Ah. Det har varit jul. Det har varit den där blandningen av Carl Larsson och Lars Norén som jag på senare år ändå börjat gilla lite, en del, i bland rätt mycket. Det har varit brudigt inslagna paket, larviga verser, gråtsessioner i källaren, ansträngda middagskonversationer och champagne mitt i natten. Det har, med andra ord, varit ungefär som det brukar.
Detta år kommer inte att räknas in på topptiolistan av bra jular, men var ändå under stundom rätt fint.
Jag varvade dagliga badkarsbad och lyxvin med att återuppta min gamla fina talang Hantera Familjekriser Medelst Ögonhimmling och Eskapism.
Nu pratar vi inte mer om det.
Däremot är det ju faktiskt helt jävla orimligt att jag ska börja jobba igen i morgon. Jag var ju föribövelen där alldeles nyss. Precis bara för tre dagar sen. Var är mitt jullov? Var är mina tre veckors ledighet, var är mitt pris-och-lov-tal till min ära på sista arbetsdagen, var är mina betyg för hur jag har presterat under året, var är känslan-av-att-något-tagit-slut-känslan? Det är inte okej att det inte är en mänsklig rättighet med årstidsbaserade lov.
(Jaså, du tycker att jag har bytt allt detta mot att inte längre bo konstant någonstans där jag kan/bör/måste öva på min Hantera Familjekriser Medlest Ögonhimling och Eskapism-talang. Ja, det kan du kanske ha lite rätt i. Men ändå. ÄNDÅ. Orimligt.)
***
Jag har hjärnan full av inredning, det är därför jag bloggar så tråkigt. När jag hittat en snygg sänggavel kanske jag återupptar någon slags verkshöjd igen. Men det är ärligt talat högst tveksamt. Den här bloggen verkar ha urartat till förlängda facebookstatusar och allmänt gnäll. Oh shush it.
No comments:
Post a Comment