B-day

Igår var jag och såg Beyoncé på Globen. På allmän begäran kommer här ett blogginlägg om det.

Beyoncé alltså. Man kunde igår i en av de större morgontidningarna läsa en fruktansvärt dåligt skriven artikel i kulturbilagan om henne, och på så sätt bli lite mer allmänt orienterad i ämnet. Elle så kan man strunta i det och slippa förarga sig över puckat upplägg och brist på vinkel. Men ja, Beyoncé alltså. Jag ska verkligen göra mitt allra bästa för att inte skriva ett inlägg som bara består av ordet "sjukt" (sjukt bra, sjukt snygg, sjukt grym på att dansa), men jag är allvarligt talat inte helt säker på att det kommer att gå. För det blir ju gärna så, jag är inte musikskribent, och även om jag vore det är jag inte säker på att jag inte skulle falla in i rollet som fan när det gäller the B. Så OK. såhär

Hon kommer upp ur golvet. UR GOLVET. Till introtonerna från crazy in love, vilket för övrigt kanske världens bästa intro.

Hon har det snyggaste bandet ever, som jag helst skulle vilja att de var mina bästa kompisar så att vi kunde hänga jämt. De verkar fantastiska, och de är ju uppenbarligen grymma.

Vid ett tillfälle kommer en ängel på scenen och sveper sina vingar om Beyoncé. Jag är så himla svag för kitch.

Det är möjligt att jag en gång, eller kanske två, kan ha haft en tår i ögonvrån. Det är sånt man inte säkert vet.

Det förekom ett Destinys Child-medly.

Jag gjorde den fruktansvärt fula och förnedrande men väldigt passande sittdansen. (Ja men ok jag ville inte trängas med 14-åringarna om ståplats längst fram, som Camilla och MLI gjorde. Det finns gränser, och jag ibland vädigt gammal. En tant, skulle man också kunna säga. För att göra den här parentesen ännu lite längre kan jag infoga att Amanda vid ett tillfälle kommenterade att "några av de som är här var ju inte ens födda när DC hade sin första hit!". Jag säger då det. Yeah.)

Kläderna. Herregud, kläderna. De sista fina färgfodralen var snyggast, och fulast var de som inte syntes, så att det lite såg ut som att the B bara var iklädd ett par glittriga axelvaddar. Not so hot.

Hon gjorde sitt utträde genom taket.

Överlag var det lite som att vara på en musikal, fast med Beyoncé och utan töntig handling. Och jag menar verkligen det i sammahangets allra bästa betydelse.

Beyoncé alltså, vilken kvinna.