Alltså hur fett?

Här är jag just nu. Jag skulle gärna utveckla lite längre exakt vad det är som gör att jag just nu tror att det här är det bästa livet, men det hinns inte. Jag måste nämligen gå och vinna lite i alfapet nu.
På lördag kommer jag hem, tydligen.
Vi ses då.

So long suckers.

Hejdå på en liten vecka, nu åker jag hit och återfår livsgnistan.

Vi ses på andra sidan.

Anti-blogg.

Saker jag inte bloggat om de senaste dagarna:
-Den skrämmande ignoranta och korkade (mans-)reaktionen på Jerringpriset, pga det har andra redan bloggat om här och här till exempel, och jag har redan rantat om vad jag tycker om brudar och hästar här. (Funfact ur vardagen i dag: En rätt snäll snubbe på jobbet som inte menade nåt illa citerade en kompis till honom som facebookat om att denne ville ha Jerring-priset nästa år ifall han lyckades hålla sig uppe på nånjävlaishockeyspelares rygg när spelaren vann poängligan i elitserien. Jag tror att han nu tycker att jag är sjukt humorbefriad, och spred dålig stämning i största allmänhet.)
- Pär Ström, pga tänker att han borde gå att tiga ihjäl, och pga att andra har skirivit om det här.
- Min träning, pga att jag tänker att jag kommer alienera de få läsare som härdar ut om jag utvecklar mina resonemang kring vilket soundtrack som bäst matchar bygga-benmuskler-gymprogrammet som råkörs inför alpsemestern.
- Vad jag drömt om, pga astråkigt att läsa om.

Jag har förresten förstått att det är comme il faut bland Big Bloggers att recykla sina gamla inlägg när inspirationen tryter, så nästa gång jag inte har något att bloga om kommer ni spammas av favoriterirepres i stället. Det blir väl kul för er.

In other news åker jag sjukt snart till alperna med den här och den här bruden, bland andra, och jag förutser att det kommer bli spektakulärt på nästan alla sätt, men däremot inte heller resultera i oerhört tänkvärda blogginlägg, pga att man som vi tidigare pratat om blir lite lite dum av av skidåkning. Lycklig, men dum.

Kanske blir det punkgryta?

Viktig information till alla mina läsare:
Den enda matblogg ni behöver läsa är den här matbloggen. Andreas lagar mat med en passion och ett raseri (men utan att för den skull bli obehaglig Per Morberg-esque) som gör mig lite lycklig i min matlagshatande själ.

" Jag lagade vegetarisk stroganoff tidigare ikväll men det var så djävulskt tråkigt att jag sket i att ta bilder och hela faan.
Då var det till och med roligare att koka gröt i morse. Vilken jävla gröt det blev förresten. Helt otippat hittade jag bara rågflingor i skåpet (havregrynen where did you go?) men det var ju bara bra. Jag ska aldrig mer koka havregrynsgröt. Råggröt is the shit asså. Grövre, snyggare och godare. Tre plus på raken. Dessutom blir den ännu maffigare än havrebrorsan när den torkar in i kastrullen (som du inte orkar diska innan du springer till jobbet). Helt omöjlig att få bort. Som intorkat trälim. You gotta love it.
Så, that means you all skiter i morgonfrallan och drar ihop en gryta råglim till frulle i morgon. Gör så här (...)"

Ni kan inte inte älska det.

Mind over body.

Att den här boken finns på min redaktion får mig att kräkas lite i min mun.
Någon annan gång ska jag skriva nåt om hur den förkroppsligar allt jag hatar med ett modernt välfärdssamhälle, men inte just nu.
Nu tänker jag åka till stallet och bli snäll (och mindful!) igen. Heppåer.

Ostigt om augusti.

Hittade det här nyss i ett gammalt google dokument.
Eftersom målet med 2012 också är att sänka skämströskeln publicerar jag det här utan further ado.

