you're letting it show.

Jag vänder bakochfram på mitt dygn, det är ljust jämt och taxin genom Stockholm klockan 04.10 varje dag är overklig, silvrig och lent motståndslös. Sommaren gör mig darrig, eller är det allt kaffe, jag vet inte, men mina ben skakar när jag cyklar till frukosten och jag har svårt att träffa rätt knappar när jag lyfter luren för att svara när du ringer. Tinnitus i hjärtat och susningar i lungorna, och ännu är det bara juni.

Din mamma är en rosenknopp.

Jag verkar ha lite svårt att släppa det här med hur hudvårdsproduktsföretagen vill att vi ska lukta. Eller snarare, vilka saker som man förväntas vilja att ens hud liknar.

I wonderflats badrum finns av oklara anledningar ungefär en miljon duschprodukter, alla med olika förmodat sensuella doftegenskaper som ska förhöja den kvinnliga mystiken. För kvinnor duschar ju inte bara för att bli rena. Det är en hel upplevelse. Och till denna upplevelse kan vi naturigtvis inte ha något så prosaiskt som TVÅL. Hallå. Hur sexigt är det. Nej, det är aprikos och yogurt och rosor och mandelmjölk hit och dit. Jag saknar endast åsninnemjölken.

Jag blir lite arg varje gång. Jag är inte cleopatra, jag behöver inte badkar med rosenvatten och aloeverablommor, jag vill bara sluta lukta svett, och dessutom är jag människa och inte tårtbotten. Jag vill inte lukta/smaka/likna vare sig aprikos, rosor, mandelmjölk eller yoghurt. Sluta mystifiera min dusch.


Vafan.

pop quiz, pt 2.

I går och i förrgår var jag en på alla sätt storartad vän. Jag hjälpte nämligen min kompis Jens att flytta för ungefär nittonde gången i år. Det här ska inte bli ett inlägg om Stockholms bostadssituation och andrahandsmarknad, för åh guuuud vad tråkigt.
(Apropå det är det nog dags för ett Kan vi bara prata om vädret istället-inlägg snart igen.)

Nix, det här inlägget ska handla om nåt jag kom på när jag bar upp den tredje flyttkartongen med sonic-tidningar för tre trappor utan hiss. Nämligen om man inte skulle kunna göra verklighet av de där planerna man länge haft på att inleda varje spirande vänskapsförhållande med ett kanske tråkigt, men i längden för båda parter givande frågeformulär.
En av frågorna skulle givetvis vara Hur många gånger tänker du flytta det närmaste året, och om det överstiger två, på vilket sätt kommer du kompensera den konditionsångest* och träningsvärk det här kommer framkalla.
Andra relevanta frågor är:
Kommer du lämna mig för att plugga nånting jättespännande på andra sidan världen under längre tid (och om ja, hur många gånger får jag hälsa på), tänker du ligga med någon av mina kompisar och om ja, hur bra är du på att inte fucka upp i det läget, samt vilka är dina bästa tv-serier.

Inte en sån himla dum idé, no? Det kniviga kommer givetvis att bli att känna av när det är läge att langa fram formuläret, men jag tänker mig att detta kommer ge sig efter ett par försök.


*en avlägsen släkting till tjockisångest. Framkallas av att man får blodsmak i munnen av att springa till bussen, och av att mycket skrynkliga tanter cyklar förbi en när man flåsar upp för västerbron.

Oh, ew.

Efter imorgon kan vi alla sluta gå omkring med våra spritpennor i väskan. Då är nämligen EU-valet över, de orangea och gröna friggebodarna försvinner och alien kommer sluta att berätta för oss att hon säger BASTA.

Men det är fortfarande nästan dryga 38 timmar kvar tills dess, så nu gör vi vad vi kan tills dess, yes?