Ur ren tvättsynpunkt var det väldigt mycket lättare när det var vinter och vi hade svarta skjortor på mitt jobb. Det blev liksom inte ett så stort problem att ta hem den svarta jobbskjortan/blusen/tishan och ersätta den med en av mångtaliga svarta skjortor/blusar/tishor som ligger och skäms i min garderob när det var dags att tvätta jobbkläderna.
Jag vet att jag vid ett tillfälle när jag gick i gymnasiet hade jag 12 randiga tröjor*. Eller ännu fler, jag minns inte exakt. Idag när jag nästan har gått ut journalisthögskolan har jag 12, eller kanske 10, svarta tröjor. Jag överväger att dra slutsatser om min utveckling och mognad av det här, men jag låter nog gärna bli.
*tröjor i det här fallet inkluderar alltså både linnen, blusar, skjortor och tröjor. Dock ej underklädslinnen.
4 comments:
Betyder det här att du kommer vara totalt himmelsfärgad när du lämnar din arbetsplats?
/Mattias
Mattias/
Det hoppas jag verkligen inte. Jag gillar min garderob signalsvart. Babyblått skulle inte allt matcha min stenhårda personlighet lika bra.
(Och att jag distinkt påminner om en förrymd mentalpatient i färgen)
Jag tycker att du ska vara glad att det är babyblått. Jag kan visa upp de fräcka tröjorna vi ombeds använda på Bokia. Vi minns väl alla vm-klassikern i blått och gult med ett nödrim om landslaget på ryggen?
Men just nu är jag väldigt nöjd med att röra mig i kultursvängen där man varken behöver vara överdrivet prydlig (som bank-jessica som inte får ha jeans) eller någon form av uniform. Om man inte tycker att södermalmskulturarbetare-outfit är en uniform då...
Mandycandy/
Ja, alltså jämförelsevis är jag ju skitnöjd. Det är ju fashionmiles bort från statoils osköna blåbyxor, och södertälje gästhamns halvgenomskinligt randia pripps blå-toppar. Det är bara... babyblått? Why, oh why! Idag hade jag tom ett konstigt babyblått
hårband, eftersom mitt hår inte är "servitrismässigt" (quote Babak) annars. Bah.
Post a Comment