Wounds of war. Of sorts.

Det här med att min fotled/vad FORTFARANDE har en freakkin bula på sig från att min häst trampade på den med sina broddade hovar i maj, hörni? Det känns inte särskilt soft. Man vill ju ogärna gå omkring med assymetriska cankels resten av livet.

Såg här såg foten ut då. Obs att bilden ej gör skadan rättvisa, var på allvar blå tre decimeter upp på vaden och hade rugbybollsformade fotleder. Ej snyggt. Men lite kul.


 Eftersom det ibland är mer så här att rida så förlåter man hästen jättesnabbt för att den råkat stampa på efter att den kastat av en. Det, och den  såg enormt skamsen ut.

Uppåt framåt etc.

Höst = hybris och rastlöshet. Varje år. Jag tittar yrvaket upp på andar sidan sommaren, desorienterad efter månader av den där superkonstiga blandnigen av extremt upp-planerad och extremt o-planerad som sommaren alltid innebär, och den där superhärliga blandningen av vänner och vin och virr som sommaren i bästa fall innebär, och har plötsligt ett behov av att planera, och styra upp, och boka in, och skriva saker med bläck i kalendern.

Så har du roliga peppiga saker* på gång - involvera mig! Jag är just nu i den perfekta fasen av pepp, kompetens och kontroll, och en bestämt känsla av att vara ca overövinnerlig.
Förväntar mig att denna varar åtminstone november ut, därefter kan vi behöva tagga ner något.


(Det hela är dessutom förvirrande, eftersom vädret inte alls är på samma höstplan som jag. Dog svett-döden i läderjackan på väg till jobbet i morse, och när i helvete ska jag få använda mina nya docs vavava?)


*Saker, you say, vad menar du för saker? Well, det kan vara lite vad som helst. Roliga frilansjobb eller utflyktsplaner, uppstartsprojekt eller hemmafester, bokcirklar eller barhäng, tv-produktioner eller tv-seriemarathon. Jag är öppen för det mesta så länge det verkar roligt, och nytt!