Utmaningen del 8, favoritsnax.

Tio favoritsacks:
1. Ost. Alla sorters ost utom grönmögel funkar skitbra. Kittost, brieost, guyèreost, västerbottenost, hell i knipa duger även goudaost. Älska ost mer än livet självt.
2. Oliver. Bäst är naturligtvis de stora gröna med kärnor, men jag uppskattar även de med mandlar i, kalamata-oliver, rosmarinsmarinerade och såna med festaost i. (se ovan punkt ang. ost.)
3. Popcorn. Mest på bio, för den korrekta smörsmaken, men även micropopcorn är mkt bra. Micropopcorn är fö det enda jag saknar med att inte ha en microvågsugn.
4. Cashewnötter. Kan ej hantera dem. Kommer att moffa i mig alla som finns inom räckhåll om du inte hindrar mig. *är härligt gränslös*.
5. Små snittar. Det är något med mkt mkt små saker som gör att de liksom blir ännu godare.
6. Wasabinötter. nomnomnom.
7. Jordnötsringar. Äts med fördel genom att först trä upp en på varje finger, sedan göra larviga handrörelser och eventuellt en dans, och sedan äta dem en efter en. Ljudeffekter premieras men ej ett krav.
9. Dipp. Vad som kommer med dippen är sekundärt, här godats selleri, gurka, morötter och chips egalt utan diskriminering. Det viktiga är att det inte snålas på dippen.
10. Och relaterat, vilket möjligen kanske inte är ett eget snax men ändå - guacamole. Har fortfarande inte upptäckt min botten när det kommer till vilken mängd guacamole denna mage kan hantera.

***
Överväger att kuppa den här listan och bara göra de kategorier jag tycker känns meningsfulla hädanefter. Obs meningsfullet är i detta sammanhang ett relativt begrepp.


Utmaningen: Hela listan
Dag 1- tio saker om mig
Dag 2 - tio (-ish) favoritfilmer
Dag 3 - tio favoritserier.
Dag 4 - tio fraser jag ogillar skarpt.
Dag 5 - tio bästa spelningar
Dag 6 - tio favoriträtter
Dag 7 - tio favoritdrycker

Kanske blir det punkgryta?

Viktig information till alla mina läsare:
Den enda matblogg ni behöver läsa är den här matbloggen. Andreas lagar mat med en passion och ett raseri (men utan att för den skull bli obehaglig Per Morberg-esque) som gör mig lite lycklig i min matlagshatande själ.

" Jag lagade vegetarisk stroganoff tidigare ikväll men det var så djävulskt tråkigt att jag sket i att ta bilder och hela faan.
Då var det till och med roligare att koka gröt i morse. Vilken jävla gröt det blev förresten. Helt otippat hittade jag bara rågflingor i skåpet (havregrynen where did you go?) men det var ju bara bra. Jag ska aldrig mer koka havregrynsgröt. Råggröt is the shit asså. Grövre, snyggare och godare. Tre plus på raken. Dessutom blir den ännu maffigare än havrebrorsan när den torkar in i kastrullen (som du inte orkar diska innan du springer till jobbet). Helt omöjlig att få bort. Som intorkat trälim. You gotta love it.
Så, that means you all skiter i morgonfrallan och drar ihop en gryta råglim till frulle i morgon. Gör så här (...)"

Ni kan inte inte älska det.

the sound that breaks me up most every night

I dag behöver jag inte blogga.
Fair enough, jag behöver nästan aldrig blogga, men i dag behöver jag det extra lite.

I dag skriver nämligen Odi allt man behöver läsa om de kristdemokratiska emancipationshatarnas senaste utspel, och tidningen City har fått något slags uppvaknande och insett att veggies lever ett hårt liv i Stockholm, och skriver rätt bra om det.

(Att man i nådens år 2011 fortfarande behöver specificera att räkor inte är vegetariska eller att man ska behöva dryg för att man för nån jävla gång skulle inte vill få tomatpasta när man går ut och äter är fan helt jävla obegripligt.)

