och en tisdag. och en måndag. Eh.

Finanskrisumgänge

Okej kids.
Den utlovade och efterlängtade fortsättningen följer.
Finanskrisumgås är inte nåt som alla klarar av. Det kräver övning och fantasifullhet. Och exemplariska vänner, gärna med antingen extremt god empatisk förmåga eller liknande finanskrissituation.
Å andra sidan finns det egentligen inga gränser för finanskrisumgänget. Här är top fem av dem jag avverkat den senaste tiden. Andra som inte nådde listan var dricka-vatten-racet, skridskoturen i Vasaparken samt stå-på-listan-utgångar.

1. TV-seriemarathon. Nedladdat eller lånat, givetvis. Man gör av med nästan ingen energi alls, så matintaget kan hållas minimalt, och man kan hålla på nästan hur länge som helst. Dessutom går det här att anpassa exakt efter vilket humör man är på. Är man gråt- och dramasugen rekommenderas Grey's Anatomy. Vill man ha smutisig amerikansk söder och förtäckt rasism är det naturligtvis True Blood som gäller. För den bästa skildringen av Sororities, Fraternities och allehanda manipulation bör man parkera sig framför Greek. För bästa verklighetsflykt från göteborgsvädret med tillhörande humör är How I Met Your Mother ett måste. Et cetera, et cetera, ad nauseum. Noll kronor.

2. Pressvisningar. Kräver visserligen att någon är eller kan låtsas vara filmrecensent, men någon sådan går nästan alltid att vaska fram ur bekantskapskretsen. Noll kronor.

3. Träna. Förhoppningsvis köpte du ditt Friskis & Svettis-kort innan finanskrisen, eller i alla fall innan du förstod hur illa däran den var. Visst kan du förbanna dig själv nu, men du kan också dra i saker som sitter fast i väggen i takt med andra personer, basta och känna dig lite lite bättre än alla andra. Noll kronor.

4. Lådvinsfyllor. Ganska få kronor, och ännu färre om lådan är överbliven sen middagen förra helgen. Tonåringarna har inte patent på att föra hemma.

5. Spotifybattla, alternativt Spotify-kevin-bacon-leken. Noll kronor, dock med varning för att leken nästan alltid urartar.

Ok. Vilka är era bästa?

Imorgon åker jag till Malmö, men jag lämnar er med en låt av Yo La Tengo, från skivan med världshistoriens bästa namn.


Dagens finanskrismat är courtisey of Amanda: Spagetti, champinjoner, fryst broccoli och riven västerbottenost med pressad citron.


Det är bara wuzzes som inte äter stammen på broccolin.

Financial times.

Det är finanskris. Jag kan inte tänka mig att någon med tillgång till dagstidning i Sverige har missat det. Finanskrisen har som alla vid det här laget vet fått en massa konsekvenser, bland annat för Island och för folk anställda på investmentbanker och för annonssäljarna på ELLE LYX. Men framför allt har det myntat ordet finanskris som förled till andra ord.
Exempel:
Finanskrismat.
Finanskrisångest.
Finanskrisumgås.
Finanskrisvecka.

Dagens finanskrismat är havregrynsgröt med mandel, linfrö och lingonsylt till middag.

Fast utan mjölk, eftersom mjölk smakar bebis.


Stay tuned för flera finanskrisrecept, och hur man bäst finanskrisumgås.

Lön minus två dagar.

Jag och pengar har inte det bästa förhållandet.
Jag saknar pengar. Jag gillar pengar.
Jag vet massor med saker som jag skulle vilja göra med pengar. Jag har storartade planer för oss två tillsammans. Jag kan verkligen se en framtid för oss tillsammans.

Men vårt förhållande fungerar inte. Och det har en lika enkel som brutal förklaring. Pengar gillar inte mig. Jag vet inte om det är något nytt, eller om det pågått en längre tid men jag har inte upptäckt det tidigare.
Kanske har jag varit rädd att se efter. Det är som att jag och pengar har träffats och haft roligt ihop, men nu hör han inte av sig längre, besvarar inte mina sms alls.
Jag är reducerad till pinsamma fyllesamtal och till att stryka omkring utanför pengars hus för att få en skymt.

Dessutom tror jag att pengar kanske har pratat om vårt dåliga förhållande med både sina kompisar och våra gemnsamma kompisar, för varje gång jag är ens i närheten av pengar så verkar något hända så att jag i slutänden är längre bort än någonsin.

Det är verkligen ganska jobbigt. Och jag tror inte att pengar är så positivt inställd till samtalsterapi, för enligt pengar finns det ju inget att prata om.
Men älsklig, försöker jag, det är ju det som är problemet. Men pengar lyssnar inte.

no love in the heart of the city

Jag hade tänkt skriva nåt om en maskerad jag var på, om budweiser-öl, om konståkning eller möjligen om juno. Men något kom emellan. Typ brutal verklighet. När jag hämtat mig från chocken kan det hända att en initiserad analys av bud ändå kommer.

Just nu är det dock såhär:
Janiari är ju traditionellt den fattigastte månaden i hela världen. Post jul, post nyår, post köpa-sig-lycklig-för-det-är-så-jävla-mörkt-jämt.
Men inte i Casa Terry. Oh no. You ain't seen nothing yet. Visserligen hade jag sista veckan sammanlagt 40 kronor att leva på och sms:ade mig fram genom Stockholms lokaltrafik. Men en vecka klarar man väl det om man har mat hemma och inga akuta räkningar. Jag såg ändå tämligen fram emot den 25e januari, och lite som välldigt väldigt hungriga människor fantiserar om citronmarängpaj istället för gröt fantiserade jag om ännu fler koftor och väggur.

Men, mina vänner, det visar sig att februari blir om möjligt ännu fattigare. Tydligen är en av de mångtaliga skillnaderna mellan praktikant- och vikarielivet att lönen släpar en månad. Jag fick alltså inte alls nån (monetär) creds för alla timmar på redaktionen i januari. Så efter att betalat a-kassa, bredband, mobil, dans samt el-& gas har jag 1800 sköna patchulies att leva på. Jag har till och med gjort en budgtet för att veta hur mkt jag får göra av med varje vecka. (omkring 450 kronor).

Jag är så himla missnöjd. Det är som att jag redan hade det där vägguret, och att någon nu slitit det ur mina armar. Jag vill konsumera. Jag vill dricka drinkar. Jag vill vara en rik knös, dammit!

Men nej. Det blir ännu en månad av potatis och keso, alltså. Och jag kommer att behöva bli underhållen på väldigt billiga sätt.
Billiga-saker-att-göra-tips mottages tacksamt. Hittils har jag kommit på
-kolla på (nedladdad) film
-gå på gratisvisningar på bio (det är här alla mina filmskribentsvänner hör av sig, ok?)
-stå på gästlistor (jag kan hittils komma på möjligen två i hela februari)
-känna folk i baren (nån som jobbar i nån bar?)
-låna böcker på bibliotek
-gå på gratismuseer/utställningar, vilka ju är betydligt färre sedan Sverige blev ett borgerligt land.
-ha rika vänner som bjuder mig på saker. (en försvinnande kort lista)


När jag bekladade mig för min redaktionsgranne på jobbet fick hon något nostalgiskt över sig och sa "åh, men jag kan ändå sakna det där med att behöva laga mat på det man råkar ha hemma, det blir så kreativt då". Det gjorde mig rätt arg. Det var uppenbarligen ganska länge sen hon fick äta broccoli med salt och pasta till middag för att hon inte kunde handla kompletterande sås-material. Romantiserande historierevisionist.