Har vi förresten pratat om hur mycket vi hatar uttrycket "att ta någon under armen"?
"Så blev klockan 12 och jag tog XX under armen och vi gav oss iväg till BLABLABA TRÅKIGT STÄLLE SOM JAG INTE MINNS EFTERSOM JAG NU SLUTAT LYSSNA FÖR JAG BLIR SÅ PROVOCERAD".
Jag har lite svårt att motivera varifrån den här starka aversionen kommer ifrån, men om jag ska analysera tror jag det har något att göra med att den får det att verka som att berättaren vill göra en saga, en myt, av sin redogörelse. Något mystifierat. Det var inte bara så att de här två brudarna drog till ett ställe och hängde där. Nej minsann, själva begivandet av dem dit var en hel upplevelse i sig, i ett härligt armkrokshållande samförstånd inkarnerade de tre små gummor som skulle gå en gång. Hoppan vad härligt.
Blir fan tokig varje gång jag läser det.
En jävla epedemi är det, dessutom.
Here's looking at you, pastellboggare.
1 comment:
Jag tänker mig att när man tar någon under armen är det lite mildare än att ta någon i hampan. Man leder någon som kanske är lite motvillig.
Post a Comment