Jag tror inte att ni har undgått att det snart är jul, igen.
Det brukar vara jättesvårt att missa.
Vi tacklar även denna jul med den bästa julmusiken, och med glögg. Det går ändå helt okej, skulle jag säga. Mest för att den bästa julmusiken är så överjävligt bra.
Och eftersom jag inte tycker att du ska behöva genomlida en jul till tonerna av Carola och Peter Jöback, kan du hitta den bäst julmusiken precis här.
I år har jag försökt göra listan lite kortare, och lite mer enhetlig men ändå allsidig. Det är svårt. Dessutom saknar jag flera bra låtar. A fine frenzyz fantastiskt loja tolkning av "Let it snow", till exempel, är inte med. Och inte heller den svängiga "5 000 turkey", som jag inte vet vem som har gjort men som handlar om hur kalkonerna gör gemensam sak och revolterar mot köttätarna på juldagen. Det är skitsynd, för de är verkligen väldigt bra båda två.
En annan sak som är svår är att begränsa antalet låtar från samma skiva. Det är frestande att bara tjong in hela Phil Spectors julskiva (Ronettes! Darlene Love!), men det är ju att fuska. Likaså Sufjans Stevens vackra Songs for Christmas skulle också vara lätt att bara planka. Men ja, det får man inte.
I stället får man förra årets it-jullåt, Santa Baby, den kanske lojaste, sexigaste, mest bortskämda och snygga jullåt som någonsin spelats in. Kalle Moraeus Koppången, det enda som egentligen rår på det nordiska julmörkret. Don't shoot me Santa, The Killers vädjan om att slippa falla offer för den suspekt rödklädde farbrorn på julaftonen. Jack Johnson's Rudolf, den enda Rudolf-version man står ut med eftersom Rudolf här slutar ta skit och lackar ur på de andra renarna för att de var så taskiga i början. Och naturligtvis Glasvegas hjärtslitande vackra Silent Night i vädjande moll.
(Och Okkevil Rivers "Listnening to Otis Redding at home during x-mas", och Mariah Carey såklart, och Beyonce, och Håkan Hellström, och Flaming Lips, och Neko Case, och Aimee Mann, och ja. Mycket mer. )
A fine frenzy gör jättefin julmusik. Här dessutom med Elvis välsignelse. Den är tyvärr inte med på listan. Förlåt. Det är spotify's fel.
10 comments:
Åh, tack. Fast Håkan (& Plura) är ju själva defintionen av sista låten. Jullistor spelas ju i och för sig på repeat, när jag tänker efter.
När jag har en halvtimme kvar att leva ska jag kungöra jul, dricka upp en bar och skråla den på göteborsk engelska.
Gissa om den här listan ska gå var på söndag!
PS: Vart är Fears ”Fuck Christmas” och Venoms ”Black xmas”? Dåligt!
är julmusik som lussebullar, att man inte får äta eller lyssna på det när det inte är jul? att de inte säljer lussebullar alla dagar på året stÖr mig nåt enormt.
även om jag inte gillar Uffe Lundell så är "snart kommer änglarna att landa" väldigt fin. det sägs att Jesus & Mary Chain tog trumsoundet från honom. eller det kanske inte alls sägs.
ehrm. stavade fel på inlägget ovanför, därför står det att jag deletat. tänkte aldrig på att det lämnar fotspår... och det stör mig lite.
Calle/ Ja, jag tänker också att den loopar. Har inte gjort en sådär värst genomtänkt ordning i all fall. Gör gärna om själv i en egen lista!
138/ bah.
Onda piloten/ jag vet inte! Det där är något jag tänker på ganska mycket, faktiskt. Jag gillar ju julmusik asmycket, men tror eventuellt att man skulle tröttna lite om man lyssnade jämt. Däremot har jag inga problem med att börja jul(musik)en väldigt tidigt, säg november. Eller, vad tycker du?
men då blir det ju nästan som när människor julhandlar julklappar. det bara flyttas tidigare och tidigare. det finns ju människor som köper julklappar i september för att slippa "julstressa". snacka om framförhållning!
nä. julmusik ska lyssnas på en vecka före och en vecka efter jul. eller jag vet inte
men då blir det ju nästan som när människor julhandlar julklappar. det bara flyttas tidigare och tidigare. det finns ju människor som köper julklappar i september för att slippa "julstressa". snacka om framförhållning!
nä. julmusik ska lyssnas på en vecka före och en vecka efter jul. eller jag vet inte
Men neeej, det är ju hur stor skillnad som helst! Julmusiken är ju närmast oändlig, och fyller olika funktioner. Jag tycker at man med fördelkan börja börja med punkrock, via pop sen närma sig jazz, framåt decemerslutet börjar det bli läge för engelska visor i olika tappningar och sen på julafton släpper man alla hämningar och kör loss på Jussi och kompani, dagen till ära.
Efteråt, däremot, känns det alltid lite sådär. Sånär som på "Maybe this Christmas" som jag hade på hjärnan häromdagen.
Post a Comment