Under the sun.

(När jag tänker på saken är nog mitt största problem med det ickeexisterande jullovet att jag i mitt huvud fortfarande är ledig i omkring tre veckor, och därför fortfarande säger saker som "jag fixar det under julen", trots att julen i realiteten är tre (3) lediga dagar.)

***
Fortfarande inredning on my mind. Mer specifikt: Belysning och sänggavlar. Inget nytt på bloggen alltså. Däremot tas tips om var någonstans jag kan lägga vantarna på en rokoko-fåtölj nånstans tacksamt emot. Jag skulle inte heller banga på en divan. Och, ja, jag planerar att inom kort börja röka opium och i allmänhet förvandla mig själv till Lord Henry.

so delightful

I dag har det snöat precis hela dagen. Jag har varit i stallet och pulsat omkring i snön, och som vanligt insett att doctor martens inte alls är ideala vinterskor utan snarare dödsiskalla.
Däremot är stall himla fina ställen att vara på när det snöar.
Man blir alldeles varm inombords även när snön blåser så att man inte ser nånting ut genom förnstren, och mularna är sådär lena som inget annat mot händerna.

På vägen hem lyssnade jag på julmusik, för det är bästa sättet att tackla snön, och fick feeling. Jag ger er därför mitt allra sorgligaste och finaste julrelaterade youtubeklipp
(åh, det går av nån himla anledning inte att bädda min - men klicka för allt i världen! Gört ba gört. Ett av mina all time high julavsnitt)
http://www.youtube.com/watch?v=5sQsVBolPNs

****
Ok. för att ni inte ska gråta lite får ni också mitt finaste glada youtubeklipp också.
http://www.youtube.com/watch?v=XVSmT4nNEkQ
(gud vilket fail, det går inte heller att bädda in. Crap.)

***
Jag har förresten naturligtvis gjort en jullåtspellista även i år.
Vana läsare kommer att känna igen favoriter som The Kills, Yoko & John och Ramones. Nytillskott Carpenters fina tolkning av "I heard the news on christmas day" - alltså, andas hon nånsin eller sjunger hon hela refrängerna i en enda utandning?
Och låten som kommer närmast min drömversion av "Little drummer boy" - the temptations, något otippat. Den har det rätta marsch-aktiga trumkompet, och nästan helt wail-fri - något som annars chockerande ofta förpestar jullåtar som annars kunde uppskattat. (Jazzhands har förresten bloggat helt förträffligt på pricken om detta syndrom här).
Dessutom Nat King Cole, den enda som egentligen kan sjunga "The christmas song" så där så att det känns ända in under revbenen och i magen av stillsam, vänlig julkärlek.
Och så lite sockerhög Bob Dylan på det.
Här hittar ni hela kalsaset.

'Tis the soundtrack.

Fire so delightful

God jul, barn. Jag har vakat in julen med att lägga snö på rubrikerna i en kvällstidning nära dig, och frilägga tomtar. Det blir asfint, tyvärr köper tydligen ingen kvällstidningen på julafton - de bara säger att de ska göra det - så världen går miste stor konst imorgon.

Jag känner mig ovanligt ocynisk i år. Snart ska jag hem till Heliga Familjen för att fira en jul som med största sannolikhet kommer vara kantad av dödslarviga rim, dry martini, hommous, Frank Sinatra och minutiöst inslagna julklappar, och som så småningom mynnar ut i den lyckligt stillsamma juldagen. Utan att jinxa det kan jag säga att det artar sig att bli den bästa julen på länge.

Hoppas ni har det bra. Vi ses på andra sidan.


Jag gillar er jättemycket.

The soundtrack of our jul.

Jag tror inte att ni har undgått att det snart är jul, igen.
Det brukar vara jättesvårt att missa.
Vi tacklar även denna jul med den bästa julmusiken, och med glögg. Det går ändå helt okej, skulle jag säga. Mest för att den bästa julmusiken är så överjävligt bra.
Och eftersom jag inte tycker att du ska behöva genomlida en jul till tonerna av Carola och Peter Jöback, kan du hitta den bäst julmusiken precis här.

