Har jag förresten sagt att jag börjat sjunga i en kör igen? Det är ungefär det bästa beslutet någonsin, har utan tvekat gjort mitt liv åtminstone 50% roligare.* Ibland är vi råbra, ibland lite mediokra, och nästan jämt sjukt sympatiska. Dessutom heter vi Kompiskören.
Fan alltså. Det här med att sjunga. Det är möjligen något av det roligaste och trevligaste som finns.
Vi har sjungit på lite olika ställen, Landet och Södra teatern och Debban. I dag sjöng först på en högmässa i Högalidskyrkan, och sen sjöng vi på en Djurgårdsfärga.
Då lät det exakt så här när vi sjöng Jonathan Johanssons psalm 00:
Filmat och inspelat av Stockholm boat sessions.
*vi repar på rövens dag, tisdagen. På tisdagar jobbar jag mellan 9 och 19, och det är inte så mycket av det kreativa och stressiga och roliga, utan mer av det logistiskt pilliga delarna av jobbet. Dessutom har man ingenting kvar av residue-pepp från helgen, som man kan ha på måndagen. Man är bara mitt uppe i oxdelen av veckan, det är att bita ihop och köra och inte orda så jävla mycket om det som gäller som strategi. Men numera får jag alltså, efter den här dagen, varendaste vecka gå och repa. Jag kommer dit trött och sur och rätt hungrig, och går därifrån dumglad. I två timmar har jag typ inte tänkt på något annat än harmonier och magstöd och huvudklanger. Dessutom har jag blivit matad med kakor om jag har tur, går därifrån med huvudet tomt på tisdagstankar men fullt av, eh, well, harmoni typ. Jaja det låter ostigt men så är det i alla fall.
No comments:
Post a Comment