Jag hade tänkt skriva nåt om en maskerad jag var på, om budweiser-öl, om konståkning eller möjligen om juno. Men något kom emellan. Typ brutal verklighet. När jag hämtat mig från chocken kan det hända att en initiserad analys av bud ändå kommer.
Just nu är det dock såhär:
Janiari är ju traditionellt den fattigastte månaden i hela världen. Post jul, post nyår, post köpa-sig-lycklig-för-det-är-så-jävla-mörkt-jämt.
Men inte i Casa Terry. Oh no. You ain't seen nothing yet. Visserligen hade jag sista veckan sammanlagt 40 kronor att leva på och sms:ade mig fram genom Stockholms lokaltrafik. Men en vecka klarar man väl det om man har mat hemma och inga akuta räkningar. Jag såg ändå tämligen fram emot den 25e januari, och lite som välldigt väldigt hungriga människor fantiserar om citronmarängpaj istället för gröt fantiserade jag om ännu fler koftor och väggur.
Men, mina vänner, det visar sig att februari blir om möjligt ännu fattigare. Tydligen är en av de mångtaliga skillnaderna mellan praktikant- och vikarielivet att lönen släpar en månad. Jag fick alltså inte alls nån (monetär) creds för alla timmar på redaktionen i januari. Så efter att betalat a-kassa, bredband, mobil, dans samt el-& gas har jag 1800 sköna patchulies att leva på. Jag har till och med gjort en budgtet för att veta hur mkt jag får göra av med varje vecka. (omkring 450 kronor).
Jag är så himla missnöjd. Det är som att jag redan hade det där vägguret, och att någon nu slitit det ur mina armar. Jag vill konsumera. Jag vill dricka drinkar. Jag vill vara en rik knös, dammit!
Men nej. Det blir ännu en månad av potatis och keso, alltså. Och jag kommer att behöva bli underhållen på väldigt billiga sätt.
Billiga-saker-att-göra-tips mottages tacksamt. Hittils har jag kommit på
-kolla på (nedladdad) film
-gå på gratisvisningar på bio (det är här alla mina filmskribentsvänner hör av sig, ok?)
-stå på gästlistor (jag kan hittils komma på möjligen två i hela februari)
-känna folk i baren (nån som jobbar i nån bar?)
-låna böcker på bibliotek
-gå på gratismuseer/utställningar, vilka ju är betydligt färre sedan Sverige blev ett borgerligt land.
-ha rika vänner som bjuder mig på saker. (en försvinnande kort lista)
När jag bekladade mig för min redaktionsgranne på jobbet fick hon något nostalgiskt över sig och sa "åh, men jag kan ändå sakna det där med att behöva laga mat på det man råkar ha hemma, det blir så kreativt då". Det gjorde mig rätt arg. Det var uppenbarligen ganska länge sen hon fick äta broccoli med salt och pasta till middag för att hon inte kunde handla kompletterande sås-material. Romantiserande historierevisionist.
6 comments:
Jag har inga pengar. Inga pengar alls (jag ljuger, men andan är denna). Alltså har jag bara ett förslag på vad man kan göra: vara med sina likaledes fattiga vänner! Man kan dricka te (mycket billigt) samt spela brädspel man redan har hemma. Och prata, men inte så mycket att man blir hungrig.
Störande med fördröjning! Hade hänt mig hade jag typ fått paniksälja bilen eller något..
Ett möjligt nöje skulle ju kunna va att fixa knytis. Du står för initiativet och den öppna dörren, vännerna blir lyckliga och tar med glädje med sig något i stil med mat och dryck.
Jag kan vidarebefodra min pressvisnings-inbjudningar om du vill ha något att göra på dagarna. Film är aldrig fel och som löneslav har jag inte riktigt tid att gå på visningarna.
Lisa/ Bra synpunkter allihop. Jag dricker gärna te och pratar måttliga mängder, brädspel kan jag tänka mig om det inte är monopol.
Therese/ Bra tanke! Varken lokal och initiativ är ju sådär våldsamt dyrt i dagens fria kapitalism.
Tommy/ Ja! Skicka genast vidare allihopa omgående! Jag vill fett gärna gå på gratisbio om dagarna. Bra initiativ.
Har skickat ett par på din gmail-adress.
Ja, den här eftersläpningen är ondskans axelmakter. Jag fick ju dessutom Bokia-panik och jobbade extremt lite i januari så min eftersläpning kommer att vara till typ april.
Post a Comment