My man foreverman.

[you're the one that I adore ]
19:11 I dag skulle jag gått på jympa, men jag råkade låta bli. I stället var jag och Amanda på String. Vi hatade ettorna som börjat komma dit och diskuterade chuba chubs-klubbor.

I dag dog skunk. Det är lite sorgligt, men mest på sättet det är lite sorgligt att flytta ifrån sitt barndomskvarter eller som att byta skola.
Jag skunkdagbokade från 16-årsåldern, och eftersom jag aldrig brydde mig om att byta skunknamn (trots att det innehäll larviga {{-tecken, för det tyckte jag tydligen var snyggt) var det lätt att spara ner, men mindre lätt att läsa igenom.

[c'mon c'mon please shake me]
12.30 Jag orkar inte att det fortfarande inte är sommar. Jag orkar inte att det är mörkt hela jävla tiden och att jag har ett spanskaprov i morgon och jag orkar inte att det är ett jävla halvår kvar till studenten - j.a.g.o.r.k.a.r.i.n.t.e.

När jag läser den får jag verkligen anstränga mig för att inte redigera bort meningsfulla (pinsamma) radbrytningar och spännande (idiotisk) interpunktionsteknik. Det är såklart inte riktigt som en vanlig dagbok, den var ju även om den inte var en blogg skriven för att eller i alla fall med tanke på att någon skulle läsa den.
Men på vissa sätt, mer lite sådär i förbifarten, är den brutalt och skrämmande ärlig. I bisatser och mellan raderna öppnar sig avgrundsdjupet, det jag inte skrev med flit, och det är nästan outhärdligt att läsa.
Helvete you guys, att vi överlevde tonåren ändå. Vi förtjänar någon slags medaj. Och jag säger som Amanda (ja, samma Amanda som hjälpte mig skolka från jympan och hata ettorna på string) att även om jag inte är stolt över allt jag var och allt jag gjorde så hade jag inte varit den jag var i dag utan det. Utan interpuntionsfetischismen, utan kent-låttexterna, utan skunkgruppen lägga brö på folk som sover 2.0, utan skunk. Och det hade varit synd, för nu är rätt awesome.

[en teater!]
23.45
Jag vill färga håret, men kan inte komma på vilken färg. Dessutom har mina nya jeans gått sönder.
**
Kan inte nån ge mig obegränsat med pengar? Är det för mycket begärt?

Tack för allt, skunk. Nu ska jag lyssna på Broder Daniel och göra såna där formulär-grejer i din ära.