I år har jag försökt göra listan lite kortare, och lite mer enhetlig men ändå allsidig. Det är svårt. Dessutom saknar jag flera bra låtar. A fine frenzyz fantastiskt loja tolkning av "Let it snow", till exempel, är inte med. Och inte heller den svängiga "5 000 turkey", som jag inte vet vem som har gjort men som handlar om hur kalkonerna gör gemensam sak och revolterar mot köttätarna på juldagen. Det är skitsynd, för de är verkligen väldigt bra båda två.

En annan sak som är svår är att begränsa antalet låtar från samma skiva. Det är frestande att bara tjong in hela Phil Spectors julskiva (Ronettes! Darlene Love!), men det är ju att fuska. Likaså Sufjans Stevens vackra Songs for Christmas skulle också vara lätt att bara planka. Men ja, det får man inte.

I stället får man förra årets it-jullåt, Santa Baby, den kanske lojaste, sexigaste, mest bortskämda och snygga jullåt som någonsin spelats in. Kalle Moraeus Koppången, det enda som egentligen rår på det nordiska julmörkret. Don't shoot me Santa, The Killers vädjan om att slippa falla offer för den suspekt rödklädde farbrorn på julaftonen. Jack Johnson's Rudolf, den enda Rudolf-version man står ut med eftersom Rudolf här slutar ta skit och lackar ur på de andra renarna för att de var så taskiga i början. Och naturligtvis Glasvegas hjärtslitande vackra Silent Night i vädjande moll.

(Och Okkevil Rivers "Listnening to Otis Redding at home during x-mas", och Mariah Carey såklart, och Beyonce, och Håkan Hellström, och Flaming Lips, och Neko Case, och Aimee Mann, och ja. Mycket mer. )


A fine frenzy gör jättefin julmusik. Här dessutom med Elvis välsignelse. Den är tyvärr inte med på listan. Förlåt. Det är spotify's fel.

Hey kids.

Jag hoppas ni har haft en fin jul, och att ni har en proportioneligt fridful juldag. Juldag är, som alla trogna läsare av den här bloggen vet, den största vitsen med hela julen.

Idag har jag promenerat i rimfrosten, klappat lite på segelbåten, druckit varm choklad med rom, lagt pussel, läst julklappsböcker och visat min mamma hur man laddar ner film. Ni kan se det som ett sedelärande exempel på hur en juldag bäst bör tillbringas.

Att vara hos mina föräldrar är lite som att bo innuti i en parentes. Allt som inte är precis här i närheten känns liksom lite mindre viktigt. När man väl överlevt hela julaftonscirkusen är tillvaron här ute surrealistisk loj. Räkningar, intervjuer och jobbmail, säger du? Nej, det tror jag inte är något som angår mig. Jag ska nog sätta mig och se några avsnitt av Vita huset istället. Pom pom pom.
Det är ett konstant fikande, promenerande och intagande av alkohol, och även om jag är ledsen att behöva åka härifrån snart förstår jag någonstans att det nog är för det bästa.

För mycket lojhet sätter sig förmodligen på förståndet.

Nu däremot låter det som att det är nån som kollar på Matador i en annan ände av huset. Vi ses på andra sidan allt det här, y'all.

Åh, som i ångest.

Saker som ger mig ont i magen på julen:

• previews av TV-program som sänds på julafton och nyårsafton. Och det är inte bara för att det alltid är charadlekar med Lotta Engberg i nån slags röd klänning och TV-sända stearinljus och fyrverkerier. Det är också föreställning om att vara den som tittar på tv-sända ljus och servila barnkörer, medan man äter ICA-pepparkakorna direkt ur plastburken i sängen trots att det kommer smula jättemycket och man inte kommer kunna sova sen.

• mammor på tunnelbanan med tunga påsar och trötta händer och fötter den där ledsna blicken ut genom fönstret.

• tanken på att teknikmagasinet faktiskt skulle kunna vara meningen med livet.

(Jajjaa, ni ska få veta den andra vitsen med jul. Snart. Ikväll, kanske rentav).

Inte Cliff Richard.

Cheer up emokids, snart är det jul. Och även om den där meningen låter lite som ett hån har jag kommit på två vitsar, eller så säger man nog inte, saker som det är vits med menar jag ju, med julen.

