open fields of eucalyptus - westward bound.

Det är höst. Jag vet det för jag har köpt höstens första mössochhalsdukar, samt blivit förkyld. Det är därför befogat att skriva en lista över sommarläsningen.

Förra sommaren hade jag, om nån minns, projektet att läsa ut min bokhylla. Samt en annan reservlista. Det var helt fab, jag läste som aldrig förr. Det hade sannolikt att göra med mitt jobb som var väldigt läs- och sommarpratarvänligt.

Denna sommaren har jag inte haft samma jobb, och inte haft tillgång till min egna bokhylla. Istället har jag haft tillgång till panshiarnsas bokhylla, som är väldigt omfångsrik, och ett jobb som gjorta att jag sovit väldigt mycket på dagarna och kollat mycket på vita huset på kvällarna.
Från början skulle sommaren ha varit rysk, men det gick inte alls. Jag hann med en soiree hemma hos Anna Pávlova samt en spritfyllefest där jag har för mig att någon slags björn var involverad hos unge herr Kurágin. Sen slutade jag läsa Krig och Fred. Det kan ha varit ett misstag, men jag har läst så sjukt mycket bra böcker i sommar att jag inte kan vara ledsen för det.

Sommaren började med Myggor och Tigrar, men det kanske är att fuska för den läste jag nog egentligen innan jag ens började sommarviket. Jag har minnen av att ligga och flämta i värmen på klipporna på Huvudskär och läsa om Camorran i ljuset av fotogenlyktan på kvällen. Det konstigaste med den här boken var att den inte alls handlade om det som jag trodde den skulle handla om. Jag tycker obestämt om den.
Sen flyttade jag till Norrköping, och hittade en av de första dagarna stans bästa antikvariat och Glaskupan för en tjuga. Den var så bra att jag vägrade ge bort den i det där pocketutbytet jag gick med i. Istället fick någon i Söderhamn glädjen att läsa The Versuvius Club - a bit of fluff, som verkligen är en bit fluff. Den började mer lovande än vad den i slutänden levererade, men var ändå trivsam och brittisk sommarläsning.
Ungefär då kom jag in i någon slags läsfrenzy, och avverkade i rask takt Martha Quest, Lonely Planet, Kallocain, Lolita, Neverwhere, och Glasblåsarnas Barn.
Sen läste jag om Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, liggandes i hammocken med ett glas flädersaft. Det var precis så somrigt som det låter.
Sen började sommaren lida mot sitt slut, som det heter, och jag läste Special Topics in Calamity Physics, Jack och Bit of a Blur.

En bra sommar, all in all.

In conclusion, gentlemen,
Myggor och tigrar - oväntad och helt okej.
Glaskupan - varje gång jag tänker på hur länge jag väntade med att läsa den blir jag lite arg på mig själv.
Versuvius Club - lättviktig trevlighetslitteratur.
Martha Quest - nästan så jag inte vågar läsa de uppföljande böckerna, i rädsla att de inte ska vara lika bra.
Lonely Planet - mycket bra.
Kallocain - Helt okej.
Lolita - obehagligt bra.
Neverwhere - fin om man gillar sagor, och det gör ju jag.
Glasblåsarnas barn - njah.
Mästerdetektiven Blomqvist lever farligt - mycket, mycket bra.
Special Topics - Så bra att jag får svårt att uttrycka mig.
Bit of a Blur - fin
Jack - småtråkig.

Nu är sommaren slut och jag har Gräset Sjunger bredvid sängen.
Vad har ni läst?

Old folks.

Jag har funderat en del på det här med pensionärer i sommar. Att dela hus med panshisar har varit det bästa jag gjort på länge. Jag har lärt mig asmycket om blommor, om folkskolesystemet, om sjukhus och om kräftor. Till exempel.

Jag har ocksådödat några myter. Bland annat det här om att panshiar alltid pratar om sjukdomar. Det är visserligen sant, men det beror bara på att de faktiskt tar frågan "hur mår du" på allvar.

