A man, a manor, a mansion.

Det har snöat bisarrt mycket, helt omoraliskt mycket, de senaste dagarna, och jag har öroninflammation.
Jag hanterar detta genom eskapism.
Just nu: Engelskt sekelskifte. Downton Abbey, Gosford Park, Brideshead Revisited (symptomatiskt: alla engelska dramer om rika familjer heter samma sak som deras gods).
Det fungerar helt okej, även om jag fått märkliga feberdrömmar om fideikommisser.

Nu behöver jag en butler, en schäslong och en titel.



Lord Henry slängde sig på divanen.

Det var dessutom Lord H. som sa "I can sympathize with everything except suffering". Vilket jag på senare tid har kommit att inse tråkigt nog är helt applicerbart på mig.
Men det blev så långt när jag skulle utveckla det, så vi tar det i morgon i stället.