Det är onsdag. jag målar naglarna och kokar pasta så att det immar på fönstren. Jag har städat så Pet shop boys Very, specialeditionen, låter i hela wonderflat. Jag har inga planer och inga pengar, dricker kvarblivet bag in box-vin och hela lägenheten luktar rent, luktar kaustiksoda och ajax. Det är undanplockat på det där sättet som det bara är precis efter att man dammsugit.  
Snart ska jag äta pasta och pesto och parmesan, i tur och ordning överblivet från segling, skärgårdshelg och pojkvänsdate. I mina öron sjunger pet shop boys om att vi aldrig var tråkiga, och utanför är luften helt ljum och hösten precis runt hörnet.
Jag är helt och hållet, just i detta nu, lycklig.

For glory, forever.

Justeja, jag vill ju också göra den där enkäten som alla andra gör.


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Alltså ja. Åkte till NY för första gången och upplevde ungefär de tio bästa dagarna i mitt liv, -ish. Blev uppsagd. Fick ett fast jobb. Firade tvåårsdag med min kille. Började bo själv i wonderflat. Blev blond. Och ungefär en miljon andra saker. Bra år för nya saker!
Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror jag bestämde att det här året skulle bli det modiga året, och det var det ju. Rätt modigt, i alla fall.

Dog någon som stod dig nära?
Nej.
Vilka länder besökte du?
Teneriffa, Italien, USA, Spanien. Bra reseår i år.
Vad fick dig att må bra?
Att vara bra på mitt jobb, att vara i stallet, varendaste gång jag träffade mina vänner, min kille.
Är det något du saknat i år som du vill ha nästa år?
Mer av allt som är roligt, lägga mindre tid på att vänta på saker.

Vad var din största framgång?
Vara bra på mitt jobb hela den bitvis fruktansvärda sommaren, ta den här fajten och sen få ett nytt och vad som verkar vara ännu mer fantastiskt jobb, återfå känslan av kontroll över tillvaron efter ett par år av konstant temporärism (nytt ord, ok) och fatta vad som får mig att må bra (se punkt 3).

Största misstaget?
Äsch. No regrets.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
En session av hjärtklappnings- och magsyre-fest där i somras, men annars lugna puckar.

Bästa köpet?
Varje månad jag betalar pengar för att få hänga med min häst.

Vad spenderade du mest pengar på?
Wonderflat, tror jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Eskaderseglingen.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om året som gick?
The coppertop (Aidan Moffat och Bill Wells), Wagon Wheel (Old crow medicine show) och en miljon andra. Bra musikår i år.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mest gladare. Jag tycker fan jag bara blir gladare och gladare. vilket ju är en sjuk utveckling. Men har också varit argare i år. Arg men glad!
Vad önskar du att du gjort mer?
Druckit mer bubbel. Träffat mina vänner mer. Läst fler böcker.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Gnällt så förbannat och bara gått direkt på raseriet.
Favoritprogram på TV?
Sons of Anarchy, Sherlock, Supernatural, Doctor Who, Pan Am.

Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Jag tror inte jag önskade mig något, men fick en NY-resa i för tidig 30-årspresent vilket var allt jag någonsin velat ha, ungefär.
Vad gjorde du på din födelsedag?
Hade en rosa fest med rosa tårta och rosa bubbel och rosa kinder.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Oändliga mängder pengar, oändligt med tid, en bättre förmåga till överblick.
Hur skulle du beskriva din stil detta år?
Året jag lärde mig älska shortsen. Eller var det året dessförinnan? Fuck if I know. Bra shortsår, i alla fall.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Pass.

Vem saknade du?
Alla de där personerna som en gång var vänner och nu hasat tillbaks till någon slags avlägsen bekantskap pga, typ, livet.
Årets motto:
No guts no glory.
Årets besatthet:
Trästegar.

Bästa film:
Mnjeh, jag vet inte. Jag tror jag bara gillade tv-serier, typ. Rätta mig om jag har fel.
Största nyheterna:
Alltså var det inte ett helt sjukt nyhetsår? Fast det kanske det alltid är, bara att jag glömmer. Palla räkna upp dock.