Exempel:
Jag vaknar på morgonen, snubblar ut i köket, äter frukost och lyssnar på plånboken. In i köket kommer L.
L: Godmorrgon godmorrgon! ( L hälsar alltid med dubbla hälsningord.)
Jag: Godmorgon!
L: Hur står det till.
Jag: Jodå, det är bara bra.
L: Det är ju fantastiskt. Du har inte varit sjuk en enda dag på hela sommaren.
Jag: ....

Det slog mig inte ens att han faktiskt frågade om min fyska hälsa. Jag hade ju kunnat svara att jag var trött som en mäla, att jag började få ont i axeln och oroar mig för musarm eller att jag ätit för mycket och var mätt som en mäla. Allt detta hade varit sant.

Och om nu följdaktligen panshiar alltid svarar på frågan helt uppriktigt så är det väl inte så himla konstigt om de får rykte om sig att gnälla om sjukdomar. För det är ju så att när man blir gammal så funkar kroppen lite sämre. Saker går sönder på gamla prylar, det är inte breaking news precis. Det är bara att de faktiskt tror att folk frågar om det som gör att de tar upp öronsus och artros. Och det kan man väl knappast beskylla dem för. Om jag tror att nån är intresserad av min åsikt om Special topics in Calamity Physics så delger jag ju den. Hell, jag delger den även om jag inte tror att nån är så värst intresserad.

Panshiar alltså. For the win. Jag säger bara det.

Inte okej.

Jag hatar ordet livsnjutare så himla mycket.

Det är allt.

Sport-o.

På listan av saker jag är trött på att prata om kommer snart OS att inta en formidabel plats. Men innan det händer ska jag bidra med min bloggade åsikt om Kallur. Och Holm. Och hela skiten.

För jag har tänkt lite på en grej.
Det måste ändå vara rätt nice att vara sportstjärna i Sverige. Den oförställda, okritiska kärleken från såväl folk, som journalister (med ett undantag möjligen) och expertkommentatorär är fullkomligt förkrossande.
Såhär.
Kallur river första häcken. Men att hon river beror givetvis inte på att hon är för dålig, utan att hon är för bra. Hon var helt enkelt för stark och för snabb, och därför inte hinner dra upp fötterna när häcken kommer sådär otippat snabbt inpå. (Vilket ju möjligen hade varit rimligt om hon i vanliga fall hade lattjat omkring i nån slags snårskog i 20 minuter och sen rundat en hörna och där WHAMBAM jättestor häck och kallur ba Oh shit, vad fan hände.) Jobbigt läge.

( Meanwhile in lunchrummet.
Sporten: Men ni måste ha lite förståelse, det är jättesvårt det där ju och hon var för snabb.
Webbredaktören:Alltså. Kvinnan hade ett jobb. Springa över häckar. Det klarade hon inte. Då får man tycka att hon är dålig.)

Och sen, Holm. Han kan inte hoppa över ribban. Vilket är förståeligt, den är snorhögt uppe och hade jag sett den ligga där hade inte min första instinkt varit att hoppa ÖVER den direkt. Men det var tydligen hans. Vilket misslyckades.
Efteråt, i expertsnacket, Kajsa Bergqvist:
"Det finns ingen friidrottare som är lika bra som Stefan Holm. Ingen."
Men jag tycker nog ändå att om det finns nån som lyckas hoppa över 2.36 och nån som inte lyckas, så är den som lyckas lite bättre. Även om det var Stefan Holm som misslyckades.

Ok. Det var allt.

visual aid no. 1

Varje bok jag påbörjar är en förhoppning om det här.

Att lika delar vilja skolka från världens roligaste jobb för att stanna hemma och sträckläsa som att inte vilja läsa ut den - för tänk om den blir sämre, den kan inte rimligtvis fortsätta vara så här bra i två hundra sidor till.
Känslan av att ha hittat något nytt och inte tidigare skrivet - trots att själva handlingen om refererad påminner om åtminståne två andra böcker jag läste förra sommaren.
Känslan av att sakna huvudpersonen.
Känslan av att redan nu veta hur jobbig det kommer vara när boken tar slut.
Känslan av att inte vilja läsa någonting annant igen, någonsin, för det kommer i alla fall inte att vara den här boken.