Mer NY-tips: bruncha eller dö.

En sak som stressade mig lite i NY är att varendaste resutrang, and they are a-plenty, förutom att också vara en bar även är ett brunchställe på helgerna. Förstår ni hur många brunchställen det blir? Hur ska man hinna med alla, frågar jag er? HUR?
Det gick naturligtvis inte.
Och här vill jag egentligen allra helst tipsa er om vartenda ställe vi var på, för brunch är ungefär det bästa målet man kan äta och det kommer i hundrafemti olika varianter.
Ricotta- och färska barbrunchen på Prune, pannkakorna gjorda på färska Maine-blåbär på Clinton Street Bakery, French toasten på Flea Market Café, och det där stället på Upper East som hade de galnaste kakorna och de gulligaste koss-inredningen nåsin?


Hur kan man egentligen jämföra huevos rancheros med...

...Pannkakor med färsk frukt och färska blåbär, på ett ärligt sätt?

Men jag tror att det härligaste stället ändå var Essex. Inte bara för att det ingick tre stadiga bloody marys till det facila brunchpriset, även om det naturligtvis inte skadade.
Essex ser inte mycket ut för världen utifrån, men är en knasig etage-öppen planlösning-takfönster-bar-resturang-blandning som kommer ge dig den bästa starten på helgen du kan behöva. Jag tror inte det finns någon bakfylla som inte kan botas av Essex. De kommer mata dig med potatispannkakor och bönröra och fylla dig med bloody marys och mimosas och kaffe tills du är oövervinnerlig och redo att hantera vad som helst, för du har fått hänga i ett litet reservat där alla bara är trevliga och snygga vilket har smittat av sig på dig, trots att du kom hit jetlaggad eller bakfylleångestig eller bara lätt livstrött.


Hopp om livet igen.

Jag är rätt säker på att det kan bli fullt här framåt eftermiddagen, men dyker man upp kring 12-rycket är det inga problem att få bord. Essex ligger i korsningen Essex Street/Rivington, precis mitt emot Essex Market som ni läste om häromdagen.

En grej till om att bruncha i nevvan: På en del ställen är det sjukt lång väntetid innan ni får äta. (Here’s looking at you, Clinton Street Bakery). Låt inte detta avskräcka. Det är nästan alltid värt väntan, så skriv upp dig på listan, gå och köp en färsk juice eller smoothie i ett närlingande stånd och sätt dig i en park så länge. Du orkar mer frukost sen och blir ändå inte argsint och blodockerfattig medan. Plus att du får fräknar.

work in - work out.

I dag har jag tränat. Det var asjobbigt, och i morgon kommer jag inte kunna röra något som kräver axelmuskelaktivitet.

Därför få jag handla
(som man äter så fort magen håller, och sen sparar man kanterna till sist för att ha något att knapra på när det värsta mättnadsillamåendet lagt sig)
OCH
(eftersom man under inga omständigheter får äta pizza utan sällskap av nationaldrycken)
OCH
(den mest amerikanska och därmed awesome av glassar. Snobbar säger att det är glass med godis, vi andra säger ingenting. Vi har munnen full av glass.)
OCH
med (vilket är det nya knarket. Rör det inte gossar, om ni inte är beredda att uppleva konsekvenserna.)

Inte för att jag hade låtit bli att handla det annars heller. Jag ville bara framhålla att jag är en person som tränar. Personer som tränar gillar att framhålla sånt.

Dessutom ska jag titta på Supernatural och kanske Gilmore Girls (vilket är förvirrande att se efter varandra, eftersom Sam plötsligt är Dean och ljuger för Rory om att han inte alls har en traumatiserad barndom bakom sig och egentligen jagar monster med sin brorsa hela dagarna), och kommer därmed med största sannolikhet att bli sjukt sugen på skräpmat. Mmmmm skräpmat.

