Så läser jag ca världens bästa bok just nu. Den gör mig glad, arg, smart och lugn. Och jag fattar att det här är lite som när DN försöker ha fingret i luften och ba "nya trenden: uppvikta chinos och wayfarers hett i innerstan i sommar", eller när någon ser att man läser (om...) Hunger games och undrar om man vet att det finns en fortsättning. Kampen då alltså, KAMPEN mot att himla med ögonen trots att ingen menade något ont med något.
I alla fall. Så läser jag Siri Hustvedts "Sommaren utan män", och den är fan briljant. Det är exakt samma känsla som när jag såg House of Cards och tänkte att helvete vad länge sen det här var, vad länge sen det var jag blev så här begeistrad i en tv-serie, som är så lätt att komma in i och ändå en så stor upplevelse att se, och som dessutom bara fortsätter att bli bättre och bättre.
Exakt så är det, fast med bok.
Favorit
"En del människor tar helt enkelt den plats de behöver, armbågar bort inkräktare för att erövra ett eget utrymme. Boris kunde göra det utan att röra en muskel. Det enda han behövde göra var att stå där"tyst som en mus". Själv var jag en högljudd mus, en sådan som krafsade på väggarna och bråkade, men på något sätt hade det ingen verkan. Trollkraften hos auktoritet, pengar, penisar."
