Knäck.

Praktiken är över. Länge leve praktiken.
Igår var jag tillbaks i kunskapens korridorer igen. Det var masspsykos och oppep i en ganska oskön blandning. Masspsykos eftersom det enda alla ville prata om var vilka som hade fått jobb eller vik. Konstant. Opepp eftersom vår sista fyrpoängare verkar varar sämre förberedd och mer ogenomtänkt än vanligt. Även med JMK-standard mätt.

Jag är därför väldigt nöjd med att vara tillbaks på mitt i idag. Min nyhetschef gick just förbi, pratade i handsfree, hojtandes att det var ”ett jävligt svårråddat knäck just nu”. Jag skriver om kamphundar och om folk som förlorat jobbet när de varit föräldralediga. I lunchrummet blev jag som vanligt hånad för min ynkliga matlåda och en vild diskussion om pannkakor utbröt, för vilken min ugnspankakelunchlåda förmodligen var ansvarig.

Jag vill inte plugga. Jag vill bara jobba. Jämt.
Kan jag inte få det?