I dag...

... blir vi lite blödiga av att få dricka rosévin i parker och äta sparrispasta och röka en ohemul mängd cigaretter på en innergård i den första varma stockholmsnatten tillsammans med vad som kan vara en av Stockholms allra finaste människor, och sen lyssna på det här.


I morgon är vi tillbaks med your regularly scheduled mans-, kött- och idiothat.

the sound that breaks me up most every night

I dag behöver jag inte blogga.
Fair enough, jag behöver nästan aldrig blogga, men i dag behöver jag det extra lite.

I dag skriver nämligen Odi allt man behöver läsa om de kristdemokratiska emancipationshatarnas senaste utspel, och tidningen City har fått något slags uppvaknande och insett att veggies lever ett hårt liv i Stockholm, och skriver rätt bra om det.

(Att man i nådens år 2011 fortfarande behöver specificera att räkor inte är vegetariska eller att man ska behöva dryg för att man för nån jävla gång skulle inte vill få tomatpasta när man går ut och äter är fan helt jävla obegripligt.)

Spelling bee.

Jag blir i dag hånad på Total Eclipse-bloggen för att jag har nånslags stavningsdefekt som gör att jag stavar lite som en bebis. Jag väljer att inte bemöta detta med ett tillbaka påhopp (sjungde INSEGLET? really? De försökte alltså segla in sex gånger utan att lyckas, och detta är på något sätt betydelsebärande?), utan gör en klassisk pudel.
Här nedan följer felstavningar jag kan komma på i all sin prydnad. De flesta gör jag fortfarande, och genomgående för alla är att det inte är sådär värst många år sen jag upptäckte att jag skrivit fel hela livet. Genomgående för alla är också att jag fortfarande tycker att jag har rätt, och SAOL fel. Jämför med ordet matsäck till exempel, som inte alls stavas som det låter. Ingen garvar åt mig för att jag vill stoppa in ett T i den stavningen där. Men kotklett är tydligen jättekul.

Arvinge. Stavas tydligen inte allt arvlinge, trots att man ju klart och tydligt hör det stumma L:et i ordet. Detta ord lärde jag mig stava när jag pluggade juridik och hade kommit till arvsrättsdelen.
vilket för oss in på nästa ord:...
Juridik. Borde stavas jurudik. Gör det av obegripliga anledningar inte.
…. vilket i sin tur för oss in på nästa ord:
Anledning. Borde stavas andledning. Jag stavar fel nästan varje gång. Vilket händelsevis även händer med ordet...
förkylning. Jag vill gärna att det ska stavas förkyldning. Tycker på intet vis att min stavning är mer fel än någon annans.

Vidare:
Strax. Det ordet se ju från början helt obegripligt ut, varför jag inte tycker att det är så där värst mycket konstigare att vilja stava det straxt. Dessutom (vilket jag får veta när jag googlar för att kolla vilket av dem som är rätt) så tar rätt många andra fel på det.

Riksdag. Säg det lite casual och man tänker givetvis att det ska stavas rikstag. Det hörs ju lång väg. Dessutom är det lite rätt, eftersom det kommer från tyskans reichstag. So there. Fun fact: när vi skrev något som kallades “riksartikel” på jmk och behövde gå in på riksdagens hemsida rätt ofta skrev jag fortfarande oftare fel än rätt på detta ord. www.rikstagen.se finns tydligen inte.


Ja, och sen har vi ju kotletten, då. Som inte stavas kotklett, tydligen. Detta fick jag lära mig den hårda vägen när jag skrev fel i en rubrik när jag jobbade på Länstidningen i Södertälje. Där jobbar jag inte kvar.


Däremot har jag inga problem att stava till Nietschze, Azerbajdzjan och Arnold Schwarzenegger. Om nån undrar.

Mer NY-tips: bruncha eller dö.

En sak som stressade mig lite i NY är att varendaste resutrang, and they are a-plenty, förutom att också vara en bar även är ett brunchställe på helgerna. Förstår ni hur många brunchställen det blir? Hur ska man hinna med alla, frågar jag er? HUR?
Det gick naturligtvis inte.
Och här vill jag egentligen allra helst tipsa er om vartenda ställe vi var på, för brunch är ungefär det bästa målet man kan äta och det kommer i hundrafemti olika varianter.
Ricotta- och färska barbrunchen på Prune, pannkakorna gjorda på färska Maine-blåbär på Clinton Street Bakery, French toasten på Flea Market Café, och det där stället på Upper East som hade de galnaste kakorna och de gulligaste koss-inredningen nåsin?


Hur kan man egentligen jämföra huevos rancheros med...

...Pannkakor med färsk frukt och färska blåbär, på ett ärligt sätt?

