Old folks.

Jag har funderat en del på det här med pensionärer i sommar. Att dela hus med panshisar har varit det bästa jag gjort på länge. Jag har lärt mig asmycket om blommor, om folkskolesystemet, om sjukhus och om kräftor. Till exempel.

Jag har ocksådödat några myter. Bland annat det här om att panshiar alltid pratar om sjukdomar. Det är visserligen sant, men det beror bara på att de faktiskt tar frågan "hur mår du" på allvar.

Exempel:
Jag vaknar på morgonen, snubblar ut i köket, äter frukost och lyssnar på plånboken. In i köket kommer L.
L: Godmorrgon godmorrgon! ( L hälsar alltid med dubbla hälsningord.)
Jag: Godmorgon!
L: Hur står det till.
Jag: Jodå, det är bara bra.
L: Det är ju fantastiskt. Du har inte varit sjuk en enda dag på hela sommaren.
Jag: ....

Det slog mig inte ens att han faktiskt frågade om min fyska hälsa. Jag hade ju kunnat svara att jag var trött som en mäla, att jag började få ont i axeln och oroar mig för musarm eller att jag ätit för mycket och var mätt som en mäla. Allt detta hade varit sant.

Och om nu följdaktligen panshiar alltid svarar på frågan helt uppriktigt så är det väl inte så himla konstigt om de får rykte om sig att gnälla om sjukdomar. För det är ju så att när man blir gammal så funkar kroppen lite sämre. Saker går sönder på gamla prylar, det är inte breaking news precis. Det är bara att de faktiskt tror att folk frågar om det som gör att de tar upp öronsus och artros. Och det kan man väl knappast beskylla dem för. Om jag tror att nån är intresserad av min åsikt om Special topics in Calamity Physics så delger jag ju den. Hell, jag delger den även om jag inte tror att nån är så värst intresserad.

Panshiar alltså. For the win. Jag säger bara det.