Friday, September 28, 2007

cheer up, emo kid

Såhär är det. Jag är vanligtvis hård som en sten. Ungefär sån här är jag:

Men den här veckan har jag varit mer åt det här hållet:


Eller, för att sluta fjanta sig med massa bilder: Jag har blivit en mes. Allting gör mig helt blödig. Zandra som sitter precis bredvid mig hade förra veckan gjort ett jobb på en gammal gubbe som blivit utsatt för växelbedrägerier. Mitt vanliga jag hade förmodligen tänkt, jaja, gammal gubbe, svårt att räkna när det inte är tioöringar längre. Eller över huvud taget inte funderat så mycket. Mitt nya, geléiga mesjag började istället darra på underläppen och fylldes av larvig ömhet för gubben. detta var det första varningstecknet.

Sedan dess har det eskalerat. Igår när jag var i stallet red jag en väldigt fin häst som blivit ganska illa behandlad, och därför är lite svårhanterad.
Hästen: hoppar omkring
Jag: kan inte sitta upp
Mitt vanliga jag: äh, larv. Nu får du ge dig. Stå still så jag kan sitta upp ordentligt.
Mitt nya jag, géleterry: stackars hästen. Du försöker så gott du kan, men du har så svårt att lita på människor. Vad du farit illa i livet. Wah, wah.

Senast och kanske mest skrämmande incidenten inträffade alldeles nyss. En väldigt bra och rolig och smart person på redaktionen ska sluta, vilket såklart är skittråkigt. Men han går vidare till nya höjder och jag förstår ju att när jag nästa vecka sitter i notisskiten igen och det är deadline om en timme så kommer jag förmodligen inte att tänka på det längre. Mitt nya geléjag? Bryr sig inte det alldra minsta om dessa kalla fakta.

Redaktionen: Hej då, ha det så bra.
Avgående person: Det har varit fint, jag kommer sakna er.
Geléterry: underläppen darrar
redaktionen: här får du fina presenter
avgående person: aw, shucks! vad fina ni är. jag kommer verkligen sakna er.
geléterry: oh no, here it comes
avgående person: jag har anordnat en liten löjlig skattjakt som avskedspresent. På allas bord finns det en grej gömt, det är mest på skoj.
redakionen samfällt: awww.
tiden: går
géleterry: hittar en godispåse bakom alla pappershögar på skrivbordet.
geléterry: ....

Det här är inte okej. Något måste göras åt detta tillstånd. Nu.

Thursday, September 20, 2007

Skjut en snut.

Jag har slutat redigera och börjat murvla på riktigt. Det märks på flera sätt. Till exempel hinner jag blogga på arbetstid, vilke är skandalöst. Tydligen kan man på DN inte ens komma åt blogspot, enligt Kulle
Så är alltså inte fallet här. Efter en dag av rektorsjakt (inte en ny sport, i allla fall inte än, utan bara mina fåfänga försök att få de ellusiva friskolerektorerna i Sollentuna att öppna upp. Gick sådär. JAg h ar uppenbarligen inte gjort sådär värst stora framsteg sen vi producerade lokaltidningen SollentunaStolpen på jmk.) vände jag mig till min nyhetschef.
Min nyhetschef är sjukt duktig, pratar galet fort och kan spetsa till det mest trubbiga domsreferat till svidande samhällsjournalistik (eller iallafall lokalournalistik). Dessutom ser han ut och pratar som en gammal söderpunk-räv.
-Du kan ju ringa snuten åt nåra om du hinner, fick jag. Så nu ska jag väl ringa snuten.

I love min praktikplats.


Andra saker som hänt:
-En på kulturen har sagt att mina långa knästrumpor ser ut som gynekologstrumpor (jag: whot? hon: ja, såna där som man har när man föder barn du vet. jag: det har jag absolut ingen relation till.)
-Min handledare har frågat om jag har försökt ta livet av mig (det hade jag inte.)
- Jag har fått punka på cykeln på väg över jävla liljeholmsbron. Horaktigt dyrt att laga.

Wednesday, September 12, 2007

Det finns gränser för nästan allting

Fritt citerat ur minnet:

- Ja ja, ge hit eländet så får jag titta på det. Jag kan inte göra något här på stående fot.
Ingelby böjde sig över pappret och började stryka på det, ilsket muttrandes.
- Av alla förbannade dagar i veckan, är tisdagen alltid den allra jävligaste. Så, nu har jag strykit sju rader och du får laga att det räcker. Du kan dra upp det där med-et till raden ovanför så tjänar du en rad till.
Tallboy tog emot pappret med en tvivlande min.
-Jag ska se vad jag kan göra, men nog tycker jag det ser lite fullt ut.
-Jag önskar jag vore full, sade Ingelby med känsla.

Med andra ord är jag inne på min fjärde veckas redigering. Det går ibland helt galet bra. Och ibland skräckinjagande dåligt. Nu är exempelvis tanken att jag ska få in en text på 2759 tecken på en halv fyrspaltare, med tvåradig rubbe och nedryck. Det går sådär.