Årets skönaste trend:
MENGUD. det vet väl inte jag heller. Ser jag ut som en modebloggare eller?
Största rädsla:
Att bli ensam.
Vad vill du med nästa år:
Bli argare, bli gladare, göra mer saker, vara mindre korkad, dricka mer bubbel och skaffa en karriärsplan. Det låter väl inte helt jävla ogenomförbart, eller?

Årets spaning: Johannes Brost blir en cool snubbe

Hej hörni.
Nytt år, nytt gubbraseri. Håll i hatten.
Jo så här:
I denna veckas nummer av Östermalmsnytt* tycker jag att ni alla borde läsa den helt fantastiska intervjun med Johannes Brost. Bilden är ett sk. karaktärsporträtt, han ser helt enkelt väldigt mycket ut nästan precis som man tänker sig att han skulle göra, ciggen fastbiten mellan tänderna, ett skrämmande stort leende, vi möter en något överårig dude som fortfarande uppenbarligen ser sig själv som en skön lirare, fortfarande en ladies man och jävligt sympatisk kille helt enkelt.
I intervjun pratar han, förutom om hur han brukade festa förr och om sina eskapader på Café Opera, om sin nya film Avalon där han gör en roll som redan hyllats av creddiga branschtidningen Variety. Avalon är inte en feel good-rulle, och Brost roll är enligt hans egen utsago "baserad på mig själv under de åren jag var ute i svängen", så vitt jag förstår det är rollen en festfixare på dekis typ.

Jag spanar härmed att 2012 kommer bli året då Johannes Brost gör en Mickey Rourke.

Inom ett år kommer en enad kritikerkår falla över sig själva i sin ambition att om- och uppvärdera Johannes Brost som "inte bara Joker i Rederiet", prisa hans realistiska tolkning av festfixaren Janne, göra en exposé över hans liv och leverne, och jag beräknar att både Aftonblades söndagssatsning samt DN eller SvD kommer att ha en längre intervju med honom där han i egen hög person får bre ut sig om sitt liv, sin förvandling, vad han gör nu, sina eeeeeerfarenheter från sceeeeeenen ("han har ju faktiskt sysslat med seriös teater, vilket många inte förknippar honom med", tusen spänn på att denna formulering i en eller annan tappning kommer vara med), sina kvinnor och sitt slitiga liv i största allmänhet.
Johannes Brost kommer innan 2012 har tagit slut ha gått från sleaze bag till Intressant Man, han kommer genomgå samma transformation som yngre gubbar de senaste 10 åren satt en ära i att erbjuda äldre gubbar (handlar det möjligen om någon slags pensionsförsäkringstänkande?), Lex Filip och Fredrik ft. Oldsberg, Lex Virtanen och Plura, Lex åh jag orkar inte räkna upp fler. Han kommer därefter få ett skönt matlagninsprogram eller kanske en talk show, himla intressant kille den där Brost ändå, där han får bre ut sig ännu lite mer och prata med människor han tycker är intressanta, från sitt eget personliga perspektiv. Mark my words, 2012 är Johannes Brosts år, året då han går från  hånflabb till kultstatus.

Detta jävla gubb-uppvärderande, alltså. Jag vet inte varför det gör mig så provocerad, men kanske handlar det om att det aldrig någonsin har hänt med en kvinnlig konstnär på dekis**. Sjukt trött på att se gubbar vart jag än vänder mig.

Sån himla skön kille, alltså.

***
In other news är uppenbarligen inte mitt nyårslöfte att bli mindre arg och (mans-)hatisk. Hepp.



*En något kortare version av texten går även att hitta i Vårt Kungsholmen, och en ännu pyttigare version i Södermalmsnytt, men för optimal uppelevelse rekommenderas Östermalmsnytt. Du hittar den lite här och där på Öfre, bland annat i Fältöversten, eller läs pdf-tidningen när den kommer upp i morgon fredag här. Sidan 8.

**nej, varken Patti Smith, Kajsa Grytt eller Gudrun Sjöden har någonsin varit på dekis.