I dag fyller min storasyster 30 år. Jag har därför tänkt en del på Miniver. Miniver är en som blev helgonförklarad genom att kasta en kam på djävulen.
Jag tänker mig att det utspelade sig ungefär så här:
Miniver: Ack, jag sitter här och kammar mina gyllene lockar! Djävulen: Aha, jag ser en jungfru som är nära att tillfalla mig genom sin fåfänga!
Miniver: Well, ärligt talat så är jag ju faktiskt sjukt het.
Djävulen: Miniver! Skåda din mörke mästare!
Miniver: Vad är detta för osedligt intrång? istället för min jungfru Lucy ser jag Lögnernas fader här i min budoir!
Djävulen: Well, om man ska vara petnoga så jag kallas också Satan, Lucifer, Hin håle och en del annat som upphovsrättsskyddats se 2000 fkr.... Men vem räknar. Anyway. Skåda ditt öde, Miniver!
Miniver: Huh.
Djävulen: Kom i mina armar, vi lever ett liv i dekadens och synd tillsammans! Jag lovar dig guld, gröna skogar, och ett obegränsat utbud av lågprispocketböcker!
Mildred: *kisar, siktar*
Djävulen: ok, jag har inte hela dan här. Vad säger du?
Miniver: Invånare av underjorden! ÄT KAM!
Orsaken att jag tänkt på Miniver är att jag tror att jag har varit henne i ett tidigare liv. Jag måste nämligen ha gjort något riktigt jävla spektaulärt bra för att förtjäna en storasyster som Sofia. Och har svårt att se att det är i det här livet, där min uppgift mest verkar bestå av att vara lång och lite svajig och vara entusiastisk. Som ett träd, med en entusiastisk uggla i sig. Och som helgon kommer känner jag mig mer besläktad med Miniver och hennes kam, än med alla de där med uthuggna ögon och ihjälbrända hjärtan och andra våldsamheter.
I dag fyller min storasyster 30 år.
Det går givetvis inte att föreställa mig ett liv utan henne. Jag har över huvud taget svårt att andra människor klarar sig genom livet utan syskon. Hur klarar ni familjesemestrara, eller hell - familjemiddagarna? Vem har ni som sett nästan allt som har hänt er, och kan tolka vad ni gör med det i åtanke? Vem lånar ni kläder av, vem har ni utvecklat så interna skämt med att de inte lägre går att härröra från något verkligt fenomen, vem beundrar ni mest av nästan alla, vem kommunicerar ni med med hjälp av höjningar på ögonbrynen?
Att man överlever utan storasyskon är ett mindre mirakel, och alla som lyckas förtjänar något slags pris. Jag vet att jag är jävligt nöjd med att inte ha behövt försöka.
Till höger världens bästa, since 1980.
Miniver, alltså. Bra jobbat.
5 comments:
"Mildred: *kisar, siktar*
Djävulen: ok, jag har inte hela dan här. Vad säger du?
Miniver: Invånare av underjorden! ÄT KAM!"
Lol lol lol lol
Tack för att du muntrade upp den här gråmulna helvetestisdagsmorgonen, och tack för att de sista jag fnissade åt innan jag somnade igår var ditt "å, ägg, jag saltar dig".
Emma B
miniver, phö. även om hon verkade vara ett ess på kamkastning.
Jag tror du inte är ett helgon alls utan en tös i en ballad som heter Lusse Lilla (stackarn). Hon spelar vid hovet och blir överfallen av en hoper hovmän som tänkte gangbanga henne, inte så nice. Lusse ropar till sin bror att han ska försvara henne, men han säger "gör det bättre själv" och ger henne svärdet, vilket i förståne kan verka lite otrevligt. Men, det var klokt det, för hon visar sig vara en ninja på svärd och dödar 50 hovmän med ett enda hugg. Kungen blir så impad att han gifter sig med henne, vilket är listigt, en sån vill man ju gärna ha på sin sida.
sån där du, syster. Livet vore mycket bistrare utan dig, svårt att ens tänka sig. (vem skulle man skämta om mördande reklam med, till exempel? http://www.gutenberg.ca/ebooks/sayers-advertise/sayers-advertise-00-h.html)
puss!
Emma/ Heh, no charge. puss!
Sofia/ ah, också en bra sorts syster. Ninjasyster!
Mycket fiffigt med e-boken, nu får jag absolut ingenting gjort men har å andra sidan väldigt roligt. Med mig själv. I have my own fun.
åh. har just upptäckt din blogg och det här inlägget känns extremt teresianskt = love it! hoppas vi ses mycket snart.
Åh, bra återupptäckt!
Post a Comment