Vi ses på andra sidan en miljon kilo transfetter. Mmmm transfetter.

Dessert you.

Precis som Amanda har jag också fått tema-enig matlagning för att kompsensera för vulkanmisären.

I give you, fredagens vulkan-efterrätt:

Vulkan smakar otippat smarrigt, fyi.

Oh, ew!

Vi har haft någon slags provning av produkter med nya otippade smakkombinationer på redaktionen. Där finns guldkorn som Singoalla kladdkaka (doppa i kaffe och upplev himmlen) och glass med mynta och fikon (låter pretto - smakar pretto. Pretto good.)
Men där fans också godisets motsvarighet till djävulens avföring - plopp lakrits. Jag är rätt säker på att produkten funnits förut någon gång, men jag kan inte hitta det någonstans på the internetz så då stämmer det säkert inte. Men nu finns det i alla fall.
Frågan är varför. Jag utfärdar härmed en varning till bloggens alla läsare. RÖR DET FÖR GUDS SKULL INTE POJKAR. (det där var ett internskämt, men jag tror bara Amanda och Sofia fattar det).
Jag har lidigt så att ni slipper.
Fyra kollegors idoga tjatande fick mig att mot bättre vetande smaka. Ett episkt misstag, i klass med "before I kill you mr spy, let me i elaborate ways show you how the destruction device works - including its one and only flaw, sensitivity towards human breath"
Episkt misstag.
Jag kräktes lite i munnen - vilket ändå var en godare smak än den som plopp lakrits framkallade.

Dessutom låter plopp som när man bajsar. Varför vill man äta sånt godis?

My glory was I had such friends. -ish.

Vad engagerar människor? Mer specifikt, vad engegerar medmänniskor? Är det klagan över sjukdom, glädjeyttringar över våren eller kanske efterlysningar efter lunchsällskap? Nej minsann. Det är morotsjuice.
Låt mig illustrera med ett exempel:





(Jag har världens nördigaste vänner. Det var bara det.)

Saker jag inte vet om svamp:

(Och nej, jag menar inte hallucinogen, illegal svamp som man röker. Really.)
1. Hur man rensar den.
Jag har sett Pär som är en svampkonsument av rang, liksom "sudda" med svampen mot hushållspapper, och imiterat det. Men jag vet inte vad jag gör, eller vad jag vill att resultatet ska bli. Så egentligen är kanske problemet att jag inte vet:
2. Hur man ser om den är dålig.
Är inte all svamp liksom lite brun, och ibland skruttig? Hur ska man veta vilken som är den dåliga sortens brunhet och vilken som är helt naturlig svampig brunhet? För man kan väl inte anta att all svamp alltid är synonymt med bra svamp?
3. Skillnaden på svamp och svamp.
Är viss svamp bättre kall? Ugnsbakad? Med väldigt kryddig mat?
4. Hur man tillagar svamp.
Såvida det inte rör sig om stekande eller som ingrediens med risotto, för det är jag helt på det klara med.
5. Skillnaden på skogs- och oskogs-champinjoner. Eller varför den ena sorten är brun och den andra ganska mesigt vit. Min instinkt säger mig att den bruna måste vara bättre, men jag förmodar att det finns någon annan skillnad också.
6. Några som helst svampbaserade recept. (det här kan ni ta som en hint, om ni känner för det.)
7. Om olika svamp, egentligen, smakar olika.
Är det inte så att de bara tar upp smakerna av allt runtomkring, typ? För jag fattar ju att vitlöksmarinerade champinjoner inte smakar lika dant som trattkantareller i krustader med rödvins- och blåbärsmarinad. Men är det verkligen kantarellens förtjänst?
8. Vilka som är top-fem svamparna.



Den här svampen heter portobello, vilket jag trodde var någon slags skinka. En gång har jag ätit den med pesto, det var gott. Det var i själva verket det som fick mig att börja gilla svamp, för ganska precis ett år sedan.

