åh, gud.

Hittar en gammal dagbok från en  semesterresa. Hårresande läsning, bitvis. Heartbreaking, bitvis. Och hela tiden - gud vad jag skriver som en jävla 14-åring. Vad fan hände med min känsla för språk?

"Har på allvar aldrig sett så många gamla människor på ett och samma ställe. Deras hostningar är inte av denna världen. Bredvid mig sitter en tant och läser Daily mail, tror jag. Tidningen har en sid 3-brud som visar brösten. Inga konstigheter. England - vilket jävla rövland du är. The Sun, är det nog förresten.
***
Jag behöver komma ur det här lamea humöret. Om jag var med i Glee skulle mr Shoe prata om hur man ibland kan haman i en funk, men hur man måste ta sig ur det och sen skulle vi sjunga och dansa helt synkroniserat och harmoniskt utan att nånsin ha övat innan.
***
Asså gud. Tanken på att någon gång bli så gammal som de här människorna. Tanken är obegriplig.
***
Om det inte är sol i morgon vet jag inte vad jag gör.
AMENGUUU vad töntigt att vara helt väder-obcessed! Själv-tröttma.
***
Ibland sneglar jag på min kille i smyg typ när han läser ocy tänker att han är sjukt snygg, och att det är knäptt att jag liksom vant mig vid det. VANT MIG. Bara sådär.
***
Jobbiga saker jag inte tänker på:
1. Jag är livrädd för att jag ska tröttna på mitt jobb. OBS har alltså inte tröttnat nu, jobb fortf. awesome. Men tänk om det slutar. Jag kan inget annat. Skulle behöva nöja mig, fortsätta ändå. Bli bitter. Få spleen.
2.  Jag är superkär i min kille, men ändå inte det minsta säker på att han är nån jag ska vara med 'livet ut'. Får man vara ihop ändå?
***
Läser Middlemarch. Tänker att det är en sån bok jag borde gilla, men idag är uppenbarligen ingen bra dag för de Wolfska bisatserna och de Austenska omständliga inledningarna. I morgon åker vi hem."

Learning, failing, etc.

Saker jag har lärt mig de senaste dagarna:
- Raka inte benen och ät frukost stamtidigt. Du kommer åka till jobbet med marmelad på knäna, utan att ha en bra förklaring att ge till folk.
- Vänta inte till 21.30 med att laga middag en onsdag. När händerna skakar är det lätt att missa munnen med maten, och dessutom känner du inte hur maten smakar.
- Gå inte och drick öl en tisdag med dina nattjobbande vänner från Expressen. De har nämligen inte alls någon uppfattning om när som är sent och när det är en bra idé för dig att börja ta sig hemåt, pga tidigare nämnda nattjobb som gör att 03.15 är en helt normal tid att fälla kommentaren "näeh, nu ska jag nog runda av". Det är för övrigt ungefär fyra timmar innan du behöver gå upp.

Varsågoda, livsvisdomar från mig till er. Free of charge.

Ej för utvärtes bruk.

Borgarklassens diskreta charm.

Identiteskrisen som infinner sig när man inser att man verkligen, VERKLIGEN är sjukt sugen på en Barbour-jacka.

Är det en försenad effekt av flytten till Solsidan i tonåren? Är det ålderdomen? Är det det nya borgerliga Sverige som satt sig på min annars så oklanderliga smaklökar?  Är det något ännu värre, och i såna fall - kommer det att utvecklas så att jag en vacker dag sitter där med pärlörhängen som är äkta och sån där vidrig quilted jacka och vilja inreda hela mitt hem med saker från Lexington? DETTA ÄR INTE OKEJ.

Dessutom är Barbour-jackor är väldigt mycket dyrare än manchesterbyxor från Myrorna, vilket var det snyggaste jag visste för sådär en tio år sedan, eller tolv, som om det ska fortsätta på det här sättet måste jag även bli mäklare och/eller adlig. Fan.

