Igår åt jag lunch på cinnamon. Det var nice, jag åt pastasallad och mozarella, och fick en identitetskris.
Klockan var kanske halv tolv. Jag åt lunch. Jag satt med Anna och Mia, som också åt lunch. Vi pratade om yoga och veckans bildjobb och om vad man helst skulle vilja drömma om på nätterna och om vilken sorts snarkning som var bäst, bas- eller diskant-snarken.
Bredvid oss sitter två tjejer och ser sådär sömnmosiga och nyvakna ut. De äter yoghurt med bär och dricker kaffe och juice. De äter uppenbarligen frukost, och är förmodligen lite småbakis men i helt okej skick.
Mozarellabitarna blev lite större i munnen när jag insåg att jag nu var en av de där människorna som åker nyduschade till jobbet när andra personer åker hem från efterfesten. Jag är en av de där du skäms inför när du luktar sprit en torsdagmorgon efter en ovanligt hård onsdagnatt.
Jag antar att jag förstod att det skulle hända en vacker dag, och jag är väl egentligen inte speciellt missnöjd. Mitt jobb är fantastiskt, och jag går hellre upp halv sju varenda vardag och har det än slirar i svängen varje dag utan jobbet.
Jag lovar.
Men det kom ändå som något av en chock.
Nu ska jag till gamla folkhemmet och knycka gratisöl. Jag tror inte att jag är i kris, men jag är inte helt säker.
No comments:
Post a Comment