Vi bilar genom Sverige, jag och mamma krigar om stereon. Jag har ett försprång, för jag har förtänksamt nog gjort en bilkörarskiva. Men hon knappar in för det är hennes bil med hennes skivor i. När Flykten till fjällen 2009 är slut börjar jag diplomatiskt med Bruceans Magic som Mamman fick förra julen, tror jag. Pappa tycker att det suger, men han sitter varken shotgun eller kör så han har inget veto. Sen svarar Mamman med Simon & Garfunkle, vilket är musikens motsvarighet till typ Corn Flakes. Men okej.
Sen drar hon på någon slags bensinmacksblandning med foreigners, Meatlof, David Bowie och Queen. Det är obeskrivligt, och håller på oändligt länge. Jag kallar in förstärkningar från S, och kuppar med hennes ipod och Belle & Sebastians dubbelskiva full av hits, Push barman to open old wounds. De räcker hela vägen från Gävle till Vasastan, men vid Uppsala har vi kommit till Dog on Wheels och Ma tröttnar. Vi byter till obegriplig mungige-jazz. Sen kommer vi, äntligen, fram.
Jag tror i alla fall att jag vann, någon slags seger åtminståne. Men jag har fortfarande Cats in the Cradle på hjärnan, och min mammas musiksmak är ett underverk av besynnerlighet.
vs
No comments:
Post a Comment