Måste va sjuk. (sjukshjuksjuk.)

Denna jävla förkylning alltså.
(Sidospår: Jag har fortarande svårt att stava till förkylning. Tycker att det borde vara ett stumt d i ordet. Förkyldning. Men det är det tydligen inte. Börjar långsamt acceptera det nu. Slut på sidospår.)

Det är dag fyra av vad jag officellt kallat #Manflufromhell, jag förstår att ordet manflu potentiellt kan vara problematiskt men nu blev det ordet jag valde och då får jag väl hålla mig till det. Det är i alla fall dag fyra av #manflufromhell, och jag är fortfarande så jävla sänkt. Det hela är oacceptabelt. Är ej van vid att vara i händerna på min kropp (heh) på det här sättet.

Manflufrom hell i siffror:
133. Antal  snorservetter jag snutit upp hittils. And counting.
13. Så mångat house of Cards har jag sett under min sjukdom. Ja, det är hela säsongen som kom i fredags.
1. Antal missade 30-årsfester pga var tydligen inte så frisk som jag trodde vilket jag upptäckte när jag fick akut lämna paketinslagningen för att gå och kräkas. Trist.
3.Så många personer har jag träffat under de här dagarna. Min kille, tjejen i kassan på Steam där jag köpte tamedsoppa i fredags, och tanten på apoteket där jag stashade nässpray.
Oändligt. Så mycket snor verkar det finns i min kropp. Det är en rätt äcklig tanke.

Hejfrånmig.

***

Dö, dö, dö, köttskalle.

Ok först:
Din nya överlevnadsguide till bra (och mindre bra) kaffe i den här staden hittar du från och med nu på lattefascisten.blogspot.com

Och en annan grej:
Varför har Lindex skyltdockor stora köttskallar istället för huvuden? Vad vill man kommunicera med det? Det hela är mycket märkligt. Och inte särskilt konsumtionsinspirerande. Then again, jag kan inte påminna mig om att Lindex någonsin varit konsutionsinspirerande.

Old folks.

Jag har funderat en del på det här med pensionärer i sommar. Att dela hus med panshisar har varit det bästa jag gjort på länge. Jag har lärt mig asmycket om blommor, om folkskolesystemet, om sjukhus och om kräftor. Till exempel.

Jag har ocksådödat några myter. Bland annat det här om att panshiar alltid pratar om sjukdomar. Det är visserligen sant, men det beror bara på att de faktiskt tar frågan "hur mår du" på allvar.

Exempel:
Jag vaknar på morgonen, snubblar ut i köket, äter frukost och lyssnar på plånboken. In i köket kommer L.
L: Godmorrgon godmorrgon! ( L hälsar alltid med dubbla hälsningord.)
Jag: Godmorgon!
L: Hur står det till.
Jag: Jodå, det är bara bra.
L: Det är ju fantastiskt. Du har inte varit sjuk en enda dag på hela sommaren.
Jag: ....

Det slog mig inte ens att han faktiskt frågade om min fyska hälsa. Jag hade ju kunnat svara att jag var trött som en mäla, att jag började få ont i axeln och oroar mig för musarm eller att jag ätit för mycket och var mätt som en mäla. Allt detta hade varit sant.

Och om nu följdaktligen panshiar alltid svarar på frågan helt uppriktigt så är det väl inte så himla konstigt om de får rykte om sig att gnälla om sjukdomar. För det är ju så att när man blir gammal så funkar kroppen lite sämre. Saker går sönder på gamla prylar, det är inte breaking news precis. Det är bara att de faktiskt tror att folk frågar om det som gör att de tar upp öronsus och artros. Och det kan man väl knappast beskylla dem för. Om jag tror att nån är intresserad av min åsikt om Special topics in Calamity Physics så delger jag ju den. Hell, jag delger den även om jag inte tror att nån är så värst intresserad.

Panshiar alltså. For the win. Jag säger bara det.

Självömkan, i listform.

Saker som är dåliga med att vara förkyld:
-Hjärnan blir till snor, vilket får till effekt at
a-man blir korkad
b-man har snor överall
-Allt gör ont. Allt, I kid you not. Överarmarna? Check. Nacken? Chek. Hårbottnen? Check. Mjälten? Check.
-Det smakar snor när man hostar. Lite salt, sådär. Fast inte bra salt, som cashewnötter eller popcorn som är saltade eller så. Dåligt salt. Kallsupssalt.
-Saker man annars inte tänker sådär värst på blir plötsligt en heltidssysselsättning. Hålla koll på att huvudet sitter kvar, tömma näsborrarna, idomina läpparna tar upp all min tid nu. Detta leder i förlängningen till att
a ingenting blir gjort
b revolutionsplanningen som var schemalagt till tisdag kväll blir inställd. Det hela är väldigt genant.


Saker som är bra med att vara förkyld
-Mördande reklam av Dorothy Sayers. Detta är en ljudbok som tillsammans med nässpray, lambi näsdukar och alvedon utgör vägen till återanpassning bland det friska folket. Jag har citerat den tidigare i den här bloggen nån gång, och om jag nånsin har pratat med dig i mer än kanske 45 minuter är det möjligt att jag citerat den då också. Det har du förmodligen inte förstått, för boken är inte direkt kanon och allmänt självsgods, men jag har förmodligen haft roligit med mig själv.
-Tid att blogga. Visserligen om hur sugigt det är att vara förkyld (en effekt av punkt 1a på ovanstående lista), men ändå.
-Här kan jag faktiskt inte komma på något mer, men det känndes som att listan skulle ha tre punkter.

Är du överviktig, lille vän?

Hämtat från en annons på en nyhetssite nära dig:
TESTA DIG SJÄLV: är du överviktig?
Längd: 174
Vikt: 58
Du har ett BMI på 19,1 vilket betyder att du är normalviktig*. Vill du förbättra dina vanor inom mat, motion och motivation och kanske tappa några enstaka kilo är du välkommen som viktminskningskund. Vill du börja motionera går det även bra att köpa motionskort separat.

* Enligt Världshälsoorganisationens riktlinjer för BMI (Body Mass Index)

Kära bantningsföretag
Om man är 174 cm lång och väger 58 kg, då behöver man fan inte "tappa några enstaka kilo." Man behöver hjälp. Jag förstår att ni tjänar era pengar på folks paniska rädsla för övervikt, och jag uppskattar era svårigheter och ambitioner att försöka klara er i ett samhälle byggt på konsumtion och kapital. Detkräver ett visst mått av hänsynslöshet och annonser, jag vet det, jag är inte 14 och vill krossa kapitalet, det är inte det. Det är bara det att det uppenbarligen har gått snett någonstans, och kan ni ha lite jävla medmänsklighet och värdighet vore det synnerligen uppskattat av samtliga medborgare i det här landet. Särskilt de som har eller har haft intimt umgänge med ätstörningar, och inte behöver veta att det alltid går att tappa ett kilo till.


***
Jag är förkyld, och ibland när jag frontalkrockar med den här världen och inte har något immunförsvar kan jag inte riktigt hantera den. Jag tror ganska ofta, trots allt, att det blir lite bättre hela tiden. Nästan hela tiden i alla fall.. Men ja, ibland blir det bara lite för tydligt att vi inte kommit så långt sen ett 90-tal då jag gick i sjuan och heroin chic var det snyggaste som fanns, och alla visste precis hur många kalorier som fanns i en skiva knäckebröd.


(Och nej, det är uppenbarligen inte jag som är 174 cm och väger 58 kilo. Det hela var ett så kallat expriment.)