Orsaken till att jag den här veckan inte kunnat göra nånting roligt alls utan varit trött som en pensinär är för att jag har smakat på livet som en arbetande människa. Det är förskräckligt. Eller, det är ganska roligt, själva jobbet alltså. Men allvarligt talat, är det verkligen tänkt att man inte ska orka göra någonting roligt efteråt, för att ma när så himla trött?
Och, ska man göra det i dryga 40 år till?
Ett kapitalistiskt samhälle alltså, jag är inte helt övertygad. Men Nyfiken Grön är en ruggit bra grej i alla fall. Gå dit och säg vad ni tycker.
6 comments:
Jepp. 40 år till. Om man inte bli lärare på jmk förstås.
Då får man sparken. Hahahahah.
Vad, bitter, jag? Aldrig.
klockren kommentar!
ursäkta näsvisheten nu...men maktens nya ansikten är faktiskt inte senaste fokus längre - snarare förrförra fokus...
Mark/
jag är ganska säker på att lärare skulle vara ett väldigt olyckligt livsval för mig, för alla involverade. Även om det leder till sparken innan 40års-guldklockan.
Therese/
JAJAJAJAJJAJAJAA, petig! nu har jag ändrat till bust. för jag tyckte inte senaste nummret var lika bra, även om coverrubriken var typ det roligaste ever. Ja, vem behöver egentligen folkpartiet, förutom garderobrasisterna?
nä, man ska ju inte göra nåt roligt efteråt - det är jobbet som ska bli det nya roliga i ens liv. hrm. jag har också lidit av den där "åh det är så kul att plugga men jag gör inget annat så mitt liv ter sig ganska trist"-känslan i två veckor... men imorn är det förbi!
jag gillar förresten nyfiken grön! verkligen!
Va fan!
Beyoncé har spelat ikväll och du bloggar inget om det, varken före eller efter.
BEYONCÉ!
Post a Comment