Finanskrisumgänge

Okej kids.
Den utlovade och efterlängtade fortsättningen följer.
Finanskrisumgås är inte nåt som alla klarar av. Det kräver övning och fantasifullhet. Och exemplariska vänner, gärna med antingen extremt god empatisk förmåga eller liknande finanskrissituation.
Å andra sidan finns det egentligen inga gränser för finanskrisumgänget. Här är top fem av dem jag avverkat den senaste tiden. Andra som inte nådde listan var dricka-vatten-racet, skridskoturen i Vasaparken samt stå-på-listan-utgångar.

1. TV-seriemarathon. Nedladdat eller lånat, givetvis. Man gör av med nästan ingen energi alls, så matintaget kan hållas minimalt, och man kan hålla på nästan hur länge som helst. Dessutom går det här att anpassa exakt efter vilket humör man är på. Är man gråt- och dramasugen rekommenderas Grey's Anatomy. Vill man ha smutisig amerikansk söder och förtäckt rasism är det naturligtvis True Blood som gäller. För den bästa skildringen av Sororities, Fraternities och allehanda manipulation bör man parkera sig framför Greek. För bästa verklighetsflykt från göteborgsvädret med tillhörande humör är How I Met Your Mother ett måste. Et cetera, et cetera, ad nauseum. Noll kronor.

2. Pressvisningar. Kräver visserligen att någon är eller kan låtsas vara filmrecensent, men någon sådan går nästan alltid att vaska fram ur bekantskapskretsen. Noll kronor.

3. Träna. Förhoppningsvis köpte du ditt Friskis & Svettis-kort innan finanskrisen, eller i alla fall innan du förstod hur illa däran den var. Visst kan du förbanna dig själv nu, men du kan också dra i saker som sitter fast i väggen i takt med andra personer, basta och känna dig lite lite bättre än alla andra. Noll kronor.

4. Lådvinsfyllor. Ganska få kronor, och ännu färre om lådan är överbliven sen middagen förra helgen. Tonåringarna har inte patent på att föra hemma.

5. Spotifybattla, alternativt Spotify-kevin-bacon-leken. Noll kronor, dock med varning för att leken nästan alltid urartar.

Ok. Vilka är era bästa?

Imorgon åker jag till Malmö, men jag lämnar er med en låt av Yo La Tengo, från skivan med världshistoriens bästa namn.


Dagens finanskrismat är courtisey of Amanda: Spagetti, champinjoner, fryst broccoli och riven västerbottenost med pressad citron.


Det är bara wuzzes som inte äter stammen på broccolin.

Flied lice?

När jag omorganiserade skafferiet idag* insåg jag att jag uppenbarligen äger bisarra mängder ris och mjöl. Basmatiris, jasminris, aborioris, råris, långkornigt ris. Couscous och quinoua ej inräknat.
Kruskakli, 4-kornskross, rågmjöl, rågsikt, vetemjöl, grahamsmjöl.
Och även väldigt mycket farinsocker, pärlsocker och florsocker. Samt vanligt strösocker då, givetvis.

Det är lite oklart vad jag ska laga för något för att bli av med det här. Däremot står det väldigt klart att jag till slut lyckats inkarnera mina föräldrar och deras förhållande till skafferier.

Fan.

*Första dagen som arbetslös. Jag är inte som Jörgen, jag kan inte se det meditativa. Inte än.

En bra början.

Det är inte det att man köper lycka. Det är mer att man köper prospektet av lycka. Eller man köper saker, och tanken på hur nice det kommer bli att konsumera dem gör en lycklig.
Dagens matkasse innehöll yoghurt med honungssmak, blodgrapefrukt, apelsinjuice, rödbetor, chevre, kokosmjölk, lök, bananer, färska sockerärtor, cashewnötter, en flaska errazuriz rosé och en flaska cacadu ridge vita.

smoerebroed, eller dödsstöten för matlagandet i wonderflat

I lördags köpte andra människor middagsmat och lagade middag åt mig. Förutom att det var helt fantastiskt trevligt och smarrigt ledde det också till att jag nu har en helt genial produkt i min kyl.


