Shite being scottish

Lördag, och Stockholm verkar under den senaste veckan ha genomgått någon slags metamorfos. Det har nämligen, gradvis och omärkligt, blivit Göteborg. Jag märkte inget förrän i morse när jag klev utanför porten på väg till frukosten på Bullboden, och möttes av ett omisskänneligt Göteborgsregn. Ett sånt där som kommer underifrån ni vet. Kallt och närgånget och som förstör håret snabbare än du kan säga plattång. En frukost och en promenad Kungsholmen runt senare ser mina fötter ut så här:


Tacksomfan.
Ville jag bo någonstans där man lider av konstant mindervärdeskomplex hade jag flyttat till Glasgow.

Jag tänkte blogga om nånting roligare än gnälla-på-vädret, men har man tvångsförflyttats till Göteborg så har man.
Jag lämnar er istället med ett tips för lördagskvällen om ni inte redan har planer.
På Riddarholmen anordnas nämligen en fest utan like - Grönt ljus för Citybanan. Javisst, ni hörde rätt. Amy Dimond ska spela, de visar upp nån slags jättelik traktor som förmodligen kommer gräva, och allt pyntas av fina gröna strålkastare. (ETA: En spektakulär lasershow, enligt programmet.)
Det går liksom inte att göra sig lustig över det härligt landstingsanordnade EVENTET, för det gör redan sig lustig över sig själv.