Men jag tror att det härligaste stället ändå var Essex. Inte bara för att det ingick tre stadiga bloody marys till det facila brunchpriset, även om det naturligtvis inte skadade.
Essex ser inte mycket ut för världen utifrån, men är en knasig etage-öppen planlösning-takfönster-bar-resturang-blandning som kommer ge dig den bästa starten på helgen du kan behöva. Jag tror inte det finns någon bakfylla som inte kan botas av Essex. De kommer mata dig med potatispannkakor och bönröra och fylla dig med bloody marys och mimosas och kaffe tills du är oövervinnerlig och redo att hantera vad som helst, för du har fått hänga i ett litet reservat där alla bara är trevliga och snygga vilket har smittat av sig på dig, trots att du kom hit jetlaggad eller bakfylleångestig eller bara lätt livstrött.


Hopp om livet igen.

Jag är rätt säker på att det kan bli fullt här framåt eftermiddagen, men dyker man upp kring 12-rycket är det inga problem att få bord. Essex ligger i korsningen Essex Street/Rivington, precis mitt emot Essex Market som ni läste om häromdagen.

En grej till om att bruncha i nevvan: På en del ställen är det sjukt lång väntetid innan ni får äta. (Here’s looking at you, Clinton Street Bakery). Låt inte detta avskräcka. Det är nästan alltid värt väntan, så skriv upp dig på listan, gå och köp en färsk juice eller smoothie i ett närlingande stånd och sätt dig i en park så länge. Du orkar mer frukost sen och blir ändå inte argsint och blodockerfattig medan. Plus att du får fräknar.

Mer NY-tips: picnic och picncmat

Man måste, det är faktiskt lag på det, äta picnic i Central Park när man är i New York. Det vet ju vem som helst. Picnicmaten ska du köpa på antingen Wholefoods, korsningen Houston street/Bowery stret. En sjukt snygg, ekologisk och välstorterad matbutik där du även kan köpa typ åtti miojoner orters öl - inklusive på fat som de häller upp i en flaska åt dig, i bakbutiken.
Ska du picnica fler gånger är frestelsen naturligtvis stor att gå tillbaks till Whole foods, men jag skulle i stället rekommendera att du går till Essex market, på Essex street vid korsningen Rivington. Här är det en massa olika lokala handlare som samsas om det stora utrymmet, vilekt är trevligt. Man måste dock betala på varje ställe innan man traskar iväg och letar efter nästa sak - annars springer de efter dig och undrar vad du håller på med. Inte för att det hände mig eller så.


Man vill äta allt, ungefär.

Missa inte den fina ostbutiken längst in som även säljer oliver och lite annat man behöver på sin picnic. Sen är det bara att strosa runt bland bagerier, grönsakshandlare och konditorier. Ska du champagnepicnica, och det ska du ju, måste du dock köpa det på annat ställe. Det ligger liquor stores lite här och där, bland annat på Canal Street några kvarter ner.



Manchegoost, tomat, färska bär, lemonad, champagne och mango är mina picnicfavoriter.

Central park är ju bisarrt stor, typ som Djurgården. Man kan ju teoretiskt sätt picnica typ var som helst, men man vill ju gärna hitta ett fint ställe vid vatten och vid inte bilväg och så. Jag tycker att det är fint vid den lilla sjön där man kan åka omkring med leksaksegelbåtar (det gjore inte jag, men det ser fint ut och i Gossip Girl används båtarna til latt smuggla knark i, så man förstår ju att man vill sitta och titta på dem). Undvik the great lawn, den är gigantisk och överbelamrad och mest en stor fotbollsplan.
Ett annat fint ställe är ovanför tennisplanen och the dairy i södra delen av parken, på gräset bredvid beachvolleyplanerna. Eller ja, ungefär var som helst.

I Central park finns massor av fina konstga grejer, bland annat en alice i underlandet-staty, en swedish cottage (som jag aldrig såg) och ett fancy schmancy lunch- och brunchställe som heter the boat house. Här får man inte ha keps eller linne på sig, och när man äter där känner man sig som nån i Gossip Girl som brunchar tillsammans med sina föräldrar och deras goda vänner och sin expojkvän som man försöker vinna tillbaks utan att det märks. Det är alltså ett mycket fint ställe, och väldigt olikt soho. På ett bra sätt. Plus att man får titta ut över alla som ror när man sitter där. Bara en sån grej.


Rätt fett.

OMNOMNOM:ing in New York.

Jag är tillbaks med fler NY-tips. Eller, skulle man kunna säga, mitt första faktiska NY-tips eftersom det första mest var en rekommendation om att ni borde göra som jag. Detta gäller givetvis nästan i alla situationer, men just då var det mer specifikt inriktat på väljandet av boendet.
Nu över till den första av vad jag förutspår kommer bli många delar som handlar om mat. OMNOMNOM mat.

