Tuesday, October 28, 2008

Mysteriet med body shop, eller varför vill man lukta som vaniljsocker.

Som Total Eclipse-bloggen så korrekt obeserverar erbjuder rulltrappor verkligen en ofta underskattad möjlighet att lära känna sina medpssagerare bättre. Häromdagen åkte jag rulltrappan vid T-centralen och stod nedanför en kvinna som avyttrade en distinkt doft av... vanilj.

Det var inte en sån lukt som väcker doftminnesler och förimmelser. Det var mer sorten som får en att klart och tydligt se ett beige doftljus från Indiska framför sig. Jag kunde lika gärna stått bakom etiketten på hudkrämen där det i snirklig stil stod "Doft: Vanilj".

Det fick mig att fundera lite över vem man är om man vill lukta som en vaniljbulle. Jag vet att det inte är ovanligt att tex Body Shops typ schampo, kroppssmör, dagkräm, nagelbandsolja och jag vet inte riktigt vad mer kommer i dofter från hela kökets rika spektra av dofter. Det är banan och kanel och papaya och lime och whatnot. Det i sig är ju märkligt, men vill man ha kvaserekoprodukter så vill man, då kanske det ingår en inre önskan att lukta som ett kök. I alla fall.

Vad jag inte förstår är varför man uppenbarligen väljer att koordinera samtliga sina produkter och tvättmedel och sköljmedel och parfym i samma doft, en hel doftorkan av vanilj, vaniljvaniljvanilj, så det enda folk har den endaste möjlighet tänka på när det går inom en halvmeters avstånd äv en är.... vaniljstänger. Alternativt doftljus.

Liksom, är det verkligen det man vill kommunicera med sin doft of choice? Jag säger inte att det är bättre att lukta banan om håret och kanel om naglarna, utan snarare - det måste finnas nån slags gräns för det här med att lukta som matvaror. Jag tänker mig att det är lite som homestaging - man kanske vill att folk ska känna sig hemmastadda i lägenheten, men man vill inte att de ska fråga vart de nybakta bullarna göms någonstans.
Det är såhär ni luktar, kiddos.

Det här blev uppenbarligen väldigt långt, så jag delar upp inlägget. Stay tuned för nästa som kommer handla om om vaniljens orginalitet, och vitsen med vaniljglass.

3 comments:

Amanda said...

Yeay! Hon Bloggar!

Jag tycker själv om Body shops duschcremer men har samtidigt en skräck för att komma som värsta doftbomben på tunnelbanan, vilket gör att jag ofta är nervös att det där är jag: duschcreme, shampoo, balsam, deo och hårspray i olika sorter och lukter. Inte för att allt brukar lukta mat, men jag är doftparanoid oavsett lukt.

Amanda said...

Och en sak till: Folk som luktar mjukmedel, är inte det en alldeles särskild sorts människor?

Terry said...

Mycket troligt. En alldeles särskild och lite obehaglig sort. Jag har inte fått köksluktsvibbar av dig, men lovar att säga till om så skulle vara fallet någon dag.

Men det där är ju ett problem - dofternas krig, eller förenade vaniljlukten incorporated, brought to you by balsam och lotion och parfym och tvål in sync?