Monday, November 17, 2008

Oh bag it.

Jag har bytt jobb. I och med det har jag blivit en person som pendlar. Det har fått en rad konsekvenser som jag redan ältat så många gånger att jag inte orkar dra dem här också (människohat, iskalla tår, mörka mornar, internalisering av pendeltågstidtabellen med väldigt mycker mera.)

Men det har också medfört att jag blivit med pendlarväska.
Pendlarväskan är, till skillnad från andra väskor, verkligen konstruerad för alla eventualiteter som kan inträffa på pendeltåg. Och de är många. Jag saknar fortfarande vissa saker (första förband, nål och tråd, mobilladdare och sjökort), men den är ändå redan efter en veckas pendlande helt funktionell.

Survival kit for the pendeltåg:
5 tidningar
(FOKUS, Amerikanska Elle, Arena, Vi läser och Sonic). Fyra av dessa är redan utlästa, men jag kanske vill läsa om dem igen nån dag så de ligger kvar. Är man tillräckligt desperat, dvs har penndeltåget blivit tillräckligt försenat, kan man läsa om välskrivna reportage många gånger.
1 ipod. Ibland orkar man inte läsa.
1 stickning. Ibland orkar man inte lyssna på musik heller. Eller så har man tröttnat på de 4 gb låtar man går omkring med.
1 par öronproppar. Man måste få sova ifred på morgonen. Risken finns visserligen att man inte vaknar i tid utan råkar gå av i typ Östertälje istället, men det är helt enkelt en risk att kalibrera. Jag avgör att det är värt det. Sömn = ftw.
1 block.
5 pennor. Minst. Jag tänker att jag borde till exempel kunna skriva blogginlägg på pendeln, för hand. Det har ännu inte hänt, men man vet aldrig.
1 stipendieansökan till ungdomsstyrelsen, inkl fyra postitlappar som handlar om budgeten. Det här är motsvarigheten till att åka omkring med skolböckerna i väskan jämt. Jag borde, men jag gör inte.
2 böcker. (Nässlorna blomma, och Maken.). En utläst, en uppgiven. Den utlästa är halvt nedklottrad med anteckningar och utropstecken. Den uppgivna är ett dåligt samvete som väntar på att ett tillräckligt försenat pendeltåg ska få mig att ta tag i den igen.
1 läppstift. Man hinner inte hem mellan jobb efterjobbhem, och pendeltåg gör människor fula.
1 par vantar + 1 mössa. Pendeltåg, och dess stationer, är iskalla.
Cigaretter + tändstickor.
Almanacka.
Plånbok + mobil.



Det är en lika delar vettig som sorglig väska. Jag tror inte att man definieras av vad man går omkringoch bär på, inte bara i alla fall. Men det är klart att det är signifikant. Eller åtminståne symptomatiskt. Jag är ju inte en person med portfölj innehållande tre papper och en banan, eller sån där liten baugetteväska som var hippt för ett par år sedan. Jag är tydligen en sån med en väldigt tung brun axelväska i fejkläder där det sticker upp ett par stickor. Det är okej. Även om man blir sned i ryggen.

2 comments:

Amanda said...

Hahaha, du är så rolig!

Jag vet ingen som har blivit så trumatiserad av att åka pendeltåg.

Ses ikväll!

Emst said...

Jag förstår dig. Pendeltåg är väldigt deprimerande (även när de går i tid) på ett sätt som t-banan inte alls är.