Det första är julmusiken.

Förra året gick Starbucks julskiva på repeat i Wonderflat. Den är mycket bra, men tyvärr bara 16 ynka låtar lång. Det håller inte för den som hänger upp hela julens dräglighet på julmusiken. I år har jag, för att inte kräkas på Ella, vilket skulle vara synd all things considered, breddat min repertoar.

Och eftersom jag inte tycker att ni ska kräkas på Ella heller, eller Jussi, eller vad som nu brukar vara er kopp te, är den här julen brought to you by världens bästa blandning. Jag skulle verkligen skulle vilja ladda upp på en server och dela med mig av men jag vet inte hur man gör. Ni får väl torrentza och limewira, ni som alla andra.

Here goes.Soundtracket till din julefrid:
1. Come on! Let's boogie to the Elf Dance - Sufjan Stevens
2. Let it snow - A fine Frenzy
3. Listening to Otis Redding at home during christmas - Okkervil River
4. Merry Xmas (I don't want to fight) - Ramones
5. December will be magic again - Kate Bush
6. Rudolph the Rednosed Rainder - Jack Johnson
7. O Come all ye faithful - Belle and Sebastian
8. God Red ye Merry Gentlemen - Bright Eyes
9. Xmas Cake - Rilo Kiley
10. Christmas isn't safe for the animals - of Montreal
11. Maybe this Christmas - Ron Sexsmith
12. Blue Christmas - Elivs Presly
13. Christmas in Cape Town - Randy Newman
14. Christmas is going to the dogs - Kinks
15. Happy X-mas (war is over) - John Lennon
16. In bleak mid winter - Ed Harcourt
17. White Chrismas - Pipettes
18. Santa Claus is comming to town - Bruce Springsteen
19. Silent Night - Glasvegas

Nu ska jag försöka promenra igång en text, så den andra vitsen med julen får vänta till senare ikväll. Eller möjligen imorgon. Stay tuned, kids.


Drick en glögg så länge.

Julen: the tes and the antites.

Det är jul snart. Det är verkligen det. Ibland försöker jag att inte tänka på det, men det är ganska svårt faktiskt. Man kan inte verka utanför diskursen, eller hur det nu heter. Juljävel. Det är bara att omfamna hela det glöggosande, plasglittrrande och russinstinna åbäket och gilla-la-la läget. Jag slår in mina julklappar i brunt och guld i år, och Odies Starbucksjulskiva går på repeat i wonderflat. Ikväll är det svenska musikklubbens julfest, och imorgon är det Fritz Corners. Efter det kommer jag förhoppningsvis vara rustad för en hårt schemalagt julafton med minituöst föreberedda traditioner som inte bör frångås från annat än vid akut livsfara. Familjeterapi be dammed.

Och sen är det juldagen. Juldagen och de nästföjande dagarna är som julens goda tvilling. Jag har förstått att man på landet tydligen går ut och super skallen av sig med människor man lämnat bakom sig i 14-årsåldern. Det verkar fruktansvärt traumatiskt, och inte alls speciellt genomtänkt. För juldagen och dess bästa kompisar annandagen och mellandagarna är dagar fyllda av kravlöshet, julklappsböcker och undantag. Man behöver inte laga mat, för ingen åt i alla fall upp något av det som gjordes till julaftonen. Man behöver inte vara trevlig, för alla förstår att man antinen är bakfull eller bara begeistrad av sina nya shiny prylar. Man behöver över huvud taget inte göra någonting som man faktiskt inte har lust med.

I flera dagar håller det här tystlåtet saliga tillståndet i sig. Man hinner inser att man ändå gillar sin familj rätt mycket, när allt kommer omkring. Man hinner sakna sin wonderflat och sina raringar och man hinner diskutera Frankrikes utrikespolitik i detalj med sina gudföräldrar. Man hinner skrota och rota och larva omkring och dricka martini på riktig vermouth och utveckla en avslappnad relation till sina föräldrar. Man hinner kort sagt faktiskt komma över hela jultraumat ganska bra. Juldagen, börjar jag tro, är egentligen hela vitsen med julen.

Vi ses på andra sidan allt det där.