Monday, November 3, 2008

The vanilla saga - slutet, eller: Konsten att lukta som Saltsjöbaden.

Jajaja, det blev inte nåt vaniljinlägg när jag sa att det skulle vara ett, men jag har varit upptaget med att slå världsrekord i att uppnå högst antal arbetsstäder på minst antal dagar.

Ok.
Previously on vaniljföljetången gjorde jag mig lustig över människor som uppenbarligen vill lukta precis lika dant. Och, för att citera en påhittad krönikör på New York Star, I couldn't help but thinking.

När jag var 12 och folk började använda parfym var det CK1 som gällde. Sen senare kom uppföljaren CK bi - som både killar och tjejer kunde använda - men den fick aldrig riktigt samma genmslag. Inte som CK one. Alla hade den. Den, eller Tommy Hilfingers "Tommy Girl" som måste kommit samma år. I omklädningsrummet på Saltsjöbadens Samskola hade i alla fall alla som var något det. Jag tvingade min pappa att köpa den åt mig när vi var på skidresa i Livigno på sportlovet det året. CKone var lika obligatorisk som de uppvika Filippa K-byxorna och Timberlandkängorna och lammullskofta från Benetton knuten över axlarna.
Och när jag nån gång förra hösten försökte bestämma mig för vad jag ville lukta som kunde jag såklart inte gå förbi den där dimmade grå flaskan som fortfarande säljs utan att lukta på den.

Det var instant Madeleinekakeeffekt. Det var som att jag aldrig lämnat gröna omklädningsrummet med träbänkar och gympasakerna som skulle förvaras i rätt sorts papppåse med tygsnöre. Det var insikten att folk på den här skolan inte hade cykelbyxr och stor T-shirt på gympan, istället hade de collegebyxor med skolans namn på och en blå Ralph Lauren piké-tröja. Det var hålla in magen och puta med brösten i duschen och den minituösa sminkningen som gjorde en naturligt hårdspacklad, Saltsjöbaden style. Det var kort sagt början av högstadiet.

CK 1 var sobert formgiven, dimmad och grå. Stilren. Ett adjektiv jag aldrig tidigare strävat efter att vara, men som nu plötsligt alla andra redan verkade ha uppnåt.
Jag vet inte vad de andra som också luktade CK1 eller Tommy Girl luktar idag. Själv luktar jag av en parfym som kommer i en klotrund knallröd flaska, och heter nåt med delicious.

3 comments:

Anonymous said...

Underbar beskrivning av Saltis (och högstadiekids generellt)! stilpoäng för det (självironiskt?) inflikade om sportlovet i Living.
Den där vurmen för parfymer känner jag verkligen igen från högstadiet. Själv hade jag clinique happy - som jag tror att jag skulle gilla än idag om jag fortfarande använde parfym.

Terry said...

Love/
Du kanske hade bättre smak än vad jag hade. Idag luktar CK1, förutom allt nämnt ovan, mest citrondiskmedel.

Anonymous said...

Jag hade å andra sidan hemsk klädstil. kan man inte få skylla allt - lukt, kläder, ljud, - på 90-talsmodet? vet du att mjukisbyxan har kommit tillbaka i den yngre generationen?! jag hörde det på radio. nästa steg är säkert citronluktens återtåg.