jag tror att jag ska börja betrakta den här bloggen som mer av en dagbok än en blogg. Nu har ju dessutom google reader gått och dött, och med det förmodar jag de sista skälvande läsarskärvorna till denna sorgligt underälskade blogg.
Såatteh, då kör vi väl då.
Sen sist har jag varit i Tokyo, träffat världens vackraste man som flyttat in i wonderflat, sjösatt orsaken till att jag klev på chefskneget och därmed haft en vecka av hjärtklappning och magsyra och stressnivåer som jag inte uppnått sen jag jobbade mina sista nattpass på Expressen, sjungit på Trädgården, ramlat av min häst, klippt av mig håret, seglat i en åskstorm och lånat en racercykel som jag älskar. Bland annat. Bra vår, detta.
(Vi måste förresten prata om det här med växlade cyklar. JAg känner mig lurad som under alla dessa år gått omkring och trott att det är JOBBIGT att cykla, när det i sjläva verket är ungefär lika jobbigt som att nysa. Herregud, vilket jävla fusk det är med en 12-växlad, lätt aluminiumcykel! Jag trodde att alla kom till jobbet med mjölksyreben och brutalsvett, men det visade sig alltså inte stämma. Är mkt nöjd med denna upptäckt. Kommer aldrig vilja lämna tillbaks denna geniala uppfinning.)
Så här ser den tyvärr inte alls ut, men om någon vill ge mig en så hittar ni den här.
