Kommer ni ihåg när november var en emomånad? Och det inte bloggades ett ord på fyra veckor eller så? Och det inte fanns nån annan förklaring än att ingenting kändes så himla roligt, inte ens att blogga?
Well. Man kan väl säga det har hänt igen. Februari, rövmånadernas rövmånad där det enda som är bra är att jag och Amanda fyller år, och inte ens det hjälpte i år pga den förbannade åldersångesten jag på ett jävligt klyschigt sätt lagt mig till med, jag är trött jämtjämt, och känslan innan exakt allt även roliga saker även saker jag vet att jag älskar att göra även då är känslan att jag.vill.inte. Allt är fel, jag är fel, det är fel liv och fel värld och framförallt fel jävla månad.
Men snart är den slut. Då hörni, blir det klackarna i taket twentyfourseven.
Well. Man kan väl säga det har hänt igen. Februari, rövmånadernas rövmånad där det enda som är bra är att jag och Amanda fyller år, och inte ens det hjälpte i år pga den förbannade åldersångesten jag på ett jävligt klyschigt sätt lagt mig till med, jag är trött jämtjämt, och känslan innan exakt allt även roliga saker även saker jag vet att jag älskar att göra även då är känslan att jag.vill.inte. Allt är fel, jag är fel, det är fel liv och fel värld och framförallt fel jävla månad.
Men snart är den slut. Då hörni, blir det klackarna i taket twentyfourseven.
2 comments:
1. Äntligen en uppdatering!
2. Jag känner precis likadant. Går och lägger mig tidigare och tidigare och känner att det inte hjälper.
3. Odlar mindre panik på temat: "Men tänk om snösmältningen inte hjälper då?"
Snart är det mars och då är det vår!
Kram
1: änkligen!
2: bu för detta.
3. En mycket obehaglig tanke jag inte alls behövde läsa. Jag tänker fortsätta sätta oproportionerligt stor tilltro till vårens magiska egenskap för mitt allmäntillstånd.
Post a Comment