Korkad, tom och glad, eller: vad har du gjort på semestern?

Ok, såhär.

Jobbiga frågan: Berätta hur det var i fjällen/alperna/kullar of choice. Hann du med att jobba något/konkretisera något av de roliga projekten som du håller på att starta upp/komma fram till livets mening?

Långa svaret:
Well. Nej. Det är inte direkt intelektuellt utmanande, det där livet. Jag tror eventuellt att jag läste Zadie Smiths novellantolgi The book of other people, men det var nog så långt det sträckte sig. Eller jag läste nog söndagens och tisdagens DN typ sju gånger, och löste eller försökte lösa samtliga korsord. Men jag skrev absolut inte på något av mina frilansjobb, whythanksforasking. Jag var upptagen med annat. Vid ungefär den trejde skiddagen infann sig en viss vardagsrutin. Sofia vaknar obegripligt pigg vid halv åtta. I prinicip vaknar jag väl också då, men det kan endast se som rent tekniskt, och jag hoppar inte ner till köket och tjoar om hur det är sol och blå himmel ute. Det har jag nämligen inte märkt, jag är upptagen av att känna vikten av mina vader (mycket stor) och stelhet i nacken (helt okej) efter gårdagens skidåkning respektive Vita Huset-tittande i konstig vinkel. Så småningom blir det i alla fall uppstigning och frukost även för mig, om än i oändligt mycket mer dämpat/normalt tonläge.

Sen knatar man ner till backen och åker. En hel dag. Ibland med långa varmchokladmedrompauser, ibland utan. Ibland i pist. Ibland utanför pist.

(När vi skulle hyra skidor ville jag ha ett par ganska mjuka, för att kunna offpista bra. "De här är bra, och breda". Jaha, är de mjuka? "Nej, men breda". Men jag ville ha mjuka. "Alltså, du kommer förmodligen mest att vara i pisten i alla fall". Varfördå? "Ta de här nu". Jaha, okej. Kan man förresten hyra skidguide som hittar till den bra offpisten någon dag, om man vill? "Det är är inte Verbier, Schweiz. Det är Hundfjället, Sälen. Det finns i princip ingen offpist. Eller den, finns men det är typ det som du ser". Well, okej, tack då.)

Sen är klockan halv fem, eller fyra, eller tre, beroende på dagsformen, och man går hem. Då har huvudet varit fullt av kantnings- och carvingsvängs- och hur gör man egentligen för att snurra, nej, intesådär, aj, fan- tankar, men annars blissfully tomt. I omkring sex-sju timmar sådär.

Sen följer ett hårt schema av öl på solig veranda, streching, bastu, sovamiddag. Eller läsa gårdagens DN. Efter askort tid är klockan sju, man dricker martini ur vinglas och jag knycker alla oliverna, och någon förmodligen inte min pappa känner sig manad att ta tag i matlagningen, ett projekt som varje dag verkar ha en startstrecka på ytterligare en timme. Ja, och sen äter man hur mycket som helst ("för vi har ju sportat", liksom), och pappan diskar och det kollas på Vita Huset eller spelas Before I kill you Mister Spy. Och efter denna hårda dag stupar man i säng. För om lite drygt sju timmar kommer Sofia hoppa upp ur sängen och hojta om vädret, och jag kommer ligga och försöka avgöra hur mycket jag slarvade med stretchingen dagen innan.

Korta svaret: Det var nice, men jag jobbade inte så mycket. Har du läst nån bra bok på sistone som jag kan få låna?