Thursday, April 7, 2011

MANSHAT.

Ibland, jag kan inte alltid helt säkert säga varför men då och då är det borgerliga morgontidningsorganet DN involverat, ibland inte, drabbas jag av allvarligt manshat.
Trots att jag har en del rätt awesome dude friends, och trots att jag sådär i allmänhet inte tycker att man kan hata en hel halva av befolkningen, egentligen, så blommar manshatet upp. Och då måste man bara lätta på trycket.

Orsaker till manshat:
- Sköna killar. De kan heta vad som helst men är oftast tvåstavigt. Filip, Fredrik, Alex. Det viktiga är att de pratar mycket hela tiden och har en genomgående onyanserad syn på genus.
- Det här med att man säger något roligt, och ingen reagerar, och sen säger en kille exakt samma sak och alla garvar. Snopp = humor.
- Uppvärderandet av manliga bedrifter jämfört med kvinnliga. Manlig känslosam blogg? GUDSÅINTERSSANT, MANLIGA KÄNSLOR ALLTSÅ. Manligt klädintresse? HERREGUD SÅ 2011. Manlig matlagning? VÄNTA MEDANS JAG GÅR UPP I BRYGGA AV REN EUFORI.
- Och, relaterat till detta men så irriterande att det förjänar en egen punkt: Gullandet med män som gör exakt samma sak som kvinnor, men det är ju extra fantastiskt för att de har en y-kromosom och då måste vi falla över oss själva i applåder över hur härligt de är att de, typ, vill vara farsor. Eller tycke att det är oskönt med sexism. Eller andra helt vanliga saker som man kan kräva av vettiga människor.
- Det här jävla ryggdunkandet. Jag trodde rätt länge att det inte existerade längre/i just min jobbsfär/whatever, men det är tydligen inte sant. Manlig chef får ett "jävligt bra intryck" av manlig ny vikarie/kollega, och räcker för att den personen ska få högre lön, roligare arbetsuppgifter och större ansvar. Meanwhile står de kvinnliga medarbetarna där och blir frånsprungen utan att riktigt fatta hur det gått till.
- Killar som är emot kvotering. "Slltså, jag skulle tycka att det var så så sjuuukt jobbigt om jag visste att jag hade fått ett jobb bara på grund av mitt kön och inte på grund av kompetens". MEN DET ÄR JU JUST DET DU HAR FÅTT, IGNORANT ASSHOLE.

Det var inte allt för nu, men jag orkar inte göra listan längre för jag blir för deprimerad och för benägen att bränna ner saker.

Helvete your guys, det här är inte okej.

6 comments:

138 said...

Eh, aeh, jaaa… Hata alla?

Muntrauppskiva:

http://open.spotify.com/album/5Z9DlrjYtnaads2uB7iXFc

Amanda said...

JA! framförallt alla jävla slapprövar som ba "wää wää, såå dåligt med positiv särbehandling, då sänker man ju standarden!!" Och de kan inte få in i sina små hjärnor att det pågår i detta nu men att de är de privilegierade i systemet.

Läste nyligen en bok där författaren jämförde att ta in fler kvinnor i akademin (fysiker) med att ta in hjärnskadade eller folk som inte klarade matematiken...

Terry said...

Ja!
Eller ja, det är ju såklart effekterna av ett patriarkalt system som är föremål för hatet, men det manifesterar sig på ett oerhört störande och stötande sätt hos många män, vilka då blir de konkreta föremålen för hatet.
Uppmuntringsskivan uppskattas, den är väldigt bra att hata (och dammsuga!) till.

Amanda/
Ja! Det är precis det jag menar med den sista punkten.
Och ja, att vara kvinna är givetvis fullt jämförbart med att vara hjärnskadad. Det är en rimlig jämförelse på alla plan.

Sofia said...

Mer om manshat, fast en lite annan sorts: http://kalashnicore.wordpress.com/2011/03/11/det-verkliga-manshatet/

Lisa said...

JAA! Och att man aldrig får ta upp att män har en tendens att suga i allmänhet. En kompiskompis studerade kriminologi och drev tesen att man skulle minska våldsbrotten i Fastlandssverige med 95 % genom att flytta alla män till Gotland. Varför pratar vi inte om det här jätteproblemet? (Åtminstone inte på ett seriöst, kom igen kvinnor nu packar vi gotlandsbåten-sätt)
Samt att män anses köra bil bättre trots att det enda de är bättre på är att köra på folk samt köra för fort (och sedan köra på folk).
Ibland är den återhållna ilskan över patriarkatet nog för att vilja kasta saker omkring sig.

Terry said...

Sofia/ mycket intressant läsning, tack för tipset.

Lisa/ Nej, det där är ju bara något som tas upp i den totala ickeformen av "varför pratar vi aldrig om det här" - i stället för allt verkligen prata om själva grejen. Mycket otillfredsställande.