Känslan, antar jag, av att läsa motståndslöst men innehållsfyllt, att återvända till bokslukaråldern, den enda åldern jag egentligen längtar tillbaka till.

Working class whatta?

Saker man vill göra när man är lite lätt bakfull*
- Titta på Breakfast at Tiffanys
- Eller Gossip Girl
- Läsa tidningen i ultrarapid
- Rekapitulera gårdagens händelser med övriga partners in crime
- Äta ost
- Titta in i väggen
- Gå omkring i raggsockor och mjukisar
- Frampå kvällskvisten ta sig samman och bjuda över sig till nån annan som lagar mat åt en.

Saker man inte vill görra när man är lite lätt bakfull
- Cykla i motvind och regn till jobbet för ett skönt 10-timmarspass.



*inte sådär episkt bakfull så att man bara vill dö, ungefär, alltså.

The läge.

Har jag inte hört av mig på länge.
Har vi inte setts trots att jag varit i närheten.
Har de senaste bloggposterna varit kassa och oinformativa.
Tycker du helt enkelt att du börjar få sämre och sämre koll på vem jag är och vad jag gör och vad jag tänker på om dagarna.
Eller undrar du bara vem fan det är som snott ditt bästa domännamn på blogger.

I såna fall är svaret enkelt.
Just nu är det ungefär såhär.




Inte bokstavligt kanske.
Men det är det enda som snurrar i det här huvudet dessa dagar.

En bra början.

Det är inte det att man köper lycka. Det är mer att man köper prospektet av lycka. Eller man köper saker, och tanken på hur nice det kommer bli att konsumera dem gör en lycklig.
Dagens matkasse innehöll yoghurt med honungssmak, blodgrapefrukt, apelsinjuice, rödbetor, chevre, kokosmjölk, lök, bananer, färska sockerärtor, cashewnötter, en flaska errazuriz rosé och en flaska cacadu ridge vita.

Det är ett idogt jobb, etc.

Igår på redaktionen.

Sportreporter: Det är lite jobbigt, för det regnar så mycket så nu kanske inte matchen blir av och då sitter vi där med fyra extrasidor att fylla.
Nattchef: Ja, det blir ju ett problem. När vet vi om den blir av?
Sporten: Vid halv sju säger de, men vi har fortfarande inte hört något
Nattchef: Vi får väl vänta och se. Det är ju TV-sänt, så det ska väl mycket till för att de ställer in den.
Sporten: Jo, det förstås
Nattchef: Sen kanske de visserligen bryter benen av sig i det blöta gräset. Men det kan man ju åtminståne fylla tidningen med.

Det är möjligt att jag har sagt det förut, men jag har verkligen världens roligaste jobb. Att utbilda mig till något och sedan jobba med det och sluta jobba på bilmack/gästhamn/kvarterskrog/extrajobb of choice kan möjligtivis ha varit det bästa jag gjort, typ.

Saker jag är trött på att prata om, eller: shut up and suck.

Följande saker åker nu upp på listan där sedan tidigare "vikten av personliga kontakter", "nepotismen inom journalismen" och "svensk fotboll" redan intar förstaplatserna.

-FRA-lagen (jajaja intrång i privatlivet jajajaja stasi 1984 jaja borgare och antiliberalister och sossarnas förslag från början. Vi vet allt det där. Säg något nytt. Eller ännu hellre, gör något
nytt)
-Facebook
- Stadsfestivaler vs. skogsfestivaler (eller även kallad en skrämmande utveckling och ännu ett tecken på ointresset av musik vs tillgången på riktigt kaffe, dödsstöten för eldsjälarna vs skönt att slippa åka ut i skogen, eller augustibullers död och emmabodas breda satsning för att överleva vs diversifiering. Kärt barn, etcetera.)

Kan vi inte bara prata om vädret istället.