The soundtrack of our jul.

Jag tror inte att ni har undgått att det snart är jul, igen.
Det brukar vara jättesvårt att missa.
Vi tacklar även denna jul med den bästa julmusiken, och med glögg. Det går ändå helt okej, skulle jag säga. Mest för att den bästa julmusiken är så överjävligt bra.
Och eftersom jag inte tycker att du ska behöva genomlida en jul till tonerna av Carola och Peter Jöback, kan du hitta den bäst julmusiken precis här.

I år har jag försökt göra listan lite kortare, och lite mer enhetlig men ändå allsidig. Det är svårt. Dessutom saknar jag flera bra låtar. A fine frenzyz fantastiskt loja tolkning av "Let it snow", till exempel, är inte med. Och inte heller den svängiga "5 000 turkey", som jag inte vet vem som har gjort men som handlar om hur kalkonerna gör gemensam sak och revolterar mot köttätarna på juldagen. Det är skitsynd, för de är verkligen väldigt bra båda två.

En annan sak som är svår är att begränsa antalet låtar från samma skiva. Det är frestande att bara tjong in hela Phil Spectors julskiva (Ronettes! Darlene Love!), men det är ju att fuska. Likaså Sufjans Stevens vackra Songs for Christmas skulle också vara lätt att bara planka. Men ja, det får man inte.

I stället får man förra årets it-jullåt, Santa Baby, den kanske lojaste, sexigaste, mest bortskämda och snygga jullåt som någonsin spelats in. Kalle Moraeus Koppången, det enda som egentligen rår på det nordiska julmörkret. Don't shoot me Santa, The Killers vädjan om att slippa falla offer för den suspekt rödklädde farbrorn på julaftonen. Jack Johnson's Rudolf, den enda Rudolf-version man står ut med eftersom Rudolf här slutar ta skit och lackar ur på de andra renarna för att de var så taskiga i början. Och naturligtvis Glasvegas hjärtslitande vackra Silent Night i vädjande moll.

(Och Okkevil Rivers "Listnening to Otis Redding at home during x-mas", och Mariah Carey såklart, och Beyonce, och Håkan Hellström, och Flaming Lips, och Neko Case, och Aimee Mann, och ja. Mycket mer. )


A fine frenzy gör jättefin julmusik. Här dessutom med Elvis välsignelse. Den är tyvärr inte med på listan. Förlåt. Det är spotify's fel.

Kära dagbok.

Premiärfesten är över. Den var precis så fantastisk som man kunde tänka sig att det skulle bli. Hemliga klubben värmde upp med dagboksläsning. Marikas och Carolines videoverkstolkning av Elises novell "Du kommer att komma tillbaka" var läskig och vacker och suggestiv på samma gång, som novellen ganska mycket, och när Maria läste sin "Prinsessan av fredhäll" fick jag ont i hjärtat för att en är så sorglig, och ont i magen för att jag skrattade så mycket, och svängiga Beabellas musikaliska tolkning av Viktor Johanssons "Jag filmar dina fingrar med skeden" var nästan precis lika bra som novellen är - vilket är ett sjukt högt betyg. Jag stod på scenen och pratade osammanhängande om vilket bra projekt brevnoveller är, och sen blev alla fulla.
Nu börjar det på riktigt.
Här, börjar det på riktigt.

On the nerdy side.

Topplista över mina bästa slang-termer på jobbet*

Smeta - när man brer ut ett material över ett egentligen alldeles för stort utrymme och försöker att inte låtsas om det. Till exempel gör upp en notis till en helsida. It's been done, it ain't pretty.
Plugga - plocka in småkrafs, notiser, egen-annonser** och annat som inte har någon mening, för att fylla igen hål som man inte kan redigera bort på annat sätt.
Bomba - rita upp ett knäck*** över en hel sida, dvs inte spara spalter eller så till annat. Som smeta, fast förmodligen med bättre kvalitet. Vad man helst vill göra, för det är roligast och blir snyggast och man kan göra jättestora rubriker.
Kapa - vad man gör med texter som är för långa. Helst inte bara från slutet, då blir reportern sur.
Gaussa - motsvarigheten till att pixla någons ansikte på en bild, men med skillnaden att det ser liksom luddigt ut istället för kantigt. Gaussar gör man med brotssoffer, pixlar gör man med brottslingar. MYCKET viktig skillnad, gör man fel blir bildchef och nattchef inte glada.
På speck - inte på späck, som jag först trodde. Åka iväg någonstans utan att riktigt veta att det kommer hända, men hoppas på det. Från spekulativt, spekulation.
Klackigt - vad man vill att rubriker ska vara. Ibland, i alla fall. Från klackspark.