Barbour, liksom. Wtf.

A song of sixpence

Det händer ibland, oftare nu när jag är ledig liksom i intervaller, att jag har dagar som bara.... händer, av sig själva, liksom utvecklar sig som såna där komprimerade handdukar i vatten, gud vilken oskön liknelse men jag kommer inte på något annat, kanske som såna där filmer av blommor som slår ut i snabbspolningstemp då. Så här kan en sån dag se ut.


I dag blev en dag för kantarellpremiär




och för att köpa nya sensommarblommor till uteplatsen



och för att äta kantarellmackor (vad är upp med att svamp alltid krymper så att det blir ungefär lagom mycket till en macka, oavsett hur många liter man stekt?) med jättemycket gräslök


Och titta på Odis expemplariskt planterande av krysantemumen.


och lyssna på Tom Waits.

Make me feel brand new.

Saker som gör mig glad:
- Att påbörja en ny bok. Älska första meningar i romaner. Jag skulle vilja ha en tröja eller klänning eller så med alla mina älsklingsbegynnelsemeningar broderade på.
- Regn mot fönsterrutan.
- Wonderflats djupa fönsterbleck som man kan sitta i. Andra lägenheters dito också, föralldel.
- Bara ben i gummistövlar.
- Fylle-sms.
- Att hitta gamla handlarlistor, lappar och kvitton i jackfickor som inte använts på en hel vinter.
- Utomhuslyktor/lampor på restauranger och i trädgårdar.
- Johanna Koljonen. Inte en sak per se, men ändå.
- Att gå förbi personer på gatan som bär på blombuketter, eller kartonger med snören från konditorier.
- Gamlingar på kaféer med prinsessbakelser.
- Bei mir bist du schöhn.
- Harsyra
- Ljudet av vinden som fyller ut seglet när det precis hissats, och tystnaden när motorn stängs av.
- Paket på posten. Helst skulle jag vilja att allting levererades medelst post istället för att man bar hem det. Tvivelsutan den största orsaken till att jag nätshoppar över huvud taget.
- Saker som är väldigt väldigt gröna. tekoppar, klänningar, träd, lampor, ögonskuggor, telefoner, ärtsoppor...
- Hästmular på vintern, när de är lena som inget annat och det kommer rök ur näsborrarna.
- Skor som ser lite ut som barbieskor.

Till exempel såna här.

My man foreverman.

[you're the one that I adore ]
19:11 I dag skulle jag gått på jympa, men jag råkade låta bli. I stället var jag och Amanda på String. Vi hatade ettorna som börjat komma dit och diskuterade chuba chubs-klubbor.

I dag dog skunk. Det är lite sorgligt, men mest på sättet det är lite sorgligt att flytta ifrån sitt barndomskvarter eller som att byta skola.
Jag skunkdagbokade från 16-årsåldern, och eftersom jag aldrig brydde mig om att byta skunknamn (trots att det innehäll larviga {{-tecken, för det tyckte jag tydligen var snyggt) var det lätt att spara ner, men mindre lätt att läsa igenom.

[c'mon c'mon please shake me]
12.30 Jag orkar inte att det fortfarande inte är sommar. Jag orkar inte att det är mörkt hela jävla tiden och att jag har ett spanskaprov i morgon och jag orkar inte att det är ett jävla halvår kvar till studenten - j.a.g.o.r.k.a.r.i.n.t.e.

När jag läser den får jag verkligen anstränga mig för att inte redigera bort meningsfulla (pinsamma) radbrytningar och spännande (idiotisk) interpunktionsteknik. Det är såklart inte riktigt som en vanlig dagbok, den var ju även om den inte var en blogg skriven för att eller i alla fall med tanke på att någon skulle läsa den.
Men på vissa sätt, mer lite sådär i förbifarten, är den brutalt och skrämmande ärlig. I bisatser och mellan raderna öppnar sig avgrundsdjupet, det jag inte skrev med flit, och det är nästan outhärdligt att läsa.
Helvete you guys, att vi överlevde tonåren ändå. Vi förtjänar någon slags medaj. Och jag säger som Amanda (ja, samma Amanda som hjälpte mig skolka från jympan och hata ettorna på string) att även om jag inte är stolt över allt jag var och allt jag gjorde så hade jag inte varit den jag var i dag utan det. Utan interpuntionsfetischismen, utan kent-låttexterna, utan skunkgruppen lägga brö på folk som sover 2.0, utan skunk. Och det hade varit synd, för nu är rätt awesome.

