Jo, det var det här med att inte tycka synd om andra.
När jag är sjuk tycker jag visserligen rätt synd om mig själv. Det ingår ju. Men jag har rätt svårt när andra tycker synd om mig - och jag har framför allt svårt att tycka synd om andra när de redan tycker synd om sig själva.
Det är inte alls en speciellt trevlig egenskap. Men jag kan helt enkelt inte riktigt acceptera att folk inte kan "ta sig samman och skärpa till sig", om det skulle behövas. Ta en alvedon ffs, du är inte lungsjuk, bara förkyld. Tänker jag. Jag tror det här är samma del av min personlighet som också tycker att hippies är folk som borde klippa sig och skaffa ett jobb, som jag tidigare skrivit om. Sympati med de svaga? Not so much. Klipp till dig. Du kan snyta dig sen. Man kan om man bara vill, du får väl må lite sämre efteråt.
2 comments:
Alltså, jag är ju också en sur typ som tycker att människor ska sluta gnälla, men jag håller ändå inte med. Jag tycker världen befolkas av puckon som tog en alvedon, sedan en till, sedan en till och sedan en till och aldrig stannade hemma och blev friska. Min hemmagjorda tes är att det är därför de är sjuka och därmed gnäller. Lägg av gnällisar, gå hem och bädda ner er liksom.
Ah, men vi tar om olika sorters gnäll här. Det ena är ligga hemma och gnälla-gnället, som jag pratar om, och det andra är gå-till-jobbet-men-fortsätta-tycka-synd-om-sig-själv, vilket du berör. Båda två är lika jobbiga, på olika sätt. Hm. Eventuellt blir detta ett alldeles eget inlägg om ett tag. Jag verkar tydligen gå igång på det här.
Post a Comment