Walker with dawn

Imorse var det faktiskt nästan värt det.

Värt det att gå ut på sjövikskajen klockan fyra och inte vara säker på att det inte är klockan tio.
Värt det att det känns lite som att sitta i en hermetiskt sluten bubbla utan omvärld inne i det ljusa kontorslandksapet med mörka fönster som inte visar någonting utom bleka spegelbilder.
Värt det att det inse att ja, det är nog ungefär så här det kommer vara i fyra oändligt långa månader framöver.
Värt det att vara lite orolig att jag inte ska se skillnad på den betonggrå kajen och det lika betongrå vattnet och en mörk onsdagkväll råka kliva rakt ut i årstavikens förlamande mörkhet.
Det var faktiskt nästan värt det. Imorse såg nämligen min morgon ut ungefär såhär:


Det gjorde mig jävligt glad. Och kanske kanske till en lite bättre människa.

We are not afraid of night,

Nor days of gloom,

Nor darkness -

Being walkers with the sun and morning.

- Langston Hughes

(Vi får se hur det känns när jag ska ta mig hem om nån timme sådär)

You said the union would last forever

Jag har slutat cykla till jobbet. Jag höll ut länge, men sen fick jag punka en gång till och jag insåg att det helt enkelt inte var meningen att jag ska vara en åretruntcyklare. Dessutom blev för svettigt nu när man helt plötsligt var tvungen att ha på sig massor med halsdukar på mornarna. Det kändes inte så värst medan jag cyklade, men väl framme klibbade tishan på ryggen och jag var tvungen att oroa mig för lökisar under armarna. Inte okej.

Å andra sidan får jag nu åka buss. Det är nice, jag gillar Stockholms bussar och särskilt den fantastiska buss 40 som verkar gå precis överallt. Den går till exempel precis utanför min port, och landar i Hornstull där jag bara kan knata över bron som tidigare tog knäcken på mig. Easy peasy och tar kanonkort tid.
Dessutom får jag åka omkring på Kungsholmen vilket är kul. Idag till exempel upptäckte jag kemtvätten EG-tvätten. Det verkar inte som att någon har talat om för tvätten i fråga att EG inte finns längre, annat inom juristriktionen EG-rätt. (Eller så tycker de bara att G är en snyggare bokstav än U, Vilket ju i sig är helt bisarrt, G är ganske alfabetets fulaste bokstav.)

För där ligger alltså EGs alldeles egna tvätt. På kammakargatan. Jag har aldrig sätt någon gå in eller ut där, men jag utgår från att de uteslutande tvättar attachéväskor och liknande.
EG-tvätten har vidare en piffig dekal över hela sitt fönster på EU-flaggan, såklart. Och de har också en oerhört märklig hemsida. Oh god, hemsidan. Den har omotiverade manus för sketcher på förstasidan, som kan vara knyckta från typ tjuvlyssnat. De har avancerade flashanimationer när man går från en del av sidan till en annan, men tyvärr finns bara TesterTester under priser. Jag har ännu inte lyckats ta mig in på "om oss", vilket ju i sig är olycksbådande.

EG-tvätten kan vara den nya startmotorer och generatorer-affären

ett pedagogiskt illustrerat inlägg

Jo såhär: Trots att jag faktiskt forftfarande har ett passionerat kärlekförhållande med min praktikplats har jag sällan varit så glad att en vecka tagit slut. Jag har spridit idel dåliga vibes och dålig stämning bland polis och kommunpolitiker, hetsat gamlingar som om det vore nåt slags hundrace och tjafsat med lärare. Det är mycket möjligt att jag börjar bli BrittMari Citron. Det visar sig på tisdag, då jag ska ha någon slags fortbildningskurs före henne. Just det, akta er.

Och nu är det fredag. I Wonderflat är stämningen på topp. Jag kokar pasta som ska ätas med latsås och i förväg äter jag upp alla lyxoliverna jag köpt. Jag varvar p1 med MIA och skriver listor på texter jag ska skriva till kotteriet istället för att verkligen skriva dem. Fredagar i mitt hjärta, alltså. MAn är rätt trött och sliten, men på det där snygga och peppade sättet för det är en hel helg framför en, och framför allt en hel lördag innan söndagsångesten kommer klivande med stora betongkängor och sparkar skiten ur en. Sån här är fredagen, typ:





See you all on the flipside.

The beginning of a beautiful friendship

Ikväll har jag tvåårsfest för min lägenhet, wonderflat.
Eller, för att vara helt sanningsenlig har jag och min roomie och storasyster Sofia tvåårsfest.
Vi har då bott i wonderflat i ganska precis två år. Det var en solig oktoberdag när jag tvingade sofia att köra släpet från Nacka till Vasastan, och vi kånkade skittunga bord och sängsoffor så jag hade träningsvärk en vecka efteråt.
Det har varit två sjukt fina år, fyllda av kärlek och av svordomar. Mest kärlek. I love my flat.

Wonderflat är alltså en tvåa som vi hyr av en kvinna som bor i Täby. Wonderflat är ganska stor, typ 60 kvadrat, och när den byggdes hade man förmodligen utedass på gården och därför inget behov av någon toalett. När moderna och sanitärrare tider trädde in inreddes toaletten i något som jag förmodar varit en garderob. Den är ungefär tre gånger tre meter stor, och när man duschar blir hela rummet jätteblött.

(ETA:
Det har påtalats att badrummet inte alls är 3x3 meter, vilket ju är helt sant. Jag vet inte var jag fick det ifrån. Storleken är snarare 3 kvadratmeter. Eller möjligen två.)

Köket är också pyttelitet men inhyser ändå en tvättmaskin. Huset har nämligen inte någon tvättstuga, så vi tvättar i köket och hänger tvätten på gården om somrarna och på tvättlinor tvärs över hela mitt rum om vintern.

Wonderflat har fem meter i takhöjd och stilig stuckatur i taket, vilket är fint och phancy. Och tyvärr livsfarligt när man vill byta glödlampor i hallen. Inte stuckaturen då, uttan snarare vinglandet på en stege på tå med skruvmejsel i munnen. Vi har bytt lampan två gånger, och försöker nu ha den släckt så ofta som möjligt för att inte behöva göra igen.

En bra grej med wonderflat är vår nya fina uteplats som vi knyckt. Det är ett hörn av gården som vi bestämde att ingen behövde och därför annekterade med hjälp av blomlådor och utemöbler som vi fick av katt-grannen.* Uteplatsen har trots en regnig sommar varit en central punkt i tillvaron. Nu har jag dock ingen aning om vad jag ska göra med mina två meter långa betonglådor med petunior och jord.

Wonderflat har dessutom fina vida fönsterbläck som man skulle kunna sitta i om man inte hade dem fulla av böcker, stiligt trägolv som är i behov av slipning och ett brevinkast som det står ”För tidskrifter och brefv” på.

Yay wonderflat!




*kattgrannen = kvinna vars katt vi brukar ta hand om ibland, och som därför hushåller oss med det mesta från stavmixrar till utemöbler och vin. En förstklassig granne på det hela taget, som dessutom bryter lätt på norska.