[en teater!]
23.45
Jag vill färga håret, men kan inte komma på vilken färg. Dessutom har mina nya jeans gått sönder.
**
Kan inte nån ge mig obegränsat med pengar? Är det för mycket begärt?

Tack för allt, skunk. Nu ska jag lyssna på Broder Daniel och göra såna där formulär-grejer i din ära.

A day in a life.

Jag köper dyrsmink på Åhléns. Dyrsmink, eftersom jag blivit så gammal att jag insett att Isadoras rouge suger och att det är värt en hunka extra att vara snygg hela dagen istället för bara en timme.
Eftersom jag köper dyrsmink får jag hjälp av en väldigt engagerad make up-artist som pratar benstruktur och färgpaletter. Jag skulle tippa på att hon är åtminstone fyra år yngre än jag, och har jätteplatt hår och är liksom förortssnygg, ni vet.
När jag sen ska betala får jag med prover. Krämer, med bara en massa fukt i. Eftersom jag är så ung, säger make up-artisten med tyngd och auktoritet. Så unga människor som jag behöver bara fukt, men jättemycket fukt.

Jag är 27. Jag skulle inte säga att det, särskilt man talar om hy och make up, är ungt.

Tio minuter senare blir jag leggad när jag ska köpa cigaretter på sleven.

Om jag kunde skulle jag anlägga skägg, det brukar få en att se äldre och lite mer respektingivande ut.


Babyface ser dig. Och är rätt sur.

Dramatic hamster

Beviset för att man faktiskt aldrig någonsin ska slänga någonting:
Först, för länge sedan: En gatsten i en av Södertäljes gågator.
För två år sedan: Rekvisita i wonderflats terrorist-fest
Under väldigt lång tid: placerad i hallen till observanta människors förvåning. Fallen i glömska.
Nu: Bokstöd i på mitt nya och välorganiserade nattduksbord*.

Seger! Seger för hamstrarna! Jag visste väl att jag hade en orsak till att inte göra mig av med den.
Jag ser nu fram emot att även få användning för tusen sladdar med oklar härkomst, ungefär fyra års samling av gamla påskägg samt en väldigt grön ögonskugga från HM.

*som för övrigt är ett väldigt konstigt ord. Sängbord, menar jag, men det kanske är något annat? Vad fan är en nattduk, och varför skulle någon behöva ett specifikt bord för just det?


Rekvisitan in action.

There goes the fear

Alltså. Inte för att vara den som bloggar om LIVSPUSSLET (tm), men hörni. Hur fan gör ni? Är ni samma personer både som har välmanikyrerade naglar och strukna skjortor, och som städar lägenheten varje vecka och går på Caspar Friedrich-utställingen på Nationalmuseum, som jobbar heltid och som tränar i alla fall tre gånger i veckan, som träffar er pojk- eller flickvän och som gör både avslappnande och inspirerande saker på fritiden?
Jag menar, jag vet ju att ni finns där. Jag ser er och jag läser om er och jag träffar er. Men gör ni allt det här, eller får man bara välja en sak och sen hålla sig till den - eventuellt byta efter något år? Eller fnns det en ananna maxgräns - fem? Tre? Och i såna fall, är inte det jävligt IRRITERANDE, vaddå, ska man bara acceptera den begränsningen, det känns inte särskilt 2009?

