Monday, February 23, 2009

Blue jean baby.

Elton John kommer till Borås. Kul, för alla som råkar bo i Borås, vilket enligt Wiki är 63 441 stycken.
Det är dock inte det vi engagerar oss i. Det som engagerar oss är att när vi informeras om detta presenteras Elton John som en kis som gjort en låt om gatstenar, och filmmusik om lejon.
Elton John har släppt närmare 50 album genom åren och är bland annat känd för låtar som "Goodbye yellow brick road", "Your song" och filmmusiken till "Lejonkungen""
Enligt Svenskan.

Vi blir förstås rasande, och knyter näven jättejättehårt i fickan över att världens larvigaste film nämns istället för den här exceptionellt grymma låten.



OK. Det var allt.

Friday, February 20, 2009

Alternative like you.

Mina alternativa personligheter, enligt google:

Teresa är...
1. en av katolska kyrkans mystiker
2. en användare på glosor.eu
3. det faktum att hon levt så länge.
4. engagerad i ett projekt som kallas Barnens Skog.
5. inte att vittna om fattigdom.
6. katolik och 11 år.
7. den drivande kraften bakom HälsoEnergikliniken i Malmö
8. 36 år när hon gör Jesus säga orden..
9. inte varje dag vi får höra om.
10. en polsk familj.

Now you! Googla ditt namn + är, och publicera de tio första resultaten. Jag taggar Aron, Peter, Amanda och Elise samt Odie.

Dagens finanskrismat: Scones. Extremt mättande och kräver därför endast en måltid per dag.

Thursday, February 19, 2009

Saker jag inte vet om svamp:

(Och nej, jag menar inte hallucinogen, illegal svamp som man röker. Really.)
1. Hur man rensar den.
Jag har sett Pär som är en svampkonsument av rang, liksom "sudda" med svampen mot hushållspapper, och imiterat det. Men jag vet inte vad jag gör, eller vad jag vill att resultatet ska bli. Så egentligen är kanske problemet att jag inte vet:
2. Hur man ser om den är dålig.
Är inte all svamp liksom lite brun, och ibland skruttig? Hur ska man veta vilken som är den dåliga sortens brunhet och vilken som är helt naturlig svampig brunhet? För man kan väl inte anta att all svamp alltid är synonymt med bra svamp?
3. Skillnaden på svamp och svamp.
Är viss svamp bättre kall? Ugnsbakad? Med väldigt kryddig mat?
4. Hur man tillagar svamp.
Såvida det inte rör sig om stekande eller som ingrediens med risotto, för det är jag helt på det klara med.
5. Skillnaden på skogs- och oskogs-champinjoner. Eller varför den ena sorten är brun och den andra ganska mesigt vit. Min instinkt säger mig att den bruna måste vara bättre, men jag förmodar att det finns någon annan skillnad också.
6. Några som helst svampbaserade recept. (det här kan ni ta som en hint, om ni känner för det.)
7. Om olika svamp, egentligen, smakar olika.
Är det inte så att de bara tar upp smakerna av allt runtomkring, typ? För jag fattar ju att vitlöksmarinerade champinjoner inte smakar lika dant som trattkantareller i krustader med rödvins- och blåbärsmarinad. Men är det verkligen kantarellens förtjänst?
8. Vilka som är top-fem svamparna.



Den här svampen heter portobello, vilket jag trodde var någon slags skinka. En gång har jag ätit den med pesto, det var gott. Det var i själva verket det som fick mig att börja gilla svamp, för ganska precis ett år sedan.

Wednesday, February 18, 2009

Wastelands.

We'll go to Omaha to work and explore the booming music scene.

Nästan varje gång jag står på centralen och väntar på pendeln till Södertälje, eller x2 till Norrköping, eller nåt annat ställe jag redan varit på en miljon gånger och vet precis vad jag ska göra när jag kommer dit och hur resan kommer att vara och vilka jag kommer träffa där, måste jag hindra mig själv från att bara fortsätta gå, ta ett annat tåg till Göteborg eller Helsingör eller Oslo istället. Ta tåget från spår 11 istället för spår 13. Hur lätt som helst. Det är sekunder ifrån, varje gång.
Och det är inte bara tåg. Samma sak händer när jag kör bil till nåt jobb utanför Fruängen, eller Köping, eller Flen eller egentligen vad som helst för ställe som tvingar mig upp på e4:an och förbi skyltar motstäder jag inte hittar i eller har något ärende till eller över huvud taget känner någin i. Det krävs en kraftansträning av mammutstorlek för att faktiskt svänga av i Fruängen, eller Köping, eller Flen. Jag blir lite anfådd, varje gång, av att inte fortsätta vidare, förbi allt fler avfarter och sedan över bron och vidare nedåt och utåt och någon annan stans, bara någon annan stans någon stans nytt, vad som helst, bara något nytt. Jag blir lite anfådd, och lite yr.

Take me out, take me anywhere I don't care I don't care.
Sekunder ifrån, varje gång.




Dagens finanskrismat: Resterna av världens största potatisgratäng på 12 potatisar, en purjolök, restena av västerbottenosten från broccoli-pastan och en massa svartpeppar från igår. (Hur kommaterar man egentligen den där meningen? Jag menar ju inte att svartpepparen var från igår, utan hela gratängen inklusive ost och peppar och potatis och purjo.)

Monday, February 16, 2009

Kräfta.

Saker jag är trött på att hata:
Cancer.

***
När jag var 16 år gammal bodde jag i USA i ett år. Det snart precis tio år sedan nu, jag tänker på det oftare än jag pratar om det.