*har jag nämnt nyligen att jag har typ världens bästa jobb?
** när man annonserar för sig själv, till exempel - läs norrköpings tidningar på nätet, eller glöm inte att köpa kryssbilagan imorgon, eller sätt in din egen vigselannons i LT du med.
***knäck är samma sak som jobb, eller grej. Betyder artikel/reportage.

Det där som rinner, det är mitt öra som blöder för att du är så tråkig.

Andra saker jag inte heller pallar:
Personer som är indignerade. Det är otroligt tröttsamt, och gränsar nästan jämt till rättshaverism. Jajaja, du har en beef med din bostadsrättsförening. Gud vad jobbigt för dig. Jag vill inte höra om alla turerna, även om du säkert har rätt. Jag skiter i ditt bråk om vindsförråd och väljandet av rätt gasbolag, jag vet uppenbarligen ingenting om bostadsrätter och jag verkar inte kunna förmå mig att engegera mig i det heller. Jag kan på min höjd tänka mig att vara sympatisk deltagande i ett par minuter, men jag drar gränsen vid 15 minuter. Och det gör inte den indignerade, och därför hamnar det också på listan över Saker jag inte orkar med längre.

**
Det har påtalats för mig att jag saknar empati. Inte omöjligt. Jag är inte van vid att folk är tråkiga så jag har lite svårt att hantera det.

Brevnoveller - premiär!

Snart händer det.
Snart är det premiär för vad som mycket möjligt kan vara världens bästa projekt, och som jag har det stora privilegiet att få vara med och göra.
Brevnoveller har releasefest den 9 december, och eftersom den här bloggen enbart har formidabla läsare tycker jag att var och en av er ska ta till Högkvarteret då. Det kommer nämligen med största sannolikhet att bli fantastiskt roligt.



Här kan man dessuom (snart) köpa prenumerationer på novellerna. Du vill inte missa dem. De är overkligt bra.

Ett inlägg om vädret.

Om jag nu inte får snö på första advent, så känns dimma ändå som ett helt okej alternativ. Samma känsla av inbäddning och diffusa ljus, och det är inte cp-kallt. Fast pulkaåkningsmöjligheterna är förstås minimala.

Trevlig första advent, hoppas ni äter er egen vikt i lussebullar och blir trevligt söndagsfulla på den romspetsade glöggen.


En av de bättre grejerna med julen.

Aero-robotics

Okej, så det här med träning. (har jag förresten berättat om mina traumatiska gymeskapader?) Så jag har ju som tidigare nämnt börjat träna på Friskis. Det är helt okej, man får applåder och alla ser lika dumma ut när de hoppar upp och ner och så småningom blir man faktiskt starkare.

I dag, däremot, har jag varit på AEROBICS, på friskis. Jag måste skriva det med versaler, för det är så otroligt sjukt. Ärligt talat, vem kom på det nament. Vad har det med aero att göra? eller robotar? Eller vad man nu associerar till. AEROBICS på friskis är nämligen inte riktigt som den vanliga hederliga jympan med j.

Bakgrundshistoria:
När jag var typ 11 gick alla på AEROBICS. I Janes Dansstudio, närmare bestämt. En kille som hette Oskar och var otrolight het och gick i högstadiets fame-klass var instruktör, så det är möjligt att det var mest därför vi gick dit. Men där var vi i alla fall och hade gråmelerade t-shirtar och cykelbyxor på oss och lärde oss skip och step och step touch och great wide och andra konstiga termer. Man hade nu kunnat tro att saker skulle ha ändrats sen dess - but no. Det är fortfrande skip och step touch och höga hästsvansar som gäller på AEROBICS-klassen.

Tillbaks i verkligheten:
Jävlar i helvete vad jobbigt det är. Och man måste koncentrera sig, för det är råsvåra stegkombinationer som de bara fortsätter att bygga på, och man kan absolut inte ge upp för då kommer man aldrig nånsin tillbaks in i det. Det går alltså inte riktigt att göra sig lustig över folk som tränar AEROBICS, trots att man gärna vill, för de är uppenbarligen supermän och superkvinnor, med muskler av stål och kondition som en hamster på speed och koodinationsförmåga som en hel balettakademi.

Jag passade, som man förstår, inte helt och hållet in. Men jag är lite sugen på att också ha kondition sån där överjävligt bra kondition och koordination, så det kan hända att jag måste gå dit igen.

(Om jag får komma in. Det kan nämligen också hända att jag råkade fälla någon av mina medmotionärer under en viss sekvens. Det invovlerade hopp och sparkar och rörelse runt i en cirkel samtidigt, och det var lite mer än jag kunde hantera.)


Råjobbigt.