För jag vill ha allt. All of the above. Fina naglar och Caspar Friedrich och jobb och allt det där andra. Jag har på känn att det borde gå, det känns helt orimligt att det inte skulle gå i nådens år 2009, man kan visst äta kakan och ha den kvar, men jag måste bara komma på trixet.

...Trixet, please?






All of the above, tack.

Hejdå sommaren, eller: what's in a facebookstatus.

Ikväll har jag och the ode för första gången suttit på uteplatsen och druckit te i mörker klockan nio på kvällen. Med värmeljus. Vi såg ut som en reklam för något mysigt, typ halsdukar eller spraydate eller kanske AA-möten, och det är nu officiellt höst.

Hur har sommaren varit, undrar du nu? (Jo. Jo det gör du.). Why, den har varit precis så här. I give you, sommaren i facebookstatusar, en sedelärande historia.

Akt I
Terry I am not afraid of you and I will beat your ass.
Terry Hjärnan full av kvällstidning.
Terry I have a feeling we're not in Kansas anymore, Toto.
Terry Dagsform: uppvärmt lik.
Terry Vi ses ikväll, bruce.
Terry regn, bryggkaffe och nietzsche.
Terry Bakar minipajer och åker snart till en landsbygd nära dig.
Terry måste komma på det magiska trixet för livet med nattjobb. det här håller inte.
Terry har lärt sig ny asfiffig friläggningsteknik och är lycklig på det nördiga sättet.
Terry Börjar ångra beslutet att träna klockan 07.00
Terry just vaknad och planlös, och sol överallt.
Terry och biafrakriget

Akt II
Terry Den största rubriken i dagens tidning är min, bara min.
Terry Drar till en ö i bohuslän. Hejpåetttag!
Terry Påväg tilbaks till verkligheten och redan full av hat. Mer specifikt, sj-hat.
Terry SÅ JÄVLA BRA! EU ÄLSKAR OSS IGEN OCH NU JÄVLAR SMÄLLER DET! KAN INTE SLUTA ANVÄNDA VERSALER!*
Terry har en kompis som har gjort egen flädersaft. Så jävla imponerad.
Terry sol, frukostköp och så ledig så du dör lite inombords när du läser dethär.
Terry Fixar och trixar men vill helst bara dricka öl.
Terry kokar färskpotatis och lyssnar på sommar i p1.
Terry Ritade ett uppslag en hel kväll för att få det utslängt fem-i-skick av Jackson. Nu drar jag till skärgården.
Terry fräknig, blåmärkt och lyckligt välseglad. Och också: hemma hos duschen igen. YAY!
Terry åh gud. världens tråkigaste sommarpratare. är det det här våra licenspengar ska gå till, etc.

Akt III
Terry frukost, lill lindfors och sista rekvisitafixet.
Terry sak man vill upptäcka fyra minuteri skick: att man saknar sidan 9. Inklusive material.
Terry Nu är samtliga MAKEN-föreställningar utsålda. Sjuhuhuuuuukt. Överväger extraföreställningar.**
Terry MAKEN gör extraföreställnign den 22 augusti, men biljetterna är redan på väg att ta slut så skynda boka om du inte redan fixat din biljett till årets bästa pjäs.
Terry har generapt. och druckit cava. kanske gråtit en skvätt, kanske skrattat magen ur led. Man vet aldrig så noga.
Terry post premiär-trött på jobbet.
Terry Drar på spontantbröllop på kastellholmen.
Terry I've got wheels and you wanna go for a ride.
Terry borde äta men all mat är äcklig. Öl däremot, är gott.
Terry har en vän med en termos och är utflyktsbound till Nackareservatet.

RIDÅ.

Inte så jävla illa ändå. Ganska frukost- och matfokuserat, ganska mycket skärgård, ganska mycket sommarpratare. Hejdå sommaren, vi ses nästa år.

* Nya sjukt bra projektet Brevnoveller
**Maken på Teaterverket

I fought in a war. -ish.

