Parry Otter?

Men Terry, hör jag er klagande fråga. Nu har den nya Harry Potter-filmen visats i mer än två veckor. VARFÖR har vi inte fått en lika rolig och stimulerande genomgång av den som vi fått av alla de andra, komplett med mat-liknelser och irrationella avvikelser?

Kära ni, säger jag till er. Kära ni, frukta inte. Det kommer. Jag har inte fått se den än, för jag väntar på att min syster ska komma hem från Gotland så vi kan se den ihop. (Det är av yttesta vikt att man ser såna här filmer i rätt sällskap. Fel sällskap, som stönar över tonårshångel och inte fattar när det är läskigt, kan förstöra upplevelsen helt.) Sen, mina vänner, lovar jag att det blir genomgång och matliknelser så det står härliga till.
Ok? Ok.


Ron är fortfarande med, så än finns det hopp om livet.

Ceci n'est pas une modeblog, pt. 2.

Jag är sjukt svag för nautiskt mode. Jag vill bara börja med att säga det. Jag tycker randiga tröjor är assnyggt, rött och vitt och blått är färger som är jättefina ihop, och om jag inte kände mig så larvig så är det mycket troligt att jag på allvar skulle ha en kaptensmössa som accessoar.
That said, slogs jag åter förra veckan hur otrolgt lite sagda nautiska mode faktiskt har att göra med... well, nautik. Eller i alla fall segling.
Veckan tillbringades i mitt fall så gott som genomgående i...

Denna moderiktiga skapelse

"As seen in Pippi Långstrump."

Och dessa, gärna smutsiga efter att ha dragit upp leriga ankare och trasiga efter att ha fastnat i vinch-handatag eller en vantskruv eller något annat vasst som man alltid gör illa sig på.

Just add clay!

Dessa föga trendiga skapelser

Stuprörsjeans är värdelösa på en båt.

Och den klassiska knyckt-av-pappa-skjortan

Men sans diverse knappar och annat som ramlar av och är för jobbigt för att sy på igen.

Det enda som egentligen är nautisk, i Sofies mode-benmärkningen menat, är nog min bikini. Den är blå och vitrandig och assnygg, men ibland lite för kall att segla i.

Hej hörni. Hur har ni haft det? Lite jobb där, lite semester där, lite slut på semestern och därför lite bitter där. Kul att höra. Själv har jag seglat och blivit kompis med en säl som simmade efter vår båt och lekte med kölvattnet i typ enhalvtimme. Dessutom har jag blivit åskad på i yttersta havsbandet och grillat på klipporna och provseglat mina nya segel. Det har varit fabolicious, men tyvärr inte så bloggningsbart. Återkommer när saker som går att länka till börjar hända igen. Troligen imorgon.


Vi döpte honom till Horsten.

Hejsålänge!

Cut my legs off and call me shorty.

Rapport efter shortspasset:
Jorå, det kunde man. Om man stod ut med lite tvetydiga blickar från textredigeraren och att det var kallt att vänta på taxin kvart över fyra i morse.

Dress me up

Det här med dresscode på olika jobb, alltså. På vissa jobb får man inte vara för slashasig. På andra blir man tittad snett på om man kommer med klackar som låter. Idag är det sjuhuhuuuukt varmt, Stockholm flämtar och klagar över bristen på parasoll, alla dricker det där vitaminvattnet och jag har gått omkring i ett par shorts som ser lite ut som de som Brüno har på filmaffisherna överallt, förutom att de är vita och inte gula, och saknar hängslen.

Dessutom har de guldnappar.

De är snygga, och bekväma, och lagom varma. Men kan man verkligen ha dem på nyajobbet?
Återkommer med besked i den frågan om ganska exakt en timme.

All the things I could have said and done

En recap från dagarna i Bohuslän, i listform:

Onödig packning när man ska till Åstol*:
- saltvattensspray.

Saker jag tydligen tycker är sexiga på sommaren, men aldrig annars:
- killar med hår så solblekt** att det nästan är vitt

Irriterande grej no 277 med mina föräldrar:
- de använder ordet "gott" i sammanhang där de inte pratar om smak, och sammanhang där andra människor skullle använda ordet nice, till exempel. Illustrerande exempel: "Det är väl gott det här livet". Som att de skulle säga gött, men inte är göteborska. Motbjudande.

Världens värsta företag, någonsin:
- SJ.


Vi ses snart igen, vännen.


*Åstol = ö jättelångt ut i Bohusläns skärgård.
** NB: Solblekt.

for the win.

Jag ska snart skriva något om vad man inte behöver packa när man ska till Bohusläns skärgård och vad som av outgrundliga anledningar blir sexiga på sommaren i skärgården men ingen annan stans, men först en helt fantastisk kombination av två av mina bästa grejer: kollektivism, aktivism och dans.



Now beat it.

Soundtrack of the blodsmak i munnen

Jag har börjat träna igen. På Friskis. Det är fett, man får en applåd och ibland två när man är klar, folk är lagom fula och snygga och vältränade och slappa, och man kan träna lite när man vill. Jag gillar't som fan.
Däremot är musiken ett kapitel för sig*. Den ska inte i första hand vara bra, föreställer jag mig. Det är skillnad på ett blandband och ett friskispass, musiken ska peppa, vara taktfast, ha en bra tempoblandning och ha något som passar alla.
Men om JAG skulle göra ett program skulle jag ha de här låtarna med.

Flashdance - det är klart att målet med träningen är att kunna göra auditions för snorkiga balettgubbar och ta dem med storm. Även om man inte kanske precis tränar balett.
Boogie woogie bugle boy - om man känner sig som i en amerikans 40-talsmusikal glömmer man matt man är tröt.
Jag är en vampyr - "hela världens hunger samlad i meeeeeeee-eh-ehej". Perfekt.
If you've got the money - inspirerar till snygga dansträningssteg, och alla vet ju att det är roligare att träna om det känns som att man dansar.
Higher and higher - i slutet på kondispasset behövs det puckopepp som bara Fantastick Four kan stå för.
Diamonds are forever - dödshård låt för dödshårda biceps.
Fan, fan, fan - ibland är det inte kul med situps, men man gör det ändå.
För sent för edelweiss- till avslutningen förtjänar man lite Håkan.

Här är listan, om nån vill ha den.

Vad skulle ni ha?

*Jag vet att det finns indiejympa, men jag känner mig obestämt tveksam. Jag vet inte riktigt varför.

Slowly, softly.

Sak jag kan konstatera efter dagens sommarprat, och efter snart två pass på nya jobbet*

• Norrländska ö:n är kanske Sveriges finaste vokal.

Det var bara det just nu.
Jag lovar att snart skriva lite mer imponerande saker. Eller i alla fall längre. Men just nu har jag huvudet fullt av kvällstidning.

*som är precis precis på pricken så fett som jag trodde här