Häromdagen dog min värdmamma, Patt Carmel. Jag är inte säker på hur gammal hon blev, jag vet inte var hon är begraven, vi pratade inte speciellt mycket under en lång tid, inte förrän det senaste året eller så.
Hon hade cancer, i omgångar.
Hon hade ett facebook-konto, jag vet inte hur man gör nu, hon står kvar på min vän-lista, det är makabert men jag kan inte riktigt ta bort henne heller, jag kan inte förklara varför.

Patt rökte Virginia Slims och pratade hela tiden om hur hon skulle sluta, men inte nu, senare, när hon fick mer ordning omkring sig, när företaget började komma igång på allvar eller när hon hade gått igenom och sorterat garaget, eller efter sommaren.
Hon dog i bröstcancer.
I slutet hade hon nästan inget hår, men fortfarande perfekt manikyrerade naglar.
Jag visste att hon hade opererats för bröstcancer tidigare, långt innan jag flyttade in i hennes familj. Men det var som att prata om en hårfärgning för länge sedan, eller kanske en lyckad bantningskur. Det fanns där, som en del av historien, men knappt relevant längre.
Hon fick återfall när Allison gick sista året i high school. Det måste varit 2004. Sedan dess har det varit en ganska ojämn kamp, och jag vet att både Patt och Allison har haft tid att vänja sig vid tanken på döden, vid tanken på att begrava en förälder.

Jag har inte vant mig. Jag har inte vant mig vid tanken på att ha en gravsten istället för en familjemedlem. Jag har inte förstått, tror jag, det oändliga i aldrig mer. Jag har inte slutat hata att det är så hjärtskärande jävla cporättvist.
Jag har inte vant mig.


Den är ju rätt snygg såhär på bild.

Wednesday, February 11, 2009

Finanskrisumgänge

Okej kids.
Den utlovade och efterlängtade fortsättningen följer.
Finanskrisumgås är inte nåt som alla klarar av. Det kräver övning och fantasifullhet. Och exemplariska vänner, gärna med antingen extremt god empatisk förmåga eller liknande finanskrissituation.
Å andra sidan finns det egentligen inga gränser för finanskrisumgänget. Här är top fem av dem jag avverkat den senaste tiden. Andra som inte nådde listan var dricka-vatten-racet, skridskoturen i Vasaparken samt stå-på-listan-utgångar.

1. TV-seriemarathon. Nedladdat eller lånat, givetvis. Man gör av med nästan ingen energi alls, så matintaget kan hållas minimalt, och man kan hålla på nästan hur länge som helst. Dessutom går det här att anpassa exakt efter vilket humör man är på. Är man gråt- och dramasugen rekommenderas Grey's Anatomy. Vill man ha smutisig amerikansk söder och förtäckt rasism är det naturligtvis True Blood som gäller. För den bästa skildringen av Sororities, Fraternities och allehanda manipulation bör man parkera sig framför Greek. För bästa verklighetsflykt från göteborgsvädret med tillhörande humör är How I Met Your Mother ett måste. Et cetera, et cetera, ad nauseum. Noll kronor.

2. Pressvisningar. Kräver visserligen att någon är eller kan låtsas vara filmrecensent, men någon sådan går nästan alltid att vaska fram ur bekantskapskretsen. Noll kronor.

3. Träna. Förhoppningsvis köpte du ditt Friskis & Svettis-kort innan finanskrisen, eller i alla fall innan du förstod hur illa däran den var. Visst kan du förbanna dig själv nu, men du kan också dra i saker som sitter fast i väggen i takt med andra personer, basta och känna dig lite lite bättre än alla andra. Noll kronor.

4. Lådvinsfyllor. Ganska få kronor, och ännu färre om lådan är överbliven sen middagen förra helgen. Tonåringarna har inte patent på att föra hemma.

5. Spotifybattla, alternativt Spotify-kevin-bacon-leken. Noll kronor, dock med varning för att leken nästan alltid urartar.

Ok. Vilka är era bästa?

Imorgon åker jag till Malmö, men jag lämnar er med en låt av Yo La Tengo, från skivan med världshistoriens bästa namn.


Dagens finanskrismat är courtisey of Amanda: Spagetti, champinjoner, fryst broccoli och riven västerbottenost med pressad citron.


Det är bara wuzzes som inte äter stammen på broccolin.

Tuesday, February 10, 2009

Financial times.

Det är finanskris. Jag kan inte tänka mig att någon med tillgång till dagstidning i Sverige har missat det. Finanskrisen har som alla vid det här laget vet fått en massa konsekvenser, bland annat för Island och för folk anställda på investmentbanker och för annonssäljarna på ELLE LYX. Men framför allt har det myntat ordet finanskris som förled till andra ord.
Exempel:
Finanskrismat.
Finanskrisångest.
Finanskrisumgås.
Finanskrisvecka.

Dagens finanskrismat är havregrynsgröt med mandel, linfrö och lingonsylt till middag.

Fast utan mjölk, eftersom mjölk smakar bebis.


Stay tuned för flera finanskrisrecept, och hur man bäst finanskrisumgås.

Monday, February 9, 2009

energetically yours.

Jag vill bara dubbelkolla två grejer.

Är det så att man nu äntligen kommit på ett sätt att slutförvara det extremt farliga avfall som bildas när man utvinner energi ur kärnkraftverk? Jag menar inte gräva ner det under jorden nu, politikens variant till att gömma sig under mattan när man leker kurragömma, utan ett sätt att disponera det så att inte inte längre kan orsaka oöverskådlig skada)

Och vidare antar jag då att vi har utvecklat ett sätt att utvinna uran på ett sätt som inte heller är tokfarligt och ödelägger stora landmassor?

För i såna fall säger jag kör hårt till grabbarna grus och deras kärnkraftsvurmande.
You go, guys.
Verkligen.