Det ligger två skitstora båtar i Riddarfjärden i dag. De ser lite ut som kriget, grå med kedjor och grejer som hänger från relingen. Ingen vet vad de gör där, alla spekulerar.
Vilket är passande, eftersom jag också ser ut som kriget i dag. Och inte som ett krig med ett ballt namn heller, som Operation Desert Storm, eller Starship Troopers, ok det senaste var en film men ändå. Inte som ett sånt krig i alla fall. Mera som, typ, trettioåriga kriget.


Ni kan kalla mig slaget vid Lützen.

En helt ny karriär.

57 words
Jag skulle så kunna jobba på reklambyrån i Mad Men.

Oh, please.

Man skulle kunna tro att jag håller på att sluta röka eller nåt sånt, dömande av mitt humör these days.

(Det gör jag alltså inte.)

Inom kort kommer ett inlägg om mina nya älsklingstvångstankar. Stay tuned, och försök komma ihåg att jag inte bits förmodligen inte är sur på specifikt dig.

Alternative like you.

Mina alternativa personligheter, enligt google:

Teresa är...
1. en av katolska kyrkans mystiker
2. en användare på glosor.eu
3. det faktum att hon levt så länge.
4. engagerad i ett projekt som kallas Barnens Skog.
5. inte att vittna om fattigdom.
6. katolik och 11 år.
7. den drivande kraften bakom HälsoEnergikliniken i Malmö
8. 36 år när hon gör Jesus säga orden..
9. inte varje dag vi får höra om.
10. en polsk familj.

Now you! Googla ditt namn + är, och publicera de tio första resultaten. Jag taggar Aron, Peter, Amanda och Elise samt Odie.

Dagens finanskrismat: Scones. Extremt mättande och kräver därför endast en måltid per dag.

PRESS IT, PRESS IT FOR GLORY!

(jagärbästivärlden.)

Bloggpaus i en vecka, troligen.

The vanilla saga - slutet, eller: Konsten att lukta som Saltsjöbaden.

Jajaja, det blev inte nåt vaniljinlägg när jag sa att det skulle vara ett, men jag har varit upptaget med att slå världsrekord i att uppnå högst antal arbetsstäder på minst antal dagar.

Ok.
Previously on vaniljföljetången gjorde jag mig lustig över människor som uppenbarligen vill lukta precis lika dant. Och, för att citera en påhittad krönikör på New York Star, I couldn't help but thinking.

När jag var 12 och folk började använda parfym var det CK1 som gällde. Sen senare kom uppföljaren CK bi - som både killar och tjejer kunde använda - men den fick aldrig riktigt samma genmslag. Inte som CK one. Alla hade den. Den, eller Tommy Hilfingers "Tommy Girl" som måste kommit samma år. I omklädningsrummet på Saltsjöbadens Samskola hade i alla fall alla som var något det. Jag tvingade min pappa att köpa den åt mig när vi var på skidresa i Livigno på sportlovet det året. CKone var lika obligatorisk som de uppvika Filippa K-byxorna och Timberlandkängorna och lammullskofta från Benetton knuten över axlarna.
Och när jag nån gång förra hösten försökte bestämma mig för vad jag ville lukta som kunde jag såklart inte gå förbi den där dimmade grå flaskan som fortfarande säljs utan att lukta på den.

Det var instant Madeleinekakeeffekt. Det var som att jag aldrig lämnat gröna omklädningsrummet med träbänkar och gympasakerna som skulle förvaras i rätt sorts papppåse med tygsnöre. Det var insikten att folk på den här skolan inte hade cykelbyxr och stor T-shirt på gympan, istället hade de collegebyxor med skolans namn på och en blå Ralph Lauren piké-tröja. Det var hålla in magen och puta med brösten i duschen och den minituösa sminkningen som gjorde en naturligt hårdspacklad, Saltsjöbaden style. Det var kort sagt början av högstadiet.

