Jag har ett längre tag tänkt att jag ska skriva lite om bloggarna jag länkar till där till vänster. Så att ni vet vad det är ni borde läsa, liksom. Vi tar det uppifrån och ner. Först ut är Caroline Malmströms blogg, If I can't dance to it it's not my revolution. (för övrigt en fantastisk blogg-titel* som jag önskar att jag hade kommit på. Och väldigt Caroine-esque.)
Den är en brand new bekantskap. Caroline har jag haft det stora privilegiet att bland annat regissera och producera Maken med, men bloggen hittade jag inte förräns ungefär häromdagen.
Caroline skriver som man skulle önska att Therese Bohman skrev om hon inte var upptagen med att försvara rätten att vara sjukt konventionell och lätt reaktionär. Peppande, talspråkigt, snirkligt, akademiskt, utbrottsligt, resonerande, inpirerande och andekdotiskt. Och dessutom med ett helt fantastiskt sidhuvud där Anders Zorn spelar luft-cittra och andra högdjur inom svensk nationalromantisk konst ser allmänt på kanelen ut. (Jag vill också ha ett sidhuvud, kan inte nån göra ett till mig?). Caroline skriver om konst, om politik, om Beyoncé och om svenne-indie. Bland annat.
Nästa på tur är Chrissies I just can't hate enough. Men ni får ge er till tåls tills kanske ikväll. Eller i morgon. Yeah, sån är jag. En sån som låter er sväva i ovisshet. Suck it, bitches, etc.
*ETA: Och tillika ett (förvanskat) Emma Goldman-citat, men det visste vi väl redan, era bildade typer.
2 comments:
tack fina schmerr! bloggtiteln är egentligen emma goldman, eller en tolkning/förvanskning av ett emma goldman-citat. kanske värt att bloggas om! *blogghybris*
Ja, det vet jag väl! Det tänkte jag var uppenbart. Och blogghybris är det bästa.
Post a Comment