Jag vill numera egentligen bara det. Möjligen med lite bröd till. Visst, det är kul att ha kvar tomatsoppa som en snällis lagade till mig när jag var sjuk, och spenatgrytan med soltorkade tomater och vitt vin jag gjorde här om dagen var ju god. Men alltså, bröd med havssaltssmör. Det slår ändå lite högre.





Du säger hjärt-och kärlsjukdomar, jag säger kärlek.



Nu vet ni vad ni ska locka med, folks.

Supersmarrigt, Terry!

Såhär: Nästan alla jag känner har en uppsättning recept, kanske tre-fyra stycken, som är ens pålitligaste kumpaner i matvardagen. Recept som man kan i huvudet (såklart, kokböcker är först aktuella om ett par år), vars ingredienser man nästan alltid har sånär som på några färskvaror, och som man inte tröttnar på i första taget. Basrecept som är ens trogna vapendragare, som aldrig skulle komma på tanken att svika en. kort sagt, göra i sömnen-recept. De man gör med jämna mellanrum med små variationer, för att det är så himla enklelt.


Mina är:
1. Thaiaktig spenatgryta med kokosmjölk, zuccini och bladspenat som man äter med jasminris
2. Pastasås baserad på morötter och krossade tomater med senap i
3. Linssoppa
4. Risotto

Jag gör visserligen andra maträtter ganska ofta, tex grön ärtsoppa och majsplättar. Men än så länge kvalar inte dessa in bland toptre-vännerna.

Nu ska jag dela med mig av recpet no. 1. Vilket egentligen är ganska svårt, för det fina med såna här recept är att man vet hur de ska bli, och därför behöver man inte väga och mäta ingredienserna utan man lägger i saker tills det ser bra ut. Det fungerar väldigt fint i praktiken, men mindre bra i teorin. Jag gör iaf ett försök.

1. Fräs lök hackad gul lök och pressad vitlök i olivolja eller annan olja. Den ska bli sådär genomskinlig ni vet.
2. Lägg ner zuccini och fräs också. Jag brukar ha mina zuccinibitar skivadee och sen delade i fjärdedelar, men det är zucciniform of choice som gäller.
3. Man kan också ha i andra saker som man råkar ha i kylen, tex aubergine, paprika, tomat eller andra grönsaker man gillar. Dessa fräses också.
3.5 För lite exklusivare gryta som blir mkt godare: Hacka röd chili och riv färsk ingefära samt limeskal och fräs.
4. Lägg i bladspenat. Jag kör nästan alltid på fryst för det är enklast och blir bra. Det blir säker ännu bättre med färsk, men halva poängen med det här är att det ska vara enkelt och billigt.
5. Låt koka ihopa lite.
6. Pressa i juicen från limen.
7. Salta och peppra
8. Häll i kokosmjölk, mängd of choice. Jag brukar ha hur mkt som helst för det är godare då, men ni som tränar inför beach 2007 kanske vill ha mindre. Akta er dock för lättvarianten då det blir ett askass resultat med den. Liksom soppigt. Koka ihop på rätt lång värme.
9. Jag brukar äta jasmineris till, men nudlar är också helt ok.
10. Supersmarrigt.

Så, vilka är era ?

***

Jag må vara ganska ointresserad att laga mat, detta blogginlägg till trots. Men jag är åtminståne uppfinnelserik. Och fftersom mitt skafferi ganska ofta saknar vissa ingredienser och det aldrigt skulle bli något lagat om man var tvungen att gå iväg och handla mitt i alltihopa är det en nödvändligt egenskap i Casa Terry.
Nyss substituerade jag ströbröd till kakformsströande med vetekli. Andra saker jag i historien substituerat ströbröd med är: mannagryn, kokosflingor, nyponsoppepulver. Återkommer med rapport om hur lyckat det blev.