CK 1 var sobert formgiven, dimmad och grå. Stilren. Ett adjektiv jag aldrig tidigare strävat efter att vara, men som nu plötsligt alla andra redan verkade ha uppnåt.
Jag vet inte vad de andra som också luktade CK1 eller Tommy Girl luktar idag. Själv luktar jag av en parfym som kommer i en klotrund knallröd flaska, och heter nåt med delicious.

The läge, eller höst: inte så farligt som jag trodde.

Imorse vaknade jag av att någon ville att jag skulle komma på jobbintervju. Sedan dess har jag sprungit på Norrmälarstrand, druckit te i fönstret och tittat på regnet, diskuterat offentlighetsprincipens önskan om att egentligen inte alls vara speciellt offentig med Odie samt vägt slamkrypare vs. lyftkarns för- och nackdelar när det gäller båtupptagning.

I helgen ska jag ta upp min båt, vilket förhoppningsvis går mer olycksfritt än avmastningen gick, och äta våfflor. Dessutom ska både jag och ni försöka hinna med världens bästa arrangemang, Tambur #1, på Botkyrka konsthall som fina Schmarro och Mandycandy arrangerar.

Det är all for now, kids.

The läge.

Har jag inte hört av mig på länge.
Har vi inte setts trots att jag varit i närheten.
Har de senaste bloggposterna varit kassa och oinformativa.
Tycker du helt enkelt att du börjar få sämre och sämre koll på vem jag är och vad jag gör och vad jag tänker på om dagarna.
Eller undrar du bara vem fan det är som snott ditt bästa domännamn på blogger.

I såna fall är svaret enkelt.
Just nu är det ungefär såhär.




Inte bokstavligt kanske.
Men det är det enda som snurrar i det här huvudet dessa dagar.

Självömkan, i listform.

Saker som är dåliga med att vara förkyld:
-Hjärnan blir till snor, vilket får till effekt at
a-man blir korkad
b-man har snor överall
-Allt gör ont. Allt, I kid you not. Överarmarna? Check. Nacken? Chek. Hårbottnen? Check. Mjälten? Check.
-Det smakar snor när man hostar. Lite salt, sådär. Fast inte bra salt, som cashewnötter eller popcorn som är saltade eller så. Dåligt salt. Kallsupssalt.
-Saker man annars inte tänker sådär värst på blir plötsligt en heltidssysselsättning. Hålla koll på att huvudet sitter kvar, tömma näsborrarna, idomina läpparna tar upp all min tid nu. Detta leder i förlängningen till att
a ingenting blir gjort
b revolutionsplanningen som var schemalagt till tisdag kväll blir inställd. Det hela är väldigt genant.


Saker som är bra med att vara förkyld
-Mördande reklam av Dorothy Sayers. Detta är en ljudbok som tillsammans med nässpray, lambi näsdukar och alvedon utgör vägen till återanpassning bland det friska folket. Jag har citerat den tidigare i den här bloggen nån gång, och om jag nånsin har pratat med dig i mer än kanske 45 minuter är det möjligt att jag citerat den då också. Det har du förmodligen inte förstått, för boken är inte direkt kanon och allmänt självsgods, men jag har förmodligen haft roligit med mig själv.
-Tid att blogga. Visserligen om hur sugigt det är att vara förkyld (en effekt av punkt 1a på ovanstående lista), men ändå.
-Här kan jag faktiskt inte komma på något mer, men det känndes som att listan skulle ha tre punkter.

Domnestic much?

Vissa helger är jag så himla nöjd med att vakna av mig själv med bara lätt huvudvärk, lösa korsord över lyxlatte med Odie, handla mat och hämta ut omklackade skor, städa och lyssna på radio. Bara så.
Ikväll ska jag på födelsedagsfest och imorgon ska jag promenera och hälsa på pensionärer. I övrigt har jag inte några planer.
Jag har fina vita strumpbyxor, mat i kylen och en nystädat tyst lägenhet. Just nu behövs det faktiskt inte så himla mycket mer.