Build me up

I dag knackade min chef mig på axeln i (förmodad) välmening och berättade att min bylinebild skulle tas i morgon. Så jag skulle ha möjlighet att piffa till mig lite extra, liksom. Kanske sminka mig.

Grejen är den, sa jag inte, att jag redan piffar mig rekordmycket innan jag går till det nya schnygga jobbet, för att inte liksom lusa ner miljön. Dra ner det generella intrycket. Ni vet. Jag har nämligen aldrig i min inte så värst långa karriär jobbat på ett ställe med så många piffiga människor. Det är ett idelt klapprande av högklackade stövlar. (Jag minns med visst obehag hur jobbigt det var att alla på det första jobbet hörde när jag kom för att mina skor typ tre cm höga klackar ekade i hela kontorslandskapet. Det skulle aldrig inträffa här.). Om det jobbade säljare här, vilket det inte gör, skulle det inte längre gå en dödstydlig fashionlinje mellan redaktion och sälj.

Och det smittar ju, uppenbarligen. Jag har mascara på mig varenda morgon. Vad jag ska lyckas prestera imorgon för att leva upp till bylinebildtagningen är mer oklart.

Lösögonfransar, kanske?

***
Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med att undra vad som hänt med den Shampoo Rising, men nu lever den igen och all is well.