Emporios var ett himla härligt ställe vi ramlade in på första kvällen, nära döden av jetlag och höga på NY-förundran. Eftersom vi var jetlaggade var vi där ganska tidigt, vid sju kanske, och fick bord direkt. Efter ett par timmar blev det ganska fullt, men skriv upp er på listan och gå och drick cocktalis på snygga baren Peasant som ligger i nästa kvarter medan ni väntar vetja. Missa inte deras bellinis, they are to die for.
Empiros bjuder också på barhäng, men det du är mest intresserad är att få sitta längre in i lokalen, under takfönstren där man kan kika upp på NY-fasaderna ur grodpserspektiv. Sen äter du risotto och pasta och dricker vin som man får i konstiga små krus och älskar att servitörerna ungefär de trevligaste i världen tills du storknar. Jag kan tänka mig att det här stället är awesome för romantiska middagar, men det är även ypperligt för stora kompisgäng och fina vän-dater.


Eftersom servitörerna ungefär är snällast i hela världen så ser de bara skitglada ut när man vill få tryffelrisotton utan räkor, till exempel. Heaven för vegetarianer som är vana att bli himlade åt i smyg när man vill ha en vanliga jävla sallad utan kött i Sverige.

Emporios ligger på Mott street, mellan Spring street och Prince street. baren The Peasant ligger på nästa tvärgata, Elizabeth str, också mellan Spring och Prince.


Himlans goda, bellinisarna.

c.l.e.a.n.

En helt annan grej:
Idag när jag städade hittade jag spindelväv bakom kokböckerna.
Jag är inte helt säker på vad det säger om mig men jag tycker vi struntar i att spekulera i det just idag. Låt oss istället glädjas åt att sagda spindelväv inspirerade (skrämde) mig till att städa hela wonderflat i två timmar, inklusive i något slags anfall av hysteri (spindelrädsla) dammsuga all takstuckatur och alla taklister.

(Det här är varför jag inte städar mer än en gång i månaden. För att det alltid slutar med tvåtimmarsstädningar.) (Jag förstår att man skulle kunna argumentera för att om man städade lite oftare skulle man inte behöva städa en halv eftermiddag varenda gång, men jag tror inte på det. Har man väl börjat är det svårt att sluta, och det är dessutom sjukt svårt att börja.) (Förtydligande: Jag brukar börja när smutsen börjar synas. Eftersom jag bor i en lägenhet som i princip förkroppsligar det förhatliga begreppet shabby chic tar detta ett tag.)

living large, living low

Det enda som är lite svårt med Nevvan är att hitta nånstans att bo som inte kostar hela ens resbudget. Nu var ju min resa en födelsedagspresent, så jag hade inte riktigt det problemet utan bodde på ett fint och rätt vanligt hotell precis på gränsen mellan Soho och East village, på Lower east side.
Oavsett vilket hotell, lägenhetshotel eller hostel ni väljer tycker jag att ni ska bo nånstans här i närheten. Det är ett suvve område att hänga i, dödsfint och härligt och nära till de bästa brunchställena och de finaste barerna och den godaste maten och de trevligaste människorna. Alltså visst, det är klart det är fint på Upper west och i Tribeca och på en massa andra ställen säkert. Men bor ni här här kan ni vara helt säkra på att utbrista “men åh hiiiiit måste vi gå” varenda gång ni går förbi en bar eller en affär på väg tunnelbanan. Plus att nästan alla mina tips kommer att ugtå från att ni vill hänga nånstans här i närheten, Chinatown, East village, Soho och Little Italy typ.


Ibland såg det ut ungefär så här


och ibland så här.

how can you lose.

Det har påtalats för mig att jag borde blogga om NY.
Eller för att vara helt sanningsenlig, det har påtalats att jag borde ha bloggat under NY-resan. Men herregud kids, om ni hade levt mitt liv under de där tio dagarna hade inte ni heller haft tid, ork eller lust att blogga. Jag var upptagen med att äta mig runt hela staden, förstår ni.

Men för att inte helt alienera de få men ihärdiga läsare som finns kvar trots bloggens sjukt stokastiska uppdateringsfrekvens kommer inom de närmsta dagarna lite NY-tips på vad man kan göra om man bor ungefär där jag bodde och gillar att göra ungefär såna saker som jag gör.

Stay tuned, baby dawg.


Himlans fint var det, överlag.

So s'perior.

Medan ni låg och sov i ett bakfullt och illaluktande tillstånd i morse och så småningom vaknade till ångest och illamående sjösatte jag och mastade på min båt.
Jag skriver det här för att ni ska förstå vidden av det moraliska